Vi kallar vår äldsta del av historian för "forntiden" eller "förhistorien". Det vill säga tiden innan det fanns skriftliga källor. I bygderna kring Söderåkra betyder det så vitt vi känner till i dag ett tidsspann som sträcker sig från de första spåren av människor här för drygt 10 000 år sedan fram till medeltiden som allmänt brukar anses ta sin början under 1000-talet e Kr. När man vill studera denna historia så måste det ske med arkeologins hjälp. Arkeologin studerar de materiella lämningarna av mänskligt liv för att ta reda på hur de var för länge sedan. Det betyder att arkeologin är användbar även för att studera lämningar från tidsperioder då det finns skriftliga källor.
Inom Söderåkra Hembygdsgille finns en speciell avdelning som har ansvar för arbetet med bygdens fornlämningar - Fornminneskommitten. Fornminneskommitten arbetar med att samla och sprida kunskap om fornlämningarna och deras historia samt ser över socknens bestånd av fornlämningar. Men försök har också gjorts att bidra med helt ny kunskap.
Det finns många fornlämningar som ännu inte är upptäckta. De flesta av dem är inte synliga ovan mark. Däremot går de att spåra i åkrarna när bönderna plogar upp jorden. Då kan små föremål eller restprodukter från redskapstillverkning blottläggas. På grund av den ibland kraftiga djupplöjningen förstärs dock samtidigt många fornlämningar och man kan se rester av sönderplöjda eldstäder och andra anläggningar i jorden.
En metod för att spåra och dokumentera sådana lämningar i åkermark är så kallade lösfyndsinventeringar. De går ut på att man vandrar över plogad och harvad åkermark och registrerar det man ser i jorden. För det mesta är det bearbetat stenmaterial man hittar, vanligen bestående av flinta. Flinta finns inte natyurligt i trakten utan har importerats från Skåne och Danmark under hela stenåldern och en bra bit in i bronsålder. När man tillverkade redskap av flinta blev det många skärvor och flisor över som ett slags produktionsavfall. Och det är oftast dessa skärvor man hittar och som vittnar om gamla boplatser och andra aktiviteter. Ibland hittar man också själva redskapen. Föremål av metall är däremot ytterst ovanligt att hitta.
Hösten 2006 genomförde Hembygdsgillet under min ledning ett försök att med hjälp av inventeringar spåra hittills okända fornlämningar. Och arbetet ledde till att fyra nya "boplatsindikationer" kunde registreras och föras in i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Dessa fick nr 345, 347, 348 och 349. Om man vill veta vad Riksantikvarieämbetet skriver om dessa lämningar kan man söka på numren i det digital fornminnesregistret. Projektet resulterade också i att en rapport skrevs där arbetet och resultaten beskrivs. Denna finns nu utlagd på Internet via sidan Internet Archive och rapporten kan man läsa om man klickar HÄR. När man kommit in på Internet Archive´s sida så klickar man på ordet DOC i rutan till vänster som heter View the book.
Inom Söderåkra Hembygdsgille finns en speciell avdelning som har ansvar för arbetet med bygdens fornlämningar - Fornminneskommitten. Fornminneskommitten arbetar med att samla och sprida kunskap om fornlämningarna och deras historia samt ser över socknens bestånd av fornlämningar. Men försök har också gjorts att bidra med helt ny kunskap.
Det finns många fornlämningar som ännu inte är upptäckta. De flesta av dem är inte synliga ovan mark. Däremot går de att spåra i åkrarna när bönderna plogar upp jorden. Då kan små föremål eller restprodukter från redskapstillverkning blottläggas. På grund av den ibland kraftiga djupplöjningen förstärs dock samtidigt många fornlämningar och man kan se rester av sönderplöjda eldstäder och andra anläggningar i jorden.
En metod för att spåra och dokumentera sådana lämningar i åkermark är så kallade lösfyndsinventeringar. De går ut på att man vandrar över plogad och harvad åkermark och registrerar det man ser i jorden. För det mesta är det bearbetat stenmaterial man hittar, vanligen bestående av flinta. Flinta finns inte natyurligt i trakten utan har importerats från Skåne och Danmark under hela stenåldern och en bra bit in i bronsålder. När man tillverkade redskap av flinta blev det många skärvor och flisor över som ett slags produktionsavfall. Och det är oftast dessa skärvor man hittar och som vittnar om gamla boplatser och andra aktiviteter. Ibland hittar man också själva redskapen. Föremål av metall är däremot ytterst ovanligt att hitta.
Hösten 2006 genomförde Hembygdsgillet under min ledning ett försök att med hjälp av inventeringar spåra hittills okända fornlämningar. Och arbetet ledde till att fyra nya "boplatsindikationer" kunde registreras och föras in i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Dessa fick nr 345, 347, 348 och 349. Om man vill veta vad Riksantikvarieämbetet skriver om dessa lämningar kan man söka på numren i det digital fornminnesregistret. Projektet resulterade också i att en rapport skrevs där arbetet och resultaten beskrivs. Denna finns nu utlagd på Internet via sidan Internet Archive och rapporten kan man läsa om man klickar HÄR. När man kommit in på Internet Archive´s sida så klickar man på ordet DOC i rutan till vänster som heter View the book.
Bilden överst visar ett av de fynd som gjordes. Ett så kallat spån av flinta som troligen använts som kniv eller liknande. Typen ska troligen dateras till bronsåder (1800-500 f Kr). Det är kul att även en liten hembygdsförening kan bidra i kunskapsuppbyggandet kring vår historia. Det är också viktigt och givande att allmänheten får möjlihet att delta i detta arbete. Jag tror att de flesta som deltog den där höstdagen kände likadant.
Pierre P.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar