Kulturvandring i Halltorp socken

Lördagen den 27 april arrangerade Söderåkra Hembygdsgille tillsammans med Södermöre hembygdsförening en arkeologisk kulturvandring i Halltorp socken. Guidade och berättade gjorde arkeolog Pierre Petersson och hembygdskännaren Lars Larsson.

Evenemanget började i Stuvenäs där vi besåg ett så kallat storröse från bronsåldern, 26 meter i diameter och 4 meter högt. I närheten finns också gravfält från bronsålder, bl a med tre så kallade kulthus. Vi fick veta att detta var en mycket speciell miljö under bronsåldern (1800-500 f Kr). En plats där dåtidens överklass begravt sina döda och haft seremonier inom ramen för förfädersdyrkan. Något som man anser var mycket viktigt på den tiden. Platsen var en central- och mötesplats och har drag som påminner om några av de förnämsta bronsåldersmiljöer vi känner till.

Vi åkte sedan till Värnanäs där vi fikade innan Lars och Pierre berättade om den försvunna medeltidsbyn Södra Värnaby. Denna by var på sin tid den överlägset största i Halltorp socken och har mycket gamla rötter. Flera gånger kom byn i kläm när kungar och adel hade andra planer för Värnanäs. T ex Gustav Vasa och Axel Oxenstierna. Långt innan den tiden fans det kanske en storgård här någonstans som indirekt kan ha givit upphov till Halltorp.

Vi avslutade dagens övningar vid Halltorp kyrka. En av landets märkligaste. En gång hade den fyra våningar och två torn! I dag finns två våningar kvar men inga torn. Själva kyrkorummet ligger ca tre meter över markytan och dit in fanns på medeltiden bara en ingång, genom en vacker och påkostad stenportal. Inne i kyrkan som då var mycket mindre fanns en stor fyrkantig pelare med en trappa innuti. Via den trappan kom man till kyrkans källare som ännu är bevarad. Träbjälkar här nere är daterade till 1209 eller 1210 så det var däromkring man började bygga kyrkan. Man tror att den var färdig framåt 1240. Man vet inte riktigt vad källaren haft för funktioner. Men många intressanta fynd, som biskopssigill, dyrbara glasbägare från Venedig, en liten silverskatt och mycket annat berättar om olika och ovanliga funktioner. Att försvara sig var säkert viktigt men man tror inte idag att det var den enda funktionen utöver kyrkofunktionen. Begreppet försvarskyrka är därför lite vilseledande.

Cirka 20 personer anslöt till denna kulturvandring som blev till en trevlig och lärorik dag!

Rapport från föredraget om medeltiden

I lördags (22 oktober) arrangerade vi tillsammans med de andra hembygdsföreningarna i socknen (Bergkvara, Torsås och Gullabo) ett föredrag om medeltiden med arkeolog Pierre Petersson. Till fritidsgården på Torsskolan, där det hela gick av stapeln, hade ca 25 personer sökt sig. De fick lära sig mer medeltiden, varför det kallas medeltid och när medeltiden började. Något som visade sig inte vara så okomplicerat som man kan tro.

Vi fick lära oss att den yngre järnålderns bönder och stormän som representerade ett självstyändigt lokalsamhälle övergik i att bli en pemanent del av staten Sverige på 1200-talet. Det fick också konsekvenser för dem som bodde här. Minst 80 procent av all jord i Möre kom nämligen att ägas av andra än bönderna själva. De flesta var arrendebönder. Medeltiden innebar på många sätt en samhällsförändring som var genomgripande på alla plan.
Vi fick göra bekantskap med flera byar i det som idag är Torsås kommun, bl a med sockencenrana Torsås och Söderåkra som en gång tedde sig dramatisk annorlunda mot hur de ser ut idag. Vi mötte de märkliga kyrkorna som hade många olika funktioner och våningar. Men försvarskyrka är ett förlegat begrepp, även om försvarbarhet kan ha varit en bland flera funktioner. Vi fick veta mer om skogsbygdens omfattande järnhantering, om riddarna på Påbonäs borg som en spegling av det politiska läget under 1300-talet och om hur fattiga arrendebönder kunde skapa en social position i lokalsamhället trots mycket knappa medel.

Vi hade intrycket av att de som kommit för att lyssna var mycket nöjda med det de fick höra. Och att de tyckte det var intressant och lärorikt.

