Kulturvandring i Halltorp socken

Lördagen den 27 april arrangerade Söderåkra Hembygdsgille tillsammans med Södermöre hembygdsförening en arkeologisk kulturvandring i Halltorp socken. Guidade och berättade gjorde arkeolog Pierre Petersson och hembygdskännaren Lars Larsson.

Evenemanget började i Stuvenäs där vi besåg ett så kallat storröse från bronsåldern, 26 meter i diameter och 4 meter högt. I närheten finns också gravfält från bronsålder, bl a med tre så kallade kulthus. Vi fick veta att detta var en mycket speciell miljö under bronsåldern (1800-500 f Kr). En plats där dåtidens överklass begravt sina döda och haft seremonier inom ramen för förfädersdyrkan. Något som man anser var mycket viktigt på den tiden. Platsen var en central- och mötesplats och har drag som påminner om några av de förnämsta bronsåldersmiljöer vi känner till.

Vi åkte sedan till Värnanäs där vi fikade innan Lars och Pierre berättade om den försvunna medeltidsbyn Södra Värnaby. Denna by var på sin tid den överlägset största i Halltorp socken och har mycket gamla rötter. Flera gånger kom byn i kläm när kungar och adel hade andra planer för Värnanäs. T ex