Kulturvandring i Halltorp socken

Lördagen den 27 april arrangerade Söderåkra Hembygdsgille tillsammans med Södermöre hembygdsförening en arkeologisk kulturvandring i Halltorp socken. Guidade och berättade gjorde arkeolog Pierre Petersson och hembygdskännaren Lars Larsson.

Evenemanget började i Stuvenäs där vi besåg ett så kallat storröse från bronsåldern, 26 meter i diameter och 4 meter högt. I närheten finns också gravfält från bronsålder, bl a med tre så kallade kulthus. Vi fick veta att detta var en mycket speciell miljö under bronsåldern (1800-500 f Kr). En plats där dåtidens överklass begravt sina döda och haft seremonier inom ramen för förfädersdyrkan. Något som man anser var mycket viktigt på den tiden. Platsen var en central- och mötesplats och har drag som påminner om några av de förnämsta bronsåldersmiljöer vi känner till.

Vi åkte sedan till Värnanäs där vi fikade innan Lars och Pierre berättade om den försvunna medeltidsbyn Södra Värnaby. Denna by var på sin tid den överlägset största i Halltorp socken och har mycket gamla rötter. Flera gånger kom byn i kläm när kungar och adel hade andra planer för Värnanäs. T ex Gustav Vasa och Axel Oxenstierna. Långt innan den tiden fans det kanske en storgård här någonstans som indirekt kan ha givit upphov till Halltorp.

Vi avslutade dagens övningar vid Halltorp kyrka. En av landets märkligaste. En gång hade den fyra våningar och två torn! I dag finns två våningar kvar men inga torn. Själva kyrkorummet ligger ca tre meter över markytan och dit in fanns på medeltiden bara en ingång, genom en vacker och påkostad stenportal. Inne i kyrkan som då var mycket mindre fanns en stor fyrkantig pelare med en trappa innuti. Via den trappan kom man till kyrkans källare som ännu är bevarad. Träbjälkar här nere är daterade till 1209 eller 1210 så det var däromkring man började bygga kyrkan. Man tror att den var färdig framåt 1240. Man vet inte riktigt vad källaren haft för funktioner. Men många intressanta fynd, som biskopssigill, dyrbara glasbägare från Venedig, en liten silverskatt och mycket annat berättar om olika och ovanliga funktioner. Att försvara sig var säkert viktigt men man tror inte idag att det var den enda funktionen utöver kyrkofunktionen. Begreppet försvarskyrka är därför lite vilseledande.

Cirka 20 personer anslöt till denna kulturvandring som blev till en trevlig och lärorik dag!

Från föredraget i Järnsida

Vikingakungar, sägner, riddare, gravplundrare och bönder. Och så en drös stenyxor. Allt detta spelade sin roll när arkeolog Pierre Petersson på lördagen höll det årliga utomhusföredraget på temat arkeologi. Som redan framgått av tidigare inlägg var vi i Järnsida den här gången.

Solen sken från en klarblå himmel. Faktum är att solen brukar skina när det årliga utomhusföredraget går av stapeln. Det blåste lite kallt men annars kan man inte klaga. Inte klagade de ca 25 personer som kommit för att lyssna heller. Alla verkade vara nöjda och alla verkade tycka att det de fick höra var intressant.

Järnsida har varit en plats ovanligt omgärdad av myter, skrönor och traditioner. Den mest kända är förståss den om att sagornas vikingakung Björn Järnsida skulle ha bott här. På 1930-talet utsattes några gravar för plundringsförsök. En man från bygden hade hört de gamla berätta att stenarna på gravfältet var rester av Björn Järnsidas slott, så han hade gett sig den på att nu skulle han hitta den gamle vikingakungens skatt! Så utbredd var tron på att Björn Järnsida verkligen bott här. I dag tror forskarna inte längre på de gamla berättelserna. Gravfältet har i stället tolkats som ett gårdsgravfält för en eller flera gårdar/byar. Och det var i bruk under yngre järnålder, kanske från tiden kring 400 - 1050 e Kr. Intressant är gravfältets läge på Järnsidas ägogräns och mot en urgammal vägsträckning. Kanske var tanken att förfäderna på gravfältet skulle legitimera Järnsidabornas ärftliga rätt till jorden och gården, den så kallade odalen. Och ingen som passerade på vägen skulle undgå detta budskap.