(Bilden tillhör: Pierre Petersson)

Föredrag om medeltiden

Ja det var minsan länge sedan det skrevs något på vår blogg. I dag kan vi alla fall tipsa om ett föredrag som Söderåkra Hembygdsgille arrangerat tillsammans med de andra hembygdsföreningarna i Torsås kommun.

Föredraget, som hålls av arkeolog Pierre Petersson, äger rum på lördag 22 oktober i Torsskolans fritidsgård. Det kommer att handla om medeltiden i det område som nu är Torsås kummun. Medeltiden var en spännande period då mycker av grunden till vårt samhälle och landskap lades. Hur detta skedde och hur det tedde sig i Torsås - Söderåkrabygden under den perioden kommer vi att få veta mer om på lördag då Pierre föreläser och visar blilder.

Alla intresserade är välkomna - det är naturligtvis gratis!

Föredrag om Bergkvaras historia

Till slut har våren så sakteliga gjort sitt insteg efter en lång och sträng vinter. Nytt liv väcks i både människor och natur. Som vanligt följer med vårens ankomst också det årliga "utomhusföredraget" med Söderåkra Hembygdsgille. Den här gången är det lördagen den 16 april klockan 10:00 som gäller. Vi samlas vid Bergkvara sjöfartsmuseum, nere vid Bergkvara hamn. Det blir en fikapaus så den som vill får ta med fika.

Ämnet då? Jo det ska handla om just Bergkvara. Eller egentligen om vad som fanns här före Bergkvara. Smhället har växt fram på mark som tillhört ett antal större och mindre byar, som Skällenäs, Ragnabo med flera. Föredraget kommer bland annat att handla om vad vi vet om dessa byar. Hur och när uppkom de och hur utvecklades Bergkvarabygden från forntid till nutid? Och var kommer egentligen själva Bergkvara in i bilden? Det kommer alltså att handla ganska mycket om historien bortom sjöfartsepoken, som var Bergkvaras storhetstid och den period som vanligen brukar lyftas fram när det ska berättas om ortens historia. Men vi kommer även att uppehålla oss lite kring en mer modern historia till hugnad för alla hembygdsvänner.

Ett släntrianmässigt men populärt påstående när Bergkvaras historia ska sammanfattas brukar vara att det goda hamnläget "måste ha upptäckts redan av vikingarna". Men finns det egentligen någon bärkraft i detta påstående? För att skärskåda detta närmare kommer vi efter paus att förflytta oss från hamnområdet till det enda gravfält som finns i samhället. Det ligger i Ragnabo, vid Ragnabosandsgatan. Med utgångspunkt från detta gravfält kommer det att handla om forntiden i allmänhet och järnåldern i synnerhet. Vikingatiden är ju den sista delen av järnåldern. Här kommer vi också att avsluta och det blir fritt för frågor och diskussion.

Alla är hjärtligt välkomna!

(Bild: stensättning på gravfältet i Ragnabo, Raä 40 i fornminnesregistret för Söderåkra socken. Bilden togs 1933 i samband med den första fornminnesinventeringen som utfördes av Erik Bellander. Arkiv: Söderåkra Hembygdsgille).

Välkommen på föreläsning i Torsås!

Lördag 23 oktober kl 10:00 kommer arkeolog Pierre Petersson att hålla ett föredrag i fritidsgården på Torsskolan i Torsås. Föredraget heter "Arkeologiska nerslag i Torsås kommun - från äldsta tid till nästan modernt" och ska handla om just detta.

Från stenålder till nästan nutid presenteras bygdens historia med exempel tagna från kommunen. Stenåldersboplatser, bronsåldersrösen, fina järnåldersfynd, våra byar och gårdar på medeltiden och bebyggelse på 17-1800-talen finns bland det som kommer att beröras. Vilka var de första som bodde i Söderåkra? Hur uppkom och utvecklades Torsås? Vad fanns bortom Bergkvara? Vad hade de för sig i Gullaboskogarna? Det är alla frågor som förhopningsvis kommer att få svar.

Vi som arrangerar detta är hembygdsföreningarna i Torsås kommun.

Alla är hjärtligt välkomna!

