Bloggen fyller 1 år + mer Järnsida

Söderåkra Hembygdsgille har nu haft sin blogg i ett år. Tanken med bloggen var att Hembygdsgillets medlemmar skulle kunna skriva inlägg om vad som berör dem. På så vis var förhoppningen att kunna skapa ett ganska fritt och livaktigt forum. Men naturligtvis också att presentera Hembygdsgillets verksamhet. Förhoppningarna har ännu bara infriats delvis. Vi har berättat om verksamheten, annonserat aktiviteter och försökt få ihop lite intressanta "artiklar" ur bygdens historia.

Däremot har nästan ingen velat skriva på bloggen. Det känns en smula nedslående. Någon borde det ju finnas som har något att dela med sig av kan man tycka. Uppdateringsfrekvensen har därmed inte heller blivit så hög. Och läsarsiffrorna är ännu låga. Å andra sidan tar det tid att inarbeta en blogg, speciellt om man inte har möjlighet att uppdatera ofta. Och Söderåkra socken är förståss ett tämligen smalt ämne. Ur det perspektivet har det första året med bloggen ändå gått hyfsat. Söderåkra Hembygdsgille finns trots allt på nätet och det är det långt ifrån alla hembygdsföreningar som gör.

Ändå, vi fortsätter att uppmana alla medlemmar att skriva på boggen. Du måste inte skriva direkt i bloggen, det går lika bra att skriva texten i ett ordbehandlingsprogram och skicka den eller till och med att skriva för hand och låta redaktionen renskriva materialet. Det finns inga begränsningar i tid, allt från stenålder till dagens datum är välkommet. Det som skrivs bör väl dock ha någon anknytnig till vad Söderåkra Hembygdsgille sysslar med, eller åtminstone till vad hembygdsrörelsen sysslar med. Man måste inte heller hålla sig inom socknens gränser så länge materialet kan anses relevant att publicera på vår blogg. Återstår att se om det andra året med bloggen kommer att föra oss närmare de uppsatta målen. Välkomna till ännu ett år, som läsare eller skribenter!

Något annat som är trevligt är bilder. Så här kommer en liten bildkavalkad från föredraget i Järnsida (föregående inlägg). Foton av Ulla Svensson.

Från föredraget i Järnsida

Vikingakungar, sägner, riddare, gravplundrare och bönder. Och så en drös stenyxor. Allt detta spelade sin roll när arkeolog Pierre Petersson på lördagen höll det årliga utomhusföredraget på temat arkeologi. Som redan framgått av tidigare inlägg var vi i Järnsida den här gången.

Solen sken från en klarblå himmel. Faktum är att solen brukar skina när det årliga utomhusföredraget går av stapeln. Det blåste lite kallt men annars kan man inte klaga. Inte klagade de ca 25 personer som kommit för att lyssna heller. Alla verkade vara nöjda och alla verkade tycka att det de fick höra var intressant.

Järnsida har varit en plats ovanligt omgärdad av myter, skrönor och traditioner. Den mest kända är förståss den om att sagornas vikingakung Björn Järnsida skulle ha bott här. På 1930-talet utsattes några gravar för plundringsförsök. En man från bygden hade hört de gamla berätta att stenarna på gravfältet var rester av Björn Järnsidas slott, så han hade gett sig den på att nu skulle han hitta den gamle vikingakungens skatt! Så utbredd var tron på att Björn Järnsida verkligen bott här. I dag tror forskarna inte längre på de gamla berättelserna. Gravfältet har i stället tolkats som ett gårdsgravfält för en eller flera gårdar/byar. Och det var i bruk under yngre järnålder, kanske från tiden kring 400 - 1050 e Kr. Intressant är gravfältets läge på Järnsidas ägogräns och mot en urgammal vägsträckning. Kanske var tanken att förfäderna på gravfältet skulle legitimera Järnsidabornas ärftliga rätt till jorden och gården, den så kallade odalen. Och ingen som passerade på vägen skulle undgå detta budskap.

Under senmedltid ägdes gårdar i Järnsida bland annar av en lågfrälse släkt som var förankrad i Södra Möre. En representatn för släkten, Staffan Klasson, bodde till och med här under 1500-talets förra del. Men så kom släkten i kläm efter en konflikt med några av de mäktigaste adelsfamiljerna i riket, Bielke och Grip. Det handlade om några gårdar som av oförstånd blivit sålda två gånger till olika personer. Det blev en dyr och pinsam affär och Staffan Klasson fick 1537 bege sig till Klamar för att avstå sin frälsestatus och bli en "vanlig" skattebonde. Men steget mellan lågfrälse och bättre bemedlad bonde var troligen inte så stort på den tiden.