Under senmedltid ägdes gårdar i Järnsida bland annar av en lågfrälse släkt som var förankrad i Södra Möre. En representatn för släkten, Staffan Klasson, bodde till och med här under 1500-talets förra del. Men så kom släkten i kläm efter en konflikt med några av de mäktigaste adelsfamiljerna i riket, Bielke och Grip. Det handlade om några gårdar som av oförstånd blivit sålda två gånger till olika personer. Det blev en dyr och pinsam affär och Staffan Klasson fick 1537 bege sig till Klamar för att avstå sin frälsestatus och bli en "vanlig" skattebonde. Men steget mellan lågfrälse och bättre bemedlad bonde var troligen inte så stort på den tiden.

Det blev visning av gravfälten också. Och det noterades att flera gravar var svåra att upptäcka då de blivet gräs- och mossbevuxna, delvis övertorvade och belamrade med ris och grenar. Så var det inte förr och flera deltagare mindes hur skeppssättningar som nu var svåra att se för en 50 år sedan hade varit mycket tydliga och prydlig. Det bekräftas också av gamla gfotografier.

Flera av dem som bor i närområdet hade tagit med sig fornfynd som gjorts på åkrarna. Det var en hel del stenyxor av olika slag som förevidsades. Söderåkra Hembygdsgille har börjat upprätta ett register över vad det finns för fornfynd i socknen så att denna information ska finnas samlad och kunna bevaras åt eftervärlden. Fynden som visades registerades därför på en särskild blankett och blev fotograferade. Denna information kommer sedan att finnas att tillgå i Hembygdsgillets arkiv. Se bilder nedan!

För att sammanfatta så var det en mycket lyckad och lärorik dag. Och förhoppningsvis kommer traditionen att hållas vid liv kommande år.

Välkommen på utomhusföredrag i Järnsida

Våren har nått oss, snön har smält undan och runt om i landet gör hembygdsföreningar sig redo för årets aktiviteter ute i landskapet. Vi i Söderåkra Hembygdsgille vill förståss inte vara sämre. Våran första aktivitet står nu för dörren.

Lördagen den 24 april klockan 10:00 arrangerar vi ett utomhusföredrag i Järnsida med arkeolog Pierre Petersson. Det är en aktivitet som nu har blivit lite av en tradition. Alla är hjärtligt välkomna att delta, det kostar ingenting. Samling sker på rastplatsen vid E 22, vid Järnsida gravfält. För den som inte känner till trakten så väl, följ E 22 några kilometer söderut från Bergkvara samhälle. När du kommer till avtagsvägen mot Norra Tång har du rastplatsen på motsatta sidan av E 22 (till höger om du kommer norrifrån).

Föredraget kommer att kretsa kring gravfältet i Järnsida men blicken kommer att lyftas härifrån såväl ut i samhället som i tiden. Hur såg det samhälle ut som de männsikor som begravdes på gravfältet levde i? Vad vet man om bygden kring Järnsida under denna tid? Finns det några spår av vad som hänt tidigare? Och vad hände sedan? Medeltiden är en spännande period och det finns handlingar som rör Järnsida från 1400-talet och framåt. Järnsida har också haft en plats i saga och sägen. Kan verkligen den gamle vikingakungen Björn Järnsida ha bott här? Och har det legat ett kloster i Järnsida? Om detta och mycket annat får du veta mer om du bokar in förmiddagen den 24 april!

Obs: det blir en kaffepaus i föredraget, så medtag fikakorg!

Välkommen!

Kulturarvsseminarium i Oskarshamn om medeltiden

Onsdag 4 november var det dags för årets kulturarvsseminarium i Oskarshamn. Temat detta år var medeltiden. Detta med anledning av att katalogverket Det Medeltida Sverige (ofta förkortat som DMS) har blivit fullständigt för hela Kalmar län. DMS är en sammanställning av dem bebyggelse som fanns i området under medeltdien, byar, gårdar och städer.