Lyckad visning i hembygdsgården

Runt 20 personer kom på lördagen för att se Hembygdsgillets samling av fornföremål och höra arkeolog Pierre Petersson berätta mer om dem. Bland annat fick vi lära oss mer om hur man kan veta hur gammal en sak är och vad man hittat från olika tidsperioder i socknen. De äldsta föremålen som fanns representerade var så kallade trindyxor som var i bruk under perioden ca 6000-3200 f Kr. De yngsta föremålen var några krukskärvor från 16-1800-talen funna i Skällenäs.

De som var där verkade vara nöjda och många var intresserade av föremålen och det de fick höra om dem. Det framgick om inte annat av den ovanligt livliga diskussion som bröt ut under frågestunden. Där avhandlades i rask takt en lång rad ämnen och frågor.

Vi hade också gått ut med att vi ville se föremål i privat ägo och en och annan hade tagit med sig några grejer. Vi kunde göra ett par nya registreringar i vårt påbörjade register för att samla och bevara kunskap om fornfynd i socknen.

Trots att antalet besökare kanske inte var överväldigande direkt så kändes det ändå som en mycket lyckad dag. Vi är fast övertygade om att evenemang av den här typen bidrar till att sprida kunskap och intresse kring det förflutna. Med detta kommer också ökad förståelse och varsamhet för kulturarvet. Med andra ord en positiv syn som kan leda till att mer kunskap bevaras åt eftervärlden. Och så är det trevligt att kunna plocka fram sakerna ibland så att de kommer till glädje för andra och inte bara ligger bakom lås och bom och samlar damm.

Söderåkra Hembygdsgille riktar ett varmt tack till alla som var med och gjorde detta till en lyckad dag!

Titta på fornfynd lördag 11/9

På lördag, den 11 september, visar Söderåkra hembygdsgille sina samlingar av fornföremål. Det sker i hembygdsgården i Övraby, Söderåkra. Tid: från kl 10:00.

Arkeolog Pierre Petersson kommer att visa föremål och berätta lite om dem. Sedan är det fritt att själv titta på föremålen och ställa frågor.

Alla som vill kan också ta med egna föremål om man har några i sina gömmor och få dem bedömda. Vad det är för redskap och saker, hur gamla de är och så vidare.

Vi i Hembygdsgillet arbetar dessutom med ett register över föremål funna i Söderåkra socken i privat ägo. Det är ett viktigt arbete då många föremål försvinner, skingras eller information om dem faller i glömska genom åren. För att bevara kunskapen om vad som har hittats och var vill vi därför gärna - med Din tillåtelse - registrera det du har och det du vet om föremålen. Det är bara genom dessa kunskaper vi kan veta något om vår äldre historia. OBSERVERA, vi är bara intresserade av kunskapen. Att registrera dem hos oss får inga "obehagliga" konsekvenser. Det lerder inte till några restriktioner i bruket av mark, det leder inte till några oväntade merkostnader och ingen kommer att ta i från dig några föremål!

Tänk också på att mycket av sådant man hittar inte är stora stenyxor eller andra tjusiga grejer. Ofta ser fynden ganska futtiga ut. Men ta inte det som en förevändning för att inte visa upp dem. Även till synes ynkliga grejer kan vara mycket mer intresanta än du kanske tror!!

Så har du föremål, tveka inte att ta med dem! Känner du någon annan som har föremål så är vi tacksamma om du vill sprida budskapet om vårt intresse för fornföremål och berätta om vår "arkeologidag".

Alla är hjärtligt välkomna!

Har du frågor:
soderakrahembygdsgille@hotmail.com

Bloggen fyller 1 år + mer Järnsida

Söderåkra Hembygdsgille har nu haft sin blogg i ett år. Tanken med bloggen var att Hembygdsgillets medlemmar skulle kunna skriva inlägg om vad som berör dem. På så vis var förhoppningen att kunna skapa ett ganska fritt och livaktigt forum. Men naturligtvis också att presentera Hembygdsgillets verksamhet. Förhoppningarna har ännu bara infriats delvis. Vi har berättat om verksamheten, annonserat aktiviteter och försökt få ihop lite intressanta "artiklar" ur bygdens historia.

