Bloggen fyller 1 år + mer Järnsida

Söderåkra Hembygdsgille har nu haft sin blogg i ett år. Tanken med bloggen var att Hembygdsgillets medlemmar skulle kunna skriva inlägg om vad som berör dem. På så vis var förhoppningen att kunna skapa ett ganska fritt och livaktigt forum. Men naturligtvis också att presentera Hembygdsgillets verksamhet. Förhoppningarna har ännu bara infriats delvis. Vi har berättat om verksamheten, annonserat aktiviteter och försökt få ihop lite intressanta "artiklar" ur bygdens historia.

Däremot har nästan ingen velat skriva på bloggen. Det känns en smula nedslående. Någon borde det ju finnas som har något att dela med sig av kan man tycka. Uppdateringsfrekvensen har därmed inte heller blivit så hög. Och läsarsiffrorna är ännu låga. Å andra sidan tar det tid att inarbeta en blogg, speciellt om man inte har möjlighet att uppdatera ofta. Och Söderåkra socken är förståss ett tämligen smalt ämne. Ur det perspektivet har det första året med bloggen ändå gått hyfsat. Söderåkra Hembygdsgille finns trots allt på nätet och det är det långt ifrån alla hembygdsföreningar som gör.

Ändå, vi fortsätter att uppmana alla medlemmar att skriva på boggen. Du måste inte skriva direkt i bloggen, det går lika bra att skriva texten i ett ordbehandlingsprogram och skicka den eller till och med att skriva för hand och låta redaktionen renskriva materialet. Det finns inga begränsningar i tid, allt från stenålder till dagens datum är välkommet. Det som skrivs bör väl dock ha någon anknytnig till vad Söderåkra Hembygdsgille sysslar med, eller åtminstone till vad hembygdsrörelsen sysslar med. Man måste inte heller hålla sig inom socknens gränser så länge materialet kan anses relevant att publicera på vår blogg. Återstår att se om det andra året med bloggen kommer att föra oss närmare de uppsatta målen. Välkomna till ännu ett år, som läsare eller skribenter!

Något annat som är trevligt är bilder. Så här kommer en liten bildkavalkad från föredraget i Järnsida (föregående inlägg). Foton av Ulla Svensson.

Från föredraget i Järnsida

Vikingakungar, sägner, riddare, gravplundrare och bönder. Och så en drös stenyxor. Allt detta spelade sin roll när arkeolog Pierre Petersson på lördagen höll det årliga utomhusföredraget på temat arkeologi. Som redan framgått av tidigare inlägg var vi i Järnsida den här gången.

Solen sken från en klarblå himmel. Faktum är att solen brukar skina när det årliga utomhusföredraget går av stapeln. Det blåste lite kallt men annars kan man inte klaga. Inte klagade de ca 25 personer som kommit för att lyssna heller. Alla verkade vara nöjda och alla verkade tycka att det de fick höra var intressant.

Järnsida har varit en plats ovanligt omgärdad av myter, skrönor och traditioner. Den mest kända är förståss den om att sagornas vikingakung Björn Järnsida skulle ha bott här. På 1930-talet utsattes några gravar för plundringsförsök. En man från bygden hade hört de gamla berätta att stenarna på gravfältet var rester av Björn Järnsidas slott, så han hade gett sig den på att nu skulle han hitta den gamle vikingakungens skatt! Så utbredd var tron på att Björn Järnsida verkligen bott här. I dag tror forskarna inte längre på de gamla berättelserna. Gravfältet har i stället tolkats som ett gårdsgravfält för en eller flera gårdar/byar. Och det var i bruk under yngre järnålder, kanske från tiden kring 400 - 1050 e Kr. Intressant är gravfältets läge på Järnsidas ägogräns och mot en urgammal vägsträckning. Kanske var tanken att förfäderna på gravfältet skulle legitimera Järnsidabornas ärftliga rätt till jorden och gården, den så kallade odalen. Och ingen som passerade på vägen skulle undgå detta budskap.

Under senmedltid ägdes gårdar i Järnsida bland annar av en lågfrälse släkt som var förankrad i Södra Möre. En representatn för släkten, Staffan Klasson, bodde till och med här under 1500-talets förra del. Men så kom släkten i kläm efter en konflikt med några av de mäktigaste adelsfamiljerna i riket, Bielke och Grip. Det handlade om några gårdar som av oförstånd blivit sålda två gånger till olika personer. Det blev en dyr och pinsam affär och Staffan Klasson fick 1537 bege sig till Klamar för att avstå sin frälsestatus och bli en "vanlig" skattebonde. Men steget mellan lågfrälse och bättre bemedlad bonde var troligen inte så stort på den tiden.

Det blev visning av gravfälten också. Och det noterades att flera gravar var svåra att upptäcka då de blivet gräs- och mossbevuxna, delvis övertorvade och belamrade med ris och grenar. Så var det inte förr och flera deltagare mindes hur skeppssättningar som nu var svåra att se för en 50 år sedan hade varit mycket tydliga och prydlig. Det bekräftas också av gamla gfotografier.

Flera av dem som bor i närområdet hade tagit med sig fornfynd som gjorts på åkrarna. Det var en hel del stenyxor av olika slag som förevidsades. Söderåkra Hembygdsgille har börjat upprätta ett register över vad det finns för fornfynd i socknen så att denna information ska finnas samlad och kunna bevaras åt eftervärlden. Fynden som visades registerades därför på en särskild blankett och blev fotograferade. Denna information kommer sedan att finnas att tillgå i Hembygdsgillets arkiv. Se bilder nedan!

För att sammanfatta så var det en mycket lyckad och lärorik dag. Och förhoppningsvis kommer traditionen att hållas vid liv kommande år.

Välkommen på utomhusföredrag i Järnsida

Våren har nått oss, snön har smält undan och runt om i landet gör hembygdsföreningar sig redo för årets aktiviteter ute i landskapet. Vi i Söderåkra Hembygdsgille vill förståss inte vara sämre. Våran första aktivitet står nu för dörren.

Lördagen den 24 april klockan 10:00 arrangerar vi ett utomhusföredrag i Järnsida med arkeolog Pierre Petersson. Det är en aktivitet som nu har blivit lite av en tradition. Alla är hjärtligt välkomna att delta, det kostar ingenting. Samling sker på rastplatsen vid E 22, vid Järnsida gravfält. För den som inte känner till trakten så väl, följ E 22 några kilometer söderut från Bergkvara samhälle. När du kommer till avtagsvägen mot Norra Tång har du rastplatsen på motsatta sidan av E 22 (till höger om du kommer norrifrån).

Föredraget kommer att kretsa kring gravfältet i Järnsida men blicken kommer att lyftas härifrån såväl ut i samhället som i tiden. Hur såg det samhälle ut som de männsikor som begravdes på gravfältet levde i? Vad vet man om bygden kring Järnsida under denna tid? Finns det några spår av vad som hänt tidigare? Och vad hände sedan? Medeltiden är en spännande period och det finns handlingar som rör Järnsida från 1400-talet och framåt. Järnsida har också haft en plats i saga och sägen. Kan verkligen den gamle vikingakungen Björn Järnsida ha bott här? Och har det legat ett kloster i Järnsida? Om detta och mycket annat får du veta mer om du bokar in förmiddagen den 24 april!

Obs: det blir en kaffepaus i föredraget, så medtag fikakorg!

Välkommen!

Hembygdsgillet 2010

Årsmötet har nu lagts till handlingarna och årets program har fastställts. Vill du veta vad som händer i Söderåkra Hembygdsgille under 2010 så ska du kika i menyn till vänster, under rubriken "aktuellt". Där kommer alla aktiviteter, såväl schemalagda som extrainsatta att annonseras. Så håll utkik! Större evenemang kommer även att annonseras i lokalpressen.

Årets första schemalagda aktivitet äger rum lördagen den 24 april. Då kommer arkeolog Pierre Petersson att hålla utomhusföredrag vid gravfältet i Järnsida. Det kommer att handla om detta gravfält, om järnsida från hedenhös till (nästan) modern tid och om bygden kring Järnsida med mera. I maj kommer Conny Johansson att visa Torestorps skola (den 8) och den 16 blir det byavandring i Påboda med Mats Eriksson som guide.