Söderåkra Hembygdsgiller var representerat av ett par deltagare. Schemat var minst sagt fullspäckat med en rad intressanta föredrag och gruppdiskussioner. Seminariet besöktes av över 100 personer och var nog mycket uppskattat av de flesta. Måhända begränsade det tajta schemat möjligheten till samtal med experter och andra deltagare. Och flera ämnen hade man gärna hört mer om. Ändå har Länsmuseet och Länsstyrelsen som arrangerade evenemanget gjort ett bra jobb!

Här är en kort presentation av föredragen:

Sigurd Rahmqvist berättade om den nya kunskap som arbetet med DMS har givit om Kalmar län, både i ett lokalt perspektiv som i övergripande frågor. Det finns nu en god översikt och otaliga möjligheter till detaljstudier.

Roger Axelsson berättade om hur storpolitiken och dess konsekvenser kan sätta spår i det lokala landskapet, vilket kan belysas av såväl skriftliga som arkeologiska källor. Detta exemplifierade Roger med den oroliga tid på 1300-talet då månag tyska frälsemän satt som fogdar och länsherrar i landet, hur de snabbt satte sig i besittning av stora jordegendomar i Kalmar län för att sedan bli "utkastade" av drottning Margareta. Regimskiften är sällan friktionsfria och spåren av detta finns kvar både i landskapet som t ex lämningar av befästa sätesgårdar och i de skriftliga dokumenten. För Söderåkrabygdens del kan nämnas att Påbonäs borg var ett av exemplen på Axelssons resonemnag.

Jan Paul Strid berättade om hur de i Småland så vanliga målanamnen (dvs ortnamn som slutar med ändelsen -måla)kan tolkas i nytt ljus. Måla brukar normalt förklaras i betydelsen av "avmätt eller inhägnat område" för (ny)byggnation. En ofta framhållen tanke är att namnen hänger samman med frigivandet av trälarna. Strid kunde i sin forskning i stället visa att ordet måla har haft betydelsen "avtal / avtal om arrende" och liknande. Ordet skulle således snarast syfta på en arrendegård som även kunde ärvas eller försäljas. Målanamnens geografiska spridning pekar på att orterna i stor utsträckning är upptagna på kungens och stormännens ägor som en medveten strategi i syfte att kolonisera strategiskt viktiga områden som t ex gränsområen.

Ludwig Papmehl - Dufay berättade om den medeltida gård som som undersöktes tidigare i år vid Köpingsvik på Öland, med kronologisk tyngdpunkt i 11-1200-talen. Man påträffade lämningarna av flera hus, bl a ett 21x5 meter stort som tolkats som boningshus, flera brunnar och avfallsgropar. Fynd som benkammar, keramik, ett silvermynt från slutet av 1100-talet, en sporre ett bronsbeslag med växtornamentik m m kan nämnas. En del fynd tyder på att de som bott på gården tillhört ett högre socialt skick i samhället. En tanke som man försökt diskutera var att lämningarna kunde vara en föregångare till den nuvarande Köpings prästgård som ligger aldeles i närheten. Den tolkningen är dock inte oproblematisk.

Magnus Stibéus berättade om de senaste undersökningarna i och utanför Borgholms slott. En geofysisk prospektering av borggården visade tydliga spår av ett medeltida stenhus med trapptorn och källare, en del av äldre ringmur och en slottslänga där man kanske kan ana den ursprungliga ingången till borgen. Det byggnadskomplex man kan skönja har likheter med de äldsta faserna i Kalmar och Stockhlms slott. Utanför murarna grävdes också bebyggelse, både forntida och medeltida sådan, 2004. Den medeltida bebyggelsen var som intensivast mellan 1350 och 1500-talet. De undersökta byggnaderna låg nära Borgs gamla kyrka (idag bara en ruinhög) och kan eventuellt ha haft något samband med denna.

Markus Dahlberg talade om det så kallade sockenkyrkoprojektet som drivs av Riksantikvariämnetet för att kartlägga landets sockenkyrkor. Han diskuterade kring hur kyrkorna kan synliggöras som viktiga lämningar från medeltiden och framåt, hur kunskap kan produceras och upprätthållas och hur beständiga kyrkorna är som kulturarv.