Däremot har nästan ingen velat skriva på bloggen. Det känns en smula nedslående. Någon borde det ju finnas som har något att dela med sig av kan man tycka. Uppdateringsfrekvensen har därmed inte heller blivit så hög. Och läsarsiffrorna är ännu låga. Å andra sidan tar det tid att inarbeta en blogg, speciellt om man inte har möjlighet att uppdatera ofta. Och Söderåkra socken är förståss ett tämligen smalt ämne. Ur det perspektivet har det första året med bloggen ändå gått hyfsat. Söderåkra Hembygdsgille finns trots allt på nätet och det är det långt ifrån alla hembygdsföreningar som gör.

Ändå, vi fortsätter att uppmana alla medlemmar att skriva på boggen. Du måste inte skriva direkt i bloggen, det går lika bra att skriva texten i ett ordbehandlingsprogram och skicka den eller till och med att skriva för hand och låta redaktionen renskriva materialet. Det finns inga begränsningar i tid, allt från stenålder till dagens datum är välkommet. Det som skrivs bör väl dock ha någon anknytnig till vad Söderåkra Hembygdsgille sysslar med, eller åtminstone till vad hembygdsrörelsen sysslar med. Man måste inte heller hålla sig inom socknens gränser så länge materialet kan anses relevant att publicera på vår blogg. Återstår att se om det andra året med bloggen kommer att föra oss närmare de uppsatta målen. Välkomna till ännu ett år, som läsare eller skribenter!

Något annat som är trevligt är bilder. Så här kommer en liten bildkavalkad från föredraget i Järnsida (föregående inlägg). Foton av Ulla Svensson.

Från föredraget i Järnsida

Vikingakungar, sägner, riddare, gravplundrare och bönder. Och så en drös stenyxor. Allt detta spelade sin roll när arkeolog Pierre Petersson på lördagen höll det årliga utomhusföredraget på temat arkeologi. Som redan framgått av tidigare inlägg var vi i Järnsida den här gången.

Solen sken från en klarblå himmel. Faktum är att solen brukar skina när det årliga utomhusföredraget går av stapeln. Det blåste lite kallt men annars kan man inte klaga. Inte klagade de ca 25 personer som kommit för att lyssna heller. Alla verkade vara nöjda och alla verkade tycka att det de fick höra var intressant.

Järnsida har varit en plats ovanligt omgärdad av myter, skrönor och traditioner. Den mest kända är förståss den om att sagornas vikingakung Björn Järnsida skulle ha bott här. På 1930-talet utsattes några gravar för plundringsförsök. En man från bygden hade hört de gamla berätta att stenarna på gravfältet var rester av Björn Järnsidas slott, så han hade gett sig den på att nu skulle han hitta den gamle vikingakungens skatt! Så utbredd var tron på att Björn Järnsida verkligen bott här. I dag tror forskarna inte längre på de gamla berättelserna. Gravfältet har i stället tolkats som ett gårdsgravfält för en eller flera gårdar/byar. Och det var i bruk under yngre järnålder, kanske från tiden kring 400 - 1050 e Kr. Intressant är gravfältets läge på Järnsidas ägogräns och mot en urgammal vägsträckning. Kanske var tanken att förfäderna på gravfältet skulle legitimera Järnsidabornas ärftliga rätt till jorden och gården, den så kallade odalen. Och ingen som passerade på vägen skulle undgå detta budskap.

Under senmedltid ägdes gårdar i Järnsida bland annar av en lågfrälse släkt som var förankrad i Södra Möre. En representatn för släkten, Staffan Klasson, bodde till och med här under 1500-talets förra del. Men så kom släkten i kläm efter en konflikt med några av de mäktigaste adelsfamiljerna i riket, Bielke och Grip. Det handlade om några gårdar som av oförstånd blivit sålda två gånger till olika personer. Det blev en dyr och pinsam affär och Staffan Klasson fick 1537 bege sig till Klamar för att avstå sin frälsestatus och bli en "vanlig" skattebonde. Men steget mellan lågfrälse och bättre bemedlad bonde var troligen inte så stort på den tiden.

Det blev visning av gravfälten också. Och det noterades att flera gravar var svåra att upptäcka då de blivet gräs- och mossbevuxna, delvis övertorvade och belamrade med ris och grenar. Så var det inte förr och flera deltagare mindes hur skeppssättningar som nu var svåra att se för en 50 år sedan hade varit mycket tydliga och prydlig. Det bekräftas också av gamla gfotografier.