Det blev visning av gravfälten också. Och det noterades att flera gravar var svåra att upptäcka då de blivet gräs- och mossbevuxna, delvis övertorvade och belamrade med ris och grenar. Så var det inte förr och flera deltagare mindes hur skeppssättningar som nu var svåra att se för en 50 år sedan hade varit mycket tydliga och prydlig. Det bekräftas också av gamla gfotografier.

Flera av dem som bor i närområdet hade tagit med sig fornfynd som gjorts på åkrarna. Det var en hel del stenyxor av olika slag som förevidsades. Söderåkra Hembygdsgille har börjat upprätta ett register över vad det finns för fornfynd i socknen så att denna information ska finnas samlad och kunna bevaras åt eftervärlden. Fynden som visades registerades därför på en särskild blankett och blev fotograferade. Denna information kommer sedan att finnas att tillgå i Hembygdsgillets arkiv. Se bilder nedan!

För att sammanfatta så var det en mycket lyckad och lärorik dag. Och förhoppningsvis kommer traditionen att hållas vid liv kommande år.

Välkommen på utomhusföredrag i Järnsida

Våren har nått oss, snön har smält undan och runt om i landet gör hembygdsföreningar sig redo för årets aktiviteter ute i landskapet. Vi i Söderåkra Hembygdsgille vill förståss inte vara sämre. Våran första aktivitet står nu för dörren.

Lördagen den 24 april klockan 10:00 arrangerar vi ett utomhusföredrag i Järnsida med arkeolog Pierre Petersson. Det är en aktivitet som nu har blivit lite av en tradition. Alla är hjärtligt välkomna att delta, det kostar ingenting. Samling sker på rastplatsen vid E 22, vid Järnsida gravfält. För den som inte känner till trakten så väl, följ E 22 några kilometer söderut från Bergkvara samhälle. När du kommer till avtagsvägen mot Norra Tång har du rastplatsen på motsatta sidan av E 22 (till höger om du kommer norrifrån).

Föredraget kommer att kretsa kring gravfältet i Järnsida men blicken kommer att lyftas härifrån såväl ut i samhället som i tiden. Hur såg det samhälle ut som de männsikor som begravdes på gravfältet levde i? Vad vet man om bygden kring Järnsida under denna tid? Finns det några spår av vad som hänt tidigare? Och vad hände sedan? Medeltiden är en spännande period och det finns handlingar som rör Järnsida från 1400-talet och framåt. Järnsida har också haft en plats i saga och sägen. Kan verkligen den gamle vikingakungen Björn Järnsida ha bott här? Och har det legat ett kloster i Järnsida? Om detta och mycket annat får du veta mer om du bokar in förmiddagen den 24 april!

Obs: det blir en kaffepaus i föredraget, så medtag fikakorg!

Välkommen!

Hur gammalt är Söderåkra?

Söderåkra är som bekant och inte helt oväntat huvudorten i Söderåkra socken. I dag ett litet stillsamt samhälle. Men hur började det egentligen? Hur ser ursprunget ut och hur länge sedan var det? Kan man alls veta något om det?

Någon insatt i lokalhistoria kanske säger att det äldsta Söderåkra fanns på stenåldern. På sätt och vis har man då rätt, det fanns bebyggelse i och omkring Söderåkra på stenåldern - de äldsta kända spåren är över 10 000 år gamla. Men denna bebyggelse existerade långt innan någon hört talas om namnet Söderåkra. Det är alltså fel tänkt att säga att Söderåkra fanns på stenåldern. Det gjorde det inte. Frågan bör kanske i stället formuleras annorlunda. När fanns det något som kallades Söderåkra? När fanns det en identitet knuten till något med detta namn?

I skriftliga källor får vi veta att det fanns en ort med detta namn 1507. Detta år omtalas en Jeppe i Söderåkra. Året därpå, 1508, finns det bevarade brev växlade mellan Hemming Gadd och riksföreståndaren Svante Nilsson. Hemming Gadd befann sig då i Söderåkra och måste ha vistats här en tid eftersom han både hann ta emot och skicka brev härifrån. På 1530-talet får vi för första gången en aning om vad denna bebyggelse bestod av, nämligen två hemman och en utjord. Ett av dessa hemman var klockargård och ett annat var ett kronohemman, dvs "statlig egendom". Dessutom är det möjligt att utjorden speglar ytterligare ett hemman som lagts öde redan under medeltiden.