Margareta Carling talade om medeltiden ur turistnäringens perspektiv, en annan och krassare verklighet än man som arkeolog eller forskare på medeltiden är van vid. Östergötland och marknadsföringen av medeltiden stod i fokus. Man kan notera att kulturturismen faktiskt är på väg att gå om bad- och soltursimen. Säkert en del att ta till sig för dem som jobbar med turism och marknadsföring av och i våra bygder.

Carina Eskelin och Daniel Serlander berättade om Kronobäcks kloster utanför Mönsterås och hur man jobbar med att levandegör medeltiden här.

Per Melin som enda representatn för "eldsjälarna", för alla som jobbar idéellt och utanför akademierna, berättade om Emmabodabygdens historiska förening och deras arbete kring Emmaboda. Det handlade om frustrationen med att befinna sig i en marginalbygd, som aldrig ser närvaron av några större exploateringsprojekt och som forskningen allt som oftast passerar med en axelryckning. Men också om arbeten man med framgång bedrivit för att synliggöra denna bygds historia. Det tydligaste exemplet är den utgrävning man lyckades få till stånd av Rostockaholme, lämningarna av en medeltida "befäst" gårdsanläggning. Den avsides belägna gården kunde dateras till 1300-talet och knytas som sätesgård för drotsen, riddaren och riksrådet Nils Turesson (Bielke).

På slutet hyllade länsantikvarie Kjell-Håkan Arnell alla som professionellt eller idéellt jobbar med länets kulturarv. Låt oss hoppas att Länsstyrelsen också i praktiken kommer att visa uppskattning för det stora arbete som hembygdsföreningarna lägger ner på vård och tillgängliggörande av kulturmiljöer, förmedling och produktion av kunskap och mycket mer.

Hur gammalt är Söderåkra?

Söderåkra är som bekant och inte helt oväntat huvudorten i Söderåkra socken. I dag ett litet stillsamt samhälle. Men hur började det egentligen? Hur ser ursprunget ut och hur länge sedan var det? Kan man alls veta något om det?

Någon insatt i lokalhistoria kanske säger att det äldsta Söderåkra fanns på stenåldern. På sätt och vis har man då rätt, det fanns bebyggelse i och omkring Söderåkra på stenåldern - de äldsta kända spåren är över 10 000 år gamla. Men denna bebyggelse existerade långt innan någon hört talas om namnet Söderåkra. Det är alltså fel tänkt att säga att Söderåkra fanns på stenåldern. Det gjorde det inte. Frågan bör kanske i stället formuleras annorlunda. När fanns det något som kallades Söderåkra? När fanns det en identitet knuten till något med detta namn?

I skriftliga källor får vi veta att det fanns en ort med detta namn 1507. Detta år omtalas en Jeppe i Söderåkra. Året därpå, 1508, finns det bevarade brev växlade mellan Hemming Gadd och riksföreståndaren Svante Nilsson. Hemming Gadd befann sig då i Söderåkra och måste ha vistats här en tid eftersom han både hann ta emot och skicka brev härifrån. På 1530-talet får vi för första gången en aning om vad denna bebyggelse bestod av, nämligen två hemman och en utjord. Ett av dessa hemman var klockargård och ett annat var ett kronohemman, dvs "statlig egendom". Dessutom är det möjligt att utjorden speglar ytterligare ett hemman som lagts öde redan under medeltiden.

Söderåkra socken är känd i skriftliga källor redan 1390. Det medför att vi även kan räkna med en ort med samma namn vid denna tid. En socken kan inte vara utan en kyrka. Den medeltida kyrkan i Söderåkra uppfördes med stor sannolikhet på 1200-talet som en av de märkliga kyrkor som då bygdes kring Kalmarsund. Traditionellt kallar vi dem försvarskyrkor, men sanningen är av allt att döma ganska avvikande från denna gängse föreställning. Vilka funktioner Söderåkras medeltidskyrka hade kan vi inte veta mycket om eftersom den revs på 1700-talet och ersattes med den nuvarande. Den gamla kyrkans utseende är endast känt via ett par teckningar.