Flera av dem som bor i närområdet hade tagit med sig fornfynd som gjorts på åkrarna. Det var en hel del stenyxor av olika slag som förevidsades. Söderåkra Hembygdsgille har börjat upprätta ett register över vad det finns för fornfynd i socknen så att denna information ska finnas samlad och kunna bevaras åt eftervärlden. Fynden som visades registerades därför på en särskild blankett och blev fotograferade. Denna information kommer sedan att finnas att tillgå i Hembygdsgillets arkiv. Se bilder nedan!

För att sammanfatta så var det en mycket lyckad och lärorik dag. Och förhoppningsvis kommer traditionen att hållas vid liv kommande år.

Välkommen på utomhusföredrag i Järnsida

Våren har nått oss, snön har smält undan och runt om i landet gör hembygdsföreningar sig redo för årets aktiviteter ute i landskapet. Vi i Söderåkra Hembygdsgille vill förståss inte vara sämre. Våran första aktivitet står nu för dörren.

Lördagen den 24 april klockan 10:00 arrangerar vi ett utomhusföredrag i Järnsida med arkeolog Pierre Petersson. Det är en aktivitet som nu har blivit lite av en tradition. Alla är hjärtligt välkomna att delta, det kostar ingenting. Samling sker på rastplatsen vid E 22, vid Järnsida gravfält. För den som inte känner till trakten så väl, följ E 22 några kilometer söderut från Bergkvara samhälle. När du kommer till avtagsvägen mot Norra Tång har du rastplatsen på motsatta sidan av E 22 (till höger om du kommer norrifrån).

Föredraget kommer att kretsa kring gravfältet i Järnsida men blicken kommer att lyftas härifrån såväl ut i samhället som i tiden. Hur såg det samhälle ut som de männsikor som begravdes på gravfältet levde i? Vad vet man om bygden kring Järnsida under denna tid? Finns det några spår av vad som hänt tidigare? Och vad hände sedan? Medeltiden är en spännande period och det finns handlingar som rör Järnsida från 1400-talet och framåt. Järnsida har också haft en plats i saga och sägen. Kan verkligen den gamle vikingakungen Björn Järnsida ha bott här? Och har det legat ett kloster i Järnsida? Om detta och mycket annat får du veta mer om du bokar in förmiddagen den 24 april!

Obs: det blir en kaffepaus i föredraget, så medtag fikakorg!

Välkommen!

Kulturarvsseminarium i Oskarshamn om medeltiden

Onsdag 4 november var det dags för årets kulturarvsseminarium i Oskarshamn. Temat detta år var medeltiden. Detta med anledning av att katalogverket Det Medeltida Sverige (ofta förkortat som DMS) har blivit fullständigt för hela Kalmar län. DMS är en sammanställning av dem bebyggelse som fanns i området under medeltdien, byar, gårdar och städer.

Söderåkra Hembygdsgiller var representerat av ett par deltagare. Schemat var minst sagt fullspäckat med en rad intressanta föredrag och gruppdiskussioner. Seminariet besöktes av över 100 personer och var nog mycket uppskattat av de flesta. Måhända begränsade det tajta schemat möjligheten till samtal med experter och andra deltagare. Och flera ämnen hade man gärna hört mer om. Ändå har Länsmuseet och Länsstyrelsen som arrangerade evenemanget gjort ett bra jobb!

Här är en kort presentation av föredragen:

Sigurd Rahmqvist berättade om den nya kunskap som arbetet med DMS har givit om Kalmar län, både i ett lokalt perspektiv som i övergripande frågor. Det finns nu en god översikt och otaliga möjligheter till detaljstudier.

Roger Axelsson berättade om hur storpolitiken och dess konsekvenser kan sätta spår i det lokala landskapet, vilket kan belysas av såväl skriftliga som arkeologiska källor. Detta exemplifierade Roger med den oroliga tid på 1300-talet då månag tyska frälsemän satt som fogdar och länsherrar i landet, hur de snabbt satte sig i besittning av stora jordegendomar i Kalmar län för att sedan bli "utkastade" av drottning Margareta. Regimskiften är sällan friktionsfria och spåren av detta finns kvar både i landskapet som t ex lämningar av befästa sätesgårdar och i de skriftliga dokumenten. För Söderåkrabygdens del kan nämnas att Påbonäs borg var ett av exemplen på Axelssons resonemnag.