Söderåkra socken är känd i skriftliga källor redan 1390. Det medför att vi även kan räkna med en ort med samma namn vid denna tid. En socken kan inte vara utan en kyrka. Den medeltida kyrkan i Söderåkra uppfördes med stor sannolikhet på 1200-talet som en av de märkliga kyrkor som då bygdes kring Kalmarsund. Traditionellt kallar vi dem försvarskyrkor, men sanningen är av allt att döma ganska avvikande från denna gängse föreställning. Vilka funktioner Söderåkras medeltidskyrka hade kan vi inte veta mycket om eftersom den revs på 1700-talet och ersattes med den nuvarande. Den gamla kyrkans utseende är endast känt via ett par teckningar.

Det fanns hur som hellst en kyrka på 1200-talet. Troligen fanns det också någon form av bebyggelse i anslutning till denna. Men helt säkra kan vi inte vara. Däremot kan vi vara säkra på att det har funnist klara anledningar till varför kyrkan bygdes just på den plats där den ligger. Man skulle kunna hävda att det hade varit mer förstålig om kyrkan byggts i Gunnarstorp, strategiskt beläget vid Bruatorpsåns mynning och en stor och betydande by under medeltiden, eller vid Påboda som var socknens största by. Så blev inte fallet. Platsen där kyrkan byggdes måste haft en speciell betydelse. Tittar man på andra kyrkor i Möre så verkar dessa i många fall ha uppförts i anslutning till äldre storgårdar, platser från vilka en lokal aristokrati utövade sin makt över det kringliggande landskapet och dess invånare. Speciellt påtagligt blir detta i Kläckeberga vid Kalmar där man arkeologiskt har hittat ett helt gårdskomplex bara dryga tio meter norr om kyrkan. Det verkar som om gården tillsammans med kyrkan, som i ovanvåningen har hyst en stor sal, har fungerat som ett slags residens för någon storman eller annan potentat.

Söderåkra kyrka och området norr därom, vykort ca 1940-1950-tal.

Desto mer intressant är det då att man i samband med en utvidgning av kyrkogården 1929 hittade en gammal källare ett kort stycke öster om kyrkan i Söderåkra. Tyvärr hittades ingenting som kunde datera källaren och lämningarna togs bort efter en minimal dokumentation. Men möjligheten att det kan ha funnits bebyggelse i nära anslutning till kyrkan, kanske på liknande sätt som i Kläckeberga, redan på 1200-talet kan inte uteslutas. Det är nog till och med sannolikt att kyrkan uppförts i anslutning till någon sedan länge försvunnen och bortglömd storgård. Det skulle förklara varför man valt att bygga kyrkan just här. Dessutom på ett väl synligt läge, på en höjd med vid utsikt. Ett typiskt sätt att utnyttja landskapets möjligheter för att visa upp maktambitioner och inflytande. Tyvärr kan detta i nuläget dock bara bli en hypotes. (Mer att läsa om detta finns här).

För att om möjligt komma längre i vårt sökande efter Söderåkras ursprung får vi vända oss till andra källmaterial. Ortnamn, kartor och arkeologi är vad som står till buds. Ortnamnet Söderåkra betyder helt enkelt "åkern i söder" och är givet utifrån de centrala bygderna i Möre längre norrut. Däremot är det oklart om namnet ursprungligen har burits av en gård eller by, eller om det från början var namnet på den plats där kyrkan uppfördes. Ortnamnsforskarna har menat att det inte finns några bevis på att orten Söderåkra är äldre än kyrkan och socknen. Att den från 1500-talet kända bebyggelsen var så blygsam har framförts som en indikation på att bebyggelsen är yngre än kyrkplatsen och att Söderåkra ursprungligen var ett kyrkplatsnamn. Men det är på intet sätt givet.

Historiskt kartöverlägg som visar en del av Söderåkra by år 1800, från Bruatorpsån i söder till Norregården i norr. Kyrkan finns ungefär mitt i bilden. Prickade områden är åkermark och områden med stiliserade grästuvor är ängsmark.