Under våren kommer också den nyligen restaurerade Bruatorps väderkvarn att återinvigas. Detta kommer att annonseras längre fram. Det planeras även en städ- och röjningsdag av hembygdsgillet byggnader under våren. Den som känner sig manad att hjälpa till kan anmäla sig till oss.

Vi önskar alla välkomna att delta i Hembygdsgillets aktiviteter och arrangemang. Förhoppningsvis ska vi alla ha töat fram till dess.

Vill du kontakta oss, skriv ett mail till:

soderakrahembygdsgille@hotmail.com

Den gamla kartan

Nytt år nya tag. Det har inte skrivits så mycket här på bloggen på ett tag, men nu kan det vara hög tid att uppdatera lite. 2010 kan komma att innehålla en hel del intressant men mer om det kommer senare. Hembygdsgillets program kommer att spikas på årsmötet den 15 februari.

Nu ska jag i stället presentera ett föremål ur Hembygdsgillets samlingar. Det rör sig om en gammal karta som finns inramad i en något skamfilad ram. Denna kom till Hembygdsgillet genom Södermöre Hembygdsförenings starke man, Lars Larsson. Han hade fått den av en dam från Blekinge som måhända hade någon gammal ana i Söderåkra socken.

Kartan är upprättad av lantmätaren Pehr Engström i maj 1792, som "geometrisk charta öfwer twistig Mulbetes Mark och hwad därmed gemenskap eger imellan Hemmanen Kärreboda och Skjällenäs No 3, 4..." Kartan föreställer således den utmark som byn Kärrabo nyttjade gemensamt med hemmanen 3 och 4 i Skällenäs by. Det är mark belägen öster om E 22, ungefär mellan södra avfarten till Bergkvara hamn och avfarten till Skeppevik. När sådana här kartor upprättades gjordes de normalt i tre exemplar. Ett sändes till den centrala lantmäterimyndigheten och är oftast den karta som lantmätaren lagt ner mest arbete på. En karta lagrades i lantmäteriets regionala arkiv, den så kallade konceptkartan. Det var den karta lantmätaren upprättade i fält och den var ofta okollorerad och ibland ganska klottrig. Den sista kartan var den som de som berördes av kartaktens innehåll fick, byn eller gårdarna. Det är denna sista karta som nu finns i Söderåkra Hembygdsgilles arkiv. För ovanlighetens skull, de kartor som förvarades lokalt av bönderna har ofta inte överlevt till våra dagar.

Tvisten mellan bönderna i Skällenäs och Kärrabo hade pågått en tid och var nog understundom lite upprörd. Ärende hade varit uppe i rättslig instans och lagmannsrätten hade 1791 förelagt lantmätare Engström att beskriva de tvistiga markerna och annat av gemenskap som kunde höra till ärendet så att man skulle kunna uppnå en lösning på konflikten. Med tre extrainsatta nämndemän i släptåg inställde sig så lantmätaren hos de tvistande bönderna den 11 maj 1792. Det var bönderna Sven, Olof och Anders Nilsson från Skällenäs och Jonas Abrahamsson, Anders Svensson och Anders Jönsson i Kärrabo. I dessas närvaro upprättade så lantmätaren sin akt de påföljande dagarna och arbetet var avslutat den 16 maj.

Först hade man besiktigat och preciserat rågången (ägogränsen) mellan byarna. Denna markerades i landskapet av ett antal rågångsmärken som bestod av två större jordbundna stenar och en plats "där fordom en ek skall ha stått" men där nu fanns en grop fanns som kallades "Kället". Dessa punkter markerades med nr 1, 2 och 3 längs den linje som utvisar rågången på kartan (_ .. _ .._..).

Därefter följer en beskrivning över de marker som kartan avbildar med de upplysningar som bönderna kunde lämna. Dessa beskrivs och värderas för respektive hemman. Förutom beteshagar med eller utan skog på, fanns några åkerlyckor och notvarpar (fiskeplatser) beskrivna. På kartan finns också tre torp, ett båtsmanstorp på Skällenäs och två på Kärrabo sida om rågången. Till ägorna hörde också de så öar som finns i Kärraboviken, men med anmärkningen "utan betydenhet". När lantmätaren så inte kunnat få fram fler upplysningar genom de tvistande parterna och vittnen de har åberorpat har han avslutat ärendet. Den 16 maj har protocellet blivit uppläst för samtliga parter och sedan lämnat till vidare rättsliga prövningar. Den sista notisen säger att ärendet har gått vidare till "Kungliga Götha Hofrätten". 218 år senare är inte mycket sig likt varken i landskapet eller i samhället i övrigt. Men kartan finns kvar som ett vittne om bråket mellan bönderna i Kärrabo och Skällenäs.

