Kulturvandring i Halltorp socken

Lördagen den 27 april arrangerade Söderåkra Hembygdsgille tillsammans med Södermöre hembygdsförening en arkeologisk kulturvandring i Halltorp socken. Guidade och berättade gjorde arkeolog Pierre Petersson och hembygdskännaren Lars Larsson.

Evenemanget började i Stuvenäs där vi besåg ett så kallat storröse från bronsåldern, 26 meter i diameter och 4 meter högt. I närheten finns också gravfält från bronsålder, bl a med tre så kallade kulthus. Vi fick veta att detta var en mycket speciell miljö under bronsåldern (1800-500 f Kr). En plats där dåtidens överklass begravt sina döda och haft seremonier inom ramen för förfädersdyrkan. Något som man anser var mycket viktigt på den tiden. Platsen var en central- och mötesplats och har drag som påminner om några av de förnämsta bronsåldersmiljöer vi känner till.

Vi åkte sedan till Värnanäs där vi fikade innan Lars och Pierre berättade om den försvunna medeltidsbyn Södra Värnaby. Denna by var på sin tid den överlägset största i Halltorp socken och har mycket gamla rötter. Flera gånger kom byn i kläm när kungar och adel hade andra planer för Värnanäs. T ex Gustav Vasa och Axel Oxenstierna. Långt innan den tiden fans det kanske en storgård här någonstans som indirekt kan ha givit upphov till Halltorp.

Vi avslutade dagens övningar vid Halltorp kyrka. En av landets märkligaste. En gång hade den fyra våningar och två torn! I dag finns två våningar kvar men inga torn. Själva kyrkorummet ligger ca tre meter över markytan och dit in fanns på medeltiden bara en ingång, genom en vacker och påkostad stenportal. Inne i kyrkan som då var mycket mindre fanns en stor fyrkantig pelare med en trappa innuti. Via den trappan kom man till kyrkans källare som ännu är bevarad. Träbjälkar här nere är daterade till 1209 eller 1210 så det var däromkring man började bygga kyrkan. Man tror att den var färdig framåt 1240. Man vet inte riktigt vad källaren haft för funktioner. Men många intressanta fynd, som biskopssigill, dyrbara glasbägare från Venedig, en liten silverskatt och mycket annat berättar om olika och ovanliga funktioner. Att försvara sig var säkert viktigt men man tror inte idag att det var den enda funktionen utöver kyrkofunktionen. Begreppet försvarskyrka är därför lite vilseledande.

Cirka 20 personer anslöt till denna kulturvandring som blev till en trevlig och lärorik dag!

Bronsåldersröset i Rotavik

Med det här inlägget har jag tänkt börja presentera de olika platser, lämningar och föemål som lämnats kvar genom åren. Någonstans ska man börja så jag börjar med röset i Rotavik.

Detta röse som är 23 meter i diameter och drygt 2 meter högt är uppfört under bronsåldern (1800-500 f Kr). Det är försett med ett så kallat "brätte", dvs en låg stenläggning som omgärdar själva röset som brättet på en hatt. Röset är beläget på ett höjdkrön med en vid utsikt över landskapet. Det är uppenbart att läget är väl valt med tanke på att synas. Rösen av den här typen var gravar, men knappast för vem som helst. Kanske det var någon slags "hövding" eller "storman" som fick sin sista viloplats här. Det saknas arkeologiska belägg för bebyggelse eller andra former av statusmarkörer som dyrbara bronsföremål. Men det finns en del spännande lämningar från bronsåldern i närområdet, som ytterligare stora rösen och rektangulära stensättningar (ibland tolkade som så kallade "kulthus").

Röset har nummer 54 i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister för Söderåkra socken.

PP

Nya boplatser hittade av Hembygdsgillet

Vi kallar vår äldsta del av historian för "forntiden" eller "förhistorien". Det vill säga tiden innan det fanns skriftliga källor. I bygderna kring Söderåkra betyder det så vitt vi känner till i dag ett tidsspann som sträcker sig från de första spåren av människor här för drygt 10 000 år sedan fram till medeltiden som allmänt brukar anses ta sin början under 1000-talet e Kr. När man vill studera denna historia så måste det ske med arkeologins hjälp. Arkeologin studerar de materiella lämningarna av mänskligt liv för att ta reda på hur de var för länge sedan. Det betyder att arkeologin är användbar även för att studera lämningar från tidsperioder då det finns skriftliga källor.

Inom Söderåkra Hembygdsgille finns en speciell avdelning som har ansvar för arbetet med bygdens fornlämningar - Fornminneskommitten. Fornminneskommitten arbetar med att samla och sprida kunskap om fornlämningarna och deras historia samt ser över socknens bestånd av fornlämningar. Men försök har också gjorts att bidra med helt ny kunskap.

Det finns många fornlämningar som ännu inte är upptäckta. De flesta av dem är inte synliga ovan mark. Däremot går de att spåra i åkrarna när bönderna plogar upp jorden. Då kan små föremål eller restprodukter från redskapstillverkning blottläggas. På grund av den ibland kraftiga djupplöjningen förstärs dock samtidigt många fornlämningar och man kan se rester av sönderplöjda eldstäder och andra anläggningar i jorden.

En metod för att spåra och dokumentera sådana lämningar i åkermark är så kallade lösfyndsinventeringar. De går ut på att man vandrar över plogad och harvad åkermark och registrerar det man ser i jorden. För det mesta är det bearbetat stenmaterial man hittar, vanligen bestående av flinta. Flinta finns inte natyurligt i trakten utan har importerats från Skåne och Danmark under hela stenåldern och en bra bit in i bronsålder. När man tillverkade redskap av flinta blev det många skärvor och flisor över som ett slags produktionsavfall. Och det är oftast dessa skärvor man hittar och som vittnar om gamla boplatser och andra aktiviteter. Ibland hittar man också själva redskapen. Föremål av metall är däremot ytterst ovanligt att hitta.

Hösten 2006 genomförde Hembygdsgillet under min ledning ett försök att med hjälp av inventeringar spåra hittills okända fornlämningar. Och arbetet ledde till att fyra nya "boplatsindikationer" kunde registreras och föras in i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Dessa fick nr 345, 347, 348 och 349. Om man vill veta vad Riksantikvarieämbetet skriver om dessa lämningar kan man söka på numren i det digital fornminnesregistret. Projektet resulterade också i att en rapport skrevs där arbetet och resultaten beskrivs. Denna finns nu utlagd på Internet via sidan Internet Archive och rapporten kan man läsa om man klickar HÄR. När man kommit in på Internet Archive´s sida så klickar man på ordet DOC i rutan till vänster som heter View the book.

Bilden överst visar ett av de fynd som gjordes. Ett så kallat spån av flinta som troligen använts som kniv eller liknande. Typen ska troligen dateras till bronsåder (1800-500 f Kr). Det är kul att även en liten hembygdsförening kan bidra i kunskapsuppbyggandet kring vår historia. Det är också viktigt och givande att allmänheten får möjlihet att delta i detta arbete. Jag tror att de flesta som deltog den där höstdagen kände likadant.

Pierre P.