Det fanns hur som hellst en kyrka på 1200-talet. Troligen fanns det också någon form av bebyggelse i anslutning till denna. Men helt säkra kan vi inte vara. Däremot kan vi vara säkra på att det har funnist klara anledningar till varför kyrkan bygdes just på den plats där den ligger. Man skulle kunna hävda att det hade varit mer förstålig om kyrkan byggts i Gunnarstorp, strategiskt beläget vid Bruatorpsåns mynning och en stor och betydande by under medeltiden, eller vid Påboda som var socknens största by. Så blev inte fallet. Platsen där kyrkan byggdes måste haft en speciell betydelse. Tittar man på andra kyrkor i Möre så verkar dessa i många fall ha uppförts i anslutning till äldre storgårdar, platser från vilka en lokal aristokrati utövade sin makt över det kringliggande landskapet och dess invånare. Speciellt påtagligt blir detta i Kläckeberga vid Kalmar där man arkeologiskt har hittat ett helt gårdskomplex bara dryga tio meter norr om kyrkan. Det verkar som om gården tillsammans med kyrkan, som i ovanvåningen har hyst en stor sal, har fungerat som ett slags residens för någon storman eller annan potentat.

Söderåkra kyrka och området norr därom, vykort ca 1940-1950-tal.

Desto mer intressant är det då att man i samband med en utvidgning av kyrkogården 1929 hittade en gammal källare ett kort stycke öster om kyrkan i Söderåkra. Tyvärr hittades ingenting som kunde datera källaren och lämningarna togs bort efter en minimal dokumentation. Men möjligheten att det kan ha funnits bebyggelse i nära anslutning till kyrkan, kanske på liknande sätt som i Kläckeberga, redan på 1200-talet kan inte uteslutas. Det är nog till och med sannolikt att kyrkan uppförts i anslutning till någon sedan länge försvunnen och bortglömd storgård. Det skulle förklara varför man valt att bygga kyrkan just här. Dessutom på ett väl synligt läge, på en höjd med vid utsikt. Ett typiskt sätt att utnyttja landskapets möjligheter för att visa upp maktambitioner och inflytande. Tyvärr kan detta i nuläget dock bara bli en hypotes. (Mer att läsa om detta finns här).

För att om möjligt komma längre i vårt sökande efter Söderåkras ursprung får vi vända oss till andra källmaterial. Ortnamn, kartor och arkeologi är vad som står till buds. Ortnamnet Söderåkra betyder helt enkelt "åkern i söder" och är givet utifrån de centrala bygderna i Möre längre norrut. Däremot är det oklart om namnet ursprungligen har burits av en gård eller by, eller om det från början var namnet på den plats där kyrkan uppfördes. Ortnamnsforskarna har menat att det inte finns några bevis på att orten Söderåkra är äldre än kyrkan och socknen. Att den från 1500-talet kända bebyggelsen var så blygsam har framförts som en indikation på att bebyggelsen är yngre än kyrkplatsen och att Söderåkra ursprungligen var ett kyrkplatsnamn. Men det är på intet sätt givet.

Historiskt kartöverlägg som visar en del av Söderåkra by år 1800, från Bruatorpsån i söder till Norregården i norr. Kyrkan finns ungefär mitt i bilden. Prickade områden är åkermark och områden med stiliserade grästuvor är ängsmark.

Den förtsta bild vi har av hur det såg ut i Söderåkra får vi i en karta från år 1800. Det framgår här att Söderåkra låg i ägoblandning med Brod, Eket och Ekestorp. Det gör saken lite komplicerad. Men klart är i vart fall att byn bestod av tre hemman men saknade egentlig bykärna. Hemmanen var Klockaregården, Snällegården och Norregården. De senare hade två respektive tre brukare vardera. Strax söder om Norregården finns en åker benämnd som "utjorden Ängelsborg", vilken kan vara en indikation på en under senmedeltid ödelagd gård. Hur långt tillbaka i tiden kartans bild är giltig är dock mycket osäkert. Det kan finnas drag i strukturen som går en bra bit ner i medeltid, men inget kan sägas med säkerhet.