Jan Paul Strid berättade om hur de i Småland så vanliga målanamnen (dvs ortnamn som slutar med ändelsen -måla)kan tolkas i nytt ljus. Måla brukar normalt förklaras i betydelsen av "avmätt eller inhägnat område" för (ny)byggnation. En ofta framhållen tanke är att namnen hänger samman med frigivandet av trälarna. Strid kunde i sin forskning i stället visa att ordet måla har haft betydelsen "avtal / avtal om arrende" och liknande. Ordet skulle således snarast syfta på en arrendegård som även kunde ärvas eller försäljas. Målanamnens geografiska spridning pekar på att orterna i stor utsträckning är upptagna på kungens och stormännens ägor som en medveten strategi i syfte att kolonisera strategiskt viktiga områden som t ex gränsområen.

Ludwig Papmehl - Dufay berättade om den medeltida gård som som undersöktes tidigare i år vid Köpingsvik på Öland, med kronologisk tyngdpunkt i 11-1200-talen. Man påträffade lämningarna av flera hus, bl a ett 21x5 meter stort som tolkats som boningshus, flera brunnar och avfallsgropar. Fynd som benkammar, keramik, ett silvermynt från slutet av 1100-talet, en sporre ett bronsbeslag med växtornamentik m m kan nämnas. En del fynd tyder på att de som bott på gården tillhört ett högre socialt skick i samhället. En tanke som man försökt diskutera var att lämningarna kunde vara en föregångare till den nuvarande Köpings prästgård som ligger aldeles i närheten. Den tolkningen är dock inte oproblematisk.

Magnus Stibéus berättade om de senaste undersökningarna i och utanför Borgholms slott. En geofysisk prospektering av borggården visade tydliga spår av ett medeltida stenhus med trapptorn och källare, en del av äldre ringmur och en slottslänga där man kanske kan ana den ursprungliga ingången till borgen. Det byggnadskomplex man kan skönja har likheter med de äldsta faserna i Kalmar och Stockhlms slott. Utanför murarna grävdes också bebyggelse, både forntida och medeltida sådan, 2004. Den medeltida bebyggelsen var som intensivast mellan 1350 och 1500-talet. De undersökta byggnaderna låg nära Borgs gamla kyrka (idag bara en ruinhög) och kan eventuellt ha haft något samband med denna.

Markus Dahlberg talade om det så kallade sockenkyrkoprojektet som drivs av Riksantikvariämnetet för att kartlägga landets sockenkyrkor. Han diskuterade kring hur kyrkorna kan synliggöras som viktiga lämningar från medeltiden och framåt, hur kunskap kan produceras och upprätthållas och hur beständiga kyrkorna är som kulturarv.

Margareta Carling talade om medeltiden ur turistnäringens perspektiv, en annan och krassare verklighet än man som arkeolog eller forskare på medeltiden är van vid. Östergötland och marknadsföringen av medeltiden stod i fokus. Man kan notera att kulturturismen faktiskt är på väg att gå om bad- och soltursimen. Säkert en del att ta till sig för dem som jobbar med turism och marknadsföring av och i våra bygder.

Carina Eskelin och Daniel Serlander berättade om Kronobäcks kloster utanför Mönsterås och hur man jobbar med att levandegör medeltiden här.

Per Melin som enda representatn för "eldsjälarna", för alla som jobbar idéellt och utanför akademierna, berättade om Emmabodabygdens historiska förening och deras arbete kring Emmaboda. Det handlade om frustrationen med att befinna sig i en marginalbygd, som aldrig ser närvaron av några större exploateringsprojekt och som forskningen allt som oftast passerar med en axelryckning. Men också om arbeten man med framgång bedrivit för att synliggöra denna bygds historia. Det tydligaste exemplet är den utgrävning man lyckades få till stånd av Rostockaholme, lämningarna av en medeltida "befäst" gårdsanläggning. Den avsides belägna gården kunde dateras till 1300-talet och knytas som sätesgård för drotsen, riddaren och riksrådet Nils Turesson (Bielke).

På slutet hyllade länsantikvarie Kjell-Håkan Arnell alla som professionellt eller idéellt jobbar med länets kulturarv. Låt oss hoppas att Länsstyrelsen också i praktiken kommer att visa uppskattning för det stora arbete som hembygdsföreningarna lägger ner på vård och tillgängliggörande av kulturmiljöer, förmedling och produktion av kunskap och mycket mer.