Renoveringen av kvarnen i Bruatorp

I Söderåkra Hembygdsgilles byggnadsbestånd ingår två väderkvarnar s.k. holländare. Den ena är i Grisbäck och den andra i Bruatorp. Kvarnen i Bruatorp är byggd där den står 1808 av stadsbyggmästare Nylander, som då var ägare till Bruatorps gård. Den var i drift till 1904. Mjölnare Söderberg var enligt uppgift siste mjölnaren på kvarnen. Den har sedan fått förfalla till 1955 då en en genomgripande exteriör renovering genomfördes av Söderåkra Hembyggdsgille. Nästa renovering skedde 1985 då nya vingar tillverkades. Kvarnen är ett av Torsås kommuns två byggnadsminnesförklarade objekt.

2007 kunde konstateras att gångåsen vid vingarnas genomskärning hade gått av och hölls endast samman av järnbeslag. Styrstagen från kvarnhuset var uppruttna. Fasaden behövde delvis bytas ut. Detta gjorde att en akut renovering måste till. Söderåkra Hembygdsgille beviljades av Länsstyrelsen bidrag. Även Kalmar Läns Museum beviljade ett mindre bidrag. Utöver detta har många ideella timmar arbetats av Gillets medlemmar. Under renoveringens gång har mycket uppruttet material ersatts som ej syntes vid projekteringen. Bland annat byttes lagerbalken i vilken den rundade stenen ligger som utgör gångåsens lager. Kvarnen är nu slutbesiktigad. En fasadstrålkastare kommer att lysa upp den fram till nyår. Återinvigning hoppas vi i styrelsen skall ske en vacker vårdag 2010.

Östen Jannert

Kulturarvsseminarium i Oskarshamn om medeltiden

Onsdag 4 november var det dags för årets kulturarvsseminarium i Oskarshamn. Temat detta år var medeltiden. Detta med anledning av att katalogverket Det Medeltida Sverige (ofta förkortat som DMS) har blivit fullständigt för hela Kalmar län. DMS är en sammanställning av dem bebyggelse som fanns i området under medeltdien, byar, gårdar och städer.

Söderåkra Hembygdsgiller var representerat av ett par deltagare. Schemat var minst sagt fullspäckat med en rad intressanta föredrag och gruppdiskussioner. Seminariet besöktes av över 100 personer och var nog mycket uppskattat av de flesta. Måhända begränsade det tajta schemat möjligheten till samtal med experter och andra deltagare. Och flera ämnen hade man gärna hört mer om. Ändå har Länsmuseet och Länsstyrelsen som arrangerade evenemanget gjort ett bra jobb!

Här är en kort presentation av föredragen:

Sigurd Rahmqvist berättade om den nya kunskap som arbetet med DMS har givit om Kalmar län, både i ett lokalt perspektiv som i övergripande frågor. Det finns nu en god översikt och otaliga möjligheter till detaljstudier.

Roger Axelsson berättade om hur storpolitiken och dess konsekvenser kan sätta spår i det lokala landskapet, vilket kan belysas av såväl skriftliga som arkeologiska källor. Detta exemplifierade Roger med den oroliga tid på 1300-talet då månag tyska frälsemän satt som fogdar och länsherrar i landet, hur de snabbt satte sig i besittning av stora jordegendomar i Kalmar län för att sedan bli "utkastade" av drottning Margareta. Regimskiften är sällan friktionsfria och spåren av detta finns kvar både i landskapet som t ex lämningar av befästa sätesgårdar och i de skriftliga dokumenten. För Söderåkrabygdens del kan nämnas att Påbonäs borg var ett av exemplen på Axelssons resonemnag.