Först som sist blir det till den arkeologiska vittnesbörden vi får vända oss för att få upp några eventuella spår från det äldsta Söderåkra. Det finns ganska gott om boplatser i Söderåkraområdet varav flera har undersökts i samband med olika byggprojekt. Ytterst sällan kan denna forntida bebyggelse följas längre än till äldre järnålder eller tidigaste delen av yngre järnålder, grovt räknat kanske till och med 500-talet e Kr. Någon gång århundradena kring 600 verkar det ha skett en bebyggelseförändring i Möre. För den sydligaste delen av Möre, som berör Söderåkra, tycks detta ha inneburit en nedgång då en hel del av bebyggelsen antas ha flyttat norrut till Möres centrala delar som blir allt viktigare under yngre järnålder. Någon mer omfattande bebyggelse har sedan inte etablerats här nere i söder förrän under den tidiga medeltiden har man menat, dvs ca 1000-1200-tal.

Det finns emellertid en del spår, om än vaga och otydliga. Från yngre järnålder kan nämnas en uppgift från Fabian Baerendtz beskrivning över Kalmar läns forntid från 1907. Enligt denna ska i Söderåkra by ha påträffats en tjock armring med sju vidhängande mindre ringar, allt i silver och från vikingatid (ca 800-1050). I samband med de undersökningar som 1992 utfördes vid sjukhemmet daterades också en anläggning, en smidesgrop, till yngre järnålder. Närmare bestämt till 420-880 e Kr. Även där vägen mellan Söderåkra och Torsås drogs om vid Övraby finns anläggning med kol 14-metoden daterade till 700-900-tal. Det har med andra ord funnits aktivitet och bebyggelse i Söderåkra under denna tid.

Området vid Sjukhemmet där de omtalade arkeologiska undersökningarna utfördes 1992. Söder härom, bakom träddungen i bildens bakgrund ligger kyrkan (Foto: förf.)

Från medeltiden är det än magrare. Källaren som påträffades vid kyrkan har redan nämnt och den kan kanske vara från medeltid. Vid den ovannämnda undersökningen vid sjukhemmet C 14-daterades två härdar (eldstäder) till tidig medeltid, 1032 - 1287 respektive 1044 - 1292. Någon form av bebyggelse bör alltså ha funnits här under tidig medeltíd. I smaband med att omårdet nedanför 1992 år grävplats undersöktes inför byggandet av nya E 22:an påträffades inga bebyggleselämningar från medeltid trots omfattande arkeologisk verksamhet. Det kan betyda att de två härdarna visar en utkant av en bebygglse vars centrala delar legat mer åt kyrkan till. Det är knappast orimligt att anta att detta är indicier för ett äldre Söderåkra, även om det bara är en hypotse som kräver mer forskning för att bekräftas.

Sammantaget för att svara på frågan "hur gammalt är Söderåkra" blir svaret att vi inte riktigt vet. Vi kan däremot slå fast att det funnits bebyggelse inom det som skulle bli Söderåkra by redan under yngre järnålder. Silverfyndet kan eventuellt också antyda att det funnits personer som haft det gott ställt. Om dessa vaga spår är resterna efter en ort som faktiskt burit namnet Söderåkra är dock osäkert. Vi kan också slå fast att det funnits någon form av bebygglse under tidig medeltid, på 1000 - 1200-talen. Att misstänka att vi här ser de äldsta spåren efter orten Söderåkra förefaller ganska rimligt. På 1200-talet byggs kyrkan. Jag anser att kyrkobygget i sig är ett ganska tydligt tecken på att det har funnits en bebyggelse i närheten, som åtminstone delvis försvunnit redan under medeltiden. Det har kanske också funnits en mer betydelsefull storgård varifrån initiativet till kyrkobygget har utgått. Svaret på vår fråga kan då bli att Söderåkra är mellan sådär 800 - 1000 år gammalt, kanske ännu något äldre. Men det finns samtidgt utrymme för att detta påstående i framtiden måste modifieras i den ena eller andra riktningen. Allt i ivrig väntan på nya upptäckter.

P P