Från föredraget i Järnsida

Vikingakungar, sägner, riddare, gravplundrare och bönder. Och så en drös stenyxor. Allt detta spelade sin roll när arkeolog Pierre Petersson på lördagen höll det årliga utomhusföredraget på temat arkeologi. Som redan framgått av tidigare inlägg var vi i Järnsida den här gången.

Solen sken från en klarblå himmel. Faktum är att solen brukar skina när det årliga utomhusföredraget går av stapeln. Det blåste lite kallt men annars kan man inte klaga. Inte klagade de ca 25 personer som kommit för att lyssna heller. Alla verkade vara nöjda och alla verkade tycka att det de fick höra var intressant.

Järnsida har varit en plats ovanligt omgärdad av myter, skrönor och traditioner. Den mest kända är förståss den om att sagornas vikingakung Björn Järnsida skulle ha bott här. På 1930-talet utsattes några gravar för plundringsförsök. En man från bygden hade hört de gamla berätta att stenarna på gravfältet var rester av Björn Järnsidas slott, så han hade gett sig den på att nu skulle han hitta den gamle vikingakungens skatt! Så utbredd var tron på att Björn Järnsida verkligen bott här. I dag tror forskarna inte längre på de gamla berättelserna. Gravfältet har i stället tolkats som ett gårdsgravfält för en eller flera gårdar/byar. Och det var i bruk under yngre järnålder, kanske från tiden kring 400 - 1050 e Kr. Intressant är gravfältets läge på Järnsidas ägogräns och mot en urgammal vägsträckning. Kanske var tanken att förfäderna på gravfältet skulle legitimera Järnsidabornas ärftliga rätt till jorden och gården, den så kallade odalen. Och ingen som passerade på vägen skulle undgå detta budskap.

Under senmedltid ägdes gårdar i Järnsida bland annar av en lågfrälse släkt som var förankrad i Södra Möre. En representatn för släkten, Staffan Klasson, bodde till och med här under 1500-talets förra del. Men så kom släkten i kläm efter en konflikt med några av de mäktigaste adelsfamiljerna i riket, Bielke och Grip. Det handlade om några gårdar som av oförstånd blivit sålda två gånger till olika personer. Det blev en dyr och pinsam affär och Staffan Klasson fick 1537 bege sig till Klamar för att avstå sin frälsestatus och bli en "vanlig" skattebonde. Men steget mellan lågfrälse och bättre bemedlad bonde var troligen inte så stort på den tiden.

Det blev visning av gravfälten också. Och det noterades att flera gravar var svåra att upptäcka då de blivet gräs- och mossbevuxna, delvis övertorvade och belamrade med ris och grenar. Så var det inte förr och flera deltagare mindes hur skeppssättningar som nu var svåra att se för en 50 år sedan hade varit mycket tydliga och prydlig. Det bekräftas också av gamla gfotografier.

Flera av dem som bor i närområdet hade tagit med sig fornfynd som gjorts på åkrarna. Det var en hel del stenyxor av olika slag som förevidsades. Söderåkra Hembygdsgille har börjat upprätta ett register över vad det finns för fornfynd i socknen så att denna information ska finnas samlad och kunna bevaras åt eftervärlden. Fynden som visades registerades därför på en särskild blankett och blev fotograferade. Denna information kommer sedan att finnas att tillgå i Hembygdsgillets arkiv. Se bilder nedan!

För att sammanfatta så var det en mycket lyckad och lärorik dag. Och förhoppningsvis kommer traditionen att hållas vid liv kommande år.

Nya boplatser hittade av Hembygdsgillet

Vi kallar vår äldsta del av historian för "forntiden" eller "förhistorien". Det vill säga tiden innan det fanns skriftliga källor. I bygderna kring Söderåkra betyder det så vitt vi känner till i dag ett tidsspann som sträcker sig från de första spåren av människor här för drygt 10 000 år sedan fram till medeltiden som allmänt brukar anses ta sin början under 1000-talet e Kr. När man vill studera denna historia så måste det ske med arkeologins hjälp. Arkeologin studerar de materiella lämningarna av mänskligt liv för att ta reda på hur de var för länge sedan. Det betyder att arkeologin är användbar även för att studera lämningar från tidsperioder då det finns skriftliga källor.

Inom Söderåkra Hembygdsgille finns en speciell avdelning som har ansvar för arbetet med bygdens fornlämningar - Fornminneskommitten. Fornminneskommitten arbetar med att samla och sprida kunskap om fornlämningarna och deras historia samt ser över socknens bestånd av fornlämningar. Men försök har också gjorts att bidra med helt ny kunskap.

Det finns många fornlämningar som ännu inte är upptäckta. De flesta av dem är inte synliga ovan mark. Däremot går de att spåra i åkrarna när bönderna plogar upp jorden. Då kan små föremål eller restprodukter från redskapstillverkning blottläggas. På grund av den ibland kraftiga djupplöjningen förstärs dock samtidigt många fornlämningar och man kan se rester av sönderplöjda eldstäder och andra anläggningar i jorden.

En metod för att spåra och dokumentera sådana lämningar i åkermark är så kallade lösfyndsinventeringar. De går ut på att man vandrar över plogad och harvad åkermark och registrerar det man ser i jorden. För det mesta är det bearbetat stenmaterial man hittar, vanligen bestående av flinta. Flinta finns inte natyurligt i trakten utan har importerats från Skåne och Danmark under hela stenåldern och en bra bit in i bronsålder. När man tillverkade redskap av flinta blev det många skärvor och flisor över som ett slags produktionsavfall. Och det är oftast dessa skärvor man hittar och som vittnar om gamla boplatser och andra aktiviteter. Ibland hittar man också själva redskapen. Föremål av metall är däremot ytterst ovanligt att hitta.

Hösten 2006 genomförde Hembygdsgillet under min ledning ett försök att med hjälp av inventeringar spåra hittills okända fornlämningar. Och arbetet ledde till att fyra nya "boplatsindikationer" kunde registreras och föras in i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Dessa fick nr 345, 347, 348 och 349. Om man vill veta vad Riksantikvarieämbetet skriver om dessa lämningar kan man söka på numren i det digital fornminnesregistret. Projektet resulterade också i att en rapport skrevs där arbetet och resultaten beskrivs. Denna finns nu utlagd på Internet via sidan Internet Archive och rapporten kan man läsa om man klickar HÄR. När man kommit in på Internet Archive´s sida så klickar man på ordet DOC i rutan till vänster som heter View the book.

Bilden överst visar ett av de fynd som gjordes. Ett så kallat spån av flinta som troligen använts som kniv eller liknande. Typen ska troligen dateras till bronsåder (1800-500 f Kr). Det är kul att även en liten hembygdsförening kan bidra i kunskapsuppbyggandet kring vår historia. Det är också viktigt och givande att allmänheten får möjlihet att delta i detta arbete. Jag tror att de flesta som deltog den där höstdagen kände likadant.

Pierre P.