Jan Paul Strid berättade om hur de i Småland så vanliga målanamnen (dvs ortnamn som slutar med ändelsen -måla)kan tolkas i nytt ljus. Måla brukar normalt förklaras i betydelsen av "avmätt eller inhägnat område" för (ny)byggnation. En ofta framhållen tanke är att namnen hänger samman med frigivandet av trälarna. Strid kunde i sin forskning i stället visa att ordet måla har haft betydelsen "avtal / avtal om arrende" och liknande. Ordet skulle således snarast syfta på en arrendegård som även kunde ärvas eller försäljas. Målanamnens geografiska spridning pekar på att orterna i stor utsträckning är upptagna på kungens och stormännens ägor som en medveten strategi i syfte att kolonisera strategiskt viktiga områden som t ex gränsområen.

Ludwig Papmehl - Dufay berättade om den medeltida gård som som undersöktes tidigare i år vid Köpingsvik på Öland, med kronologisk tyngdpunkt i 11-1200-talen. Man påträffade lämningarna av flera hus, bl a ett 21x5 meter stort som tolkats som boningshus, flera brunnar och avfallsgropar. Fynd som benkammar, keramik, ett silvermynt från slutet av 1100-talet, en sporre ett bronsbeslag med växtornamentik m m kan nämnas. En del fynd tyder på att de som bott på gården tillhört ett högre socialt skick i samhället. En tanke som man försökt diskutera var att lämningarna kunde vara en föregångare till den nuvarande Köpings prästgård som ligger aldeles i närheten. Den tolkningen är dock inte oproblematisk.

Magnus Stibéus berättade om de senaste undersökningarna i och utanför Borgholms slott. En geofysisk prospektering av borggården visade tydliga spår av ett medeltida stenhus med trapptorn och källare, en del av äldre ringmur och en slottslänga där man kanske kan ana den ursprungliga ingången till borgen. Det byggnadskomplex man kan skönja har likheter med de äldsta faserna i Kalmar och Stockhlms slott. Utanför murarna grävdes också bebyggelse, både forntida och medeltida sådan, 2004. Den medeltida bebyggelsen var som intensivast mellan 1350 och 1500-talet. De undersökta byggnaderna låg nära Borgs gamla kyrka (idag bara en ruinhög) och kan eventuellt ha haft något samband med denna.

Markus Dahlberg talade om det så kallade sockenkyrkoprojektet som drivs av Riksantikvariämnetet för att kartlägga landets sockenkyrkor. Han diskuterade kring hur kyrkorna kan synliggöras som viktiga lämningar från medeltiden och framåt, hur kunskap kan produceras och upprätthållas och hur beständiga kyrkorna är som kulturarv.

Margareta Carling talade om medeltiden ur turistnäringens perspektiv, en annan och krassare verklighet än man som arkeolog eller forskare på medeltiden är van vid. Östergötland och marknadsföringen av medeltiden stod i fokus. Man kan notera att kulturturismen faktiskt är på väg att gå om bad- och soltursimen. Säkert en del att ta till sig för dem som jobbar med turism och marknadsföring av och i våra bygder.

Carina Eskelin och Daniel Serlander berättade om Kronobäcks kloster utanför Mönsterås och hur man jobbar med att levandegör medeltiden här.

Per Melin som enda representatn för "eldsjälarna", för alla som jobbar idéellt och utanför akademierna, berättade om Emmabodabygdens historiska förening och deras arbete kring Emmaboda. Det handlade om frustrationen med att befinna sig i en marginalbygd, som aldrig ser närvaron av några större exploateringsprojekt och som forskningen allt som oftast passerar med en axelryckning. Men också om arbeten man med framgång bedrivit för att synliggöra denna bygds historia. Det tydligaste exemplet är den utgrävning man lyckades få till stånd av Rostockaholme, lämningarna av en medeltida "befäst" gårdsanläggning. Den avsides belägna gården kunde dateras till 1300-talet och knytas som sätesgård för drotsen, riddaren och riksrådet Nils Turesson (Bielke).

På slutet hyllade länsantikvarie Kjell-Håkan Arnell alla som professionellt eller idéellt jobbar med länets kulturarv. Låt oss hoppas att Länsstyrelsen också i praktiken kommer att visa uppskattning för det stora arbete som hembygdsföreningarna lägger ner på vård och tillgängliggörande av kulturmiljöer, förmedling och produktion av kunskap och mycket mer.