Den förtsta bild vi har av hur det såg ut i Söderåkra får vi i en karta från år 1800. Det framgår här att Söderåkra låg i ägoblandning med Brod, Eket och Ekestorp. Det gör saken lite komplicerad. Men klart är i vart fall att byn bestod av tre hemman men saknade egentlig bykärna. Hemmanen var Klockaregården, Snällegården och Norregården. De senare hade två respektive tre brukare vardera. Strax söder om Norregården finns en åker benämnd som "utjorden Ängelsborg", vilken kan vara en indikation på en under senmedeltid ödelagd gård. Hur långt tillbaka i tiden kartans bild är giltig är dock mycket osäkert. Det kan finnas drag i strukturen som går en bra bit ner i medeltid, men inget kan sägas med säkerhet.

Först som sist blir det till den arkeologiska vittnesbörden vi får vända oss för att få upp några eventuella spår från det äldsta Söderåkra. Det finns ganska gott om boplatser i Söderåkraområdet varav flera har undersökts i samband med olika byggprojekt. Ytterst sällan kan denna forntida bebyggelse följas längre än till äldre järnålder eller tidigaste delen av yngre järnålder, grovt räknat kanske till och med 500-talet e Kr. Någon gång århundradena kring 600 verkar det ha skett en bebyggelseförändring i Möre. För den sydligaste delen av Möre, som berör Söderåkra, tycks detta ha inneburit en nedgång då en hel del av bebyggelsen antas ha flyttat norrut till Möres centrala delar som blir allt viktigare under yngre järnålder. Någon mer omfattande bebyggelse har sedan inte etablerats här nere i söder förrän under den tidiga medeltiden har man menat, dvs ca 1000-1200-tal.

Det finns emellertid en del spår, om än vaga och otydliga. Från yngre järnålder kan nämnas en uppgift från Fabian Baerendtz beskrivning över Kalmar läns forntid från 1907. Enligt denna ska i Söderåkra by ha påträffats en tjock armring med sju vidhängande mindre ringar, allt i silver och från vikingatid (ca 800-1050). I samband med de undersökningar som 1992 utfördes vid sjukhemmet daterades också en anläggning, en smidesgrop, till yngre järnålder. Närmare bestämt till 420-880 e Kr. Även där vägen mellan Söderåkra och Torsås drogs om vid Övraby finns anläggning med kol 14-metoden daterade till 700-900-tal. Det har med andra ord funnits aktivitet och bebyggelse i Söderåkra under denna tid.

Området vid Sjukhemmet där de omtalade arkeologiska undersökningarna utfördes 1992. Söder härom, bakom träddungen i bildens bakgrund ligger kyrkan (Foto: förf.)

Från medeltiden är det än magrare. Källaren som påträffades vid kyrkan har redan nämnt och den kan kanske vara från medeltid. Vid den ovannämnda undersökningen vid sjukhemmet C 14-daterades två härdar (eldstäder) till tidig medeltid, 1032 - 1287 respektive 1044 - 1292. Någon form av bebyggelse bör alltså ha funnits här under tidig medeltíd. I smaband med att omårdet nedanför 1992 år grävplats undersöktes inför byggandet av nya E 22:an påträffades inga bebyggleselämningar från medeltid trots omfattande arkeologisk verksamhet. Det kan betyda att de två härdarna visar en utkant av en bebygglse vars centrala delar legat mer åt kyrkan till. Det är knappast orimligt att anta att detta är indicier för ett äldre Söderåkra, även om det bara är en hypotse som kräver mer forskning för att bekräftas.

Sammantaget för att svara på frågan "hur gammalt är Söderåkra" blir svaret att vi inte riktigt vet. Vi kan däremot slå fast att det funnits bebyggelse inom det som skulle bli Söderåkra by redan under yngre järnålder. Silverfyndet kan eventuellt också antyda att det funnits personer som haft det gott ställt. Om dessa vaga spår är resterna efter en ort som faktiskt burit namnet Söderåkra är dock osäkert. Vi kan också slå fast att det funnits någon form av bebygglse under tidig medeltid, på 1000 - 1200-talen. Att misstänka att vi här ser de äldsta spåren efter orten Söderåkra förefaller ganska rimligt. På 1200-talet byggs kyrkan. Jag anser att kyrkobygget i sig är ett ganska tydligt tecken på att det har funnits en bebyggelse i närheten, som åtminstone delvis försvunnit redan under medeltiden. Det har kanske också funnits en mer betydelsefull storgård varifrån initiativet till kyrkobygget har utgått. Svaret på vår fråga kan då bli att Söderåkra är mellan sådär 800 - 1000 år gammalt, kanske ännu något äldre. Men det finns samtidgt utrymme för att detta påstående i framtiden måste modifieras i den ena eller andra riktningen. Allt i ivrig väntan på nya upptäckter.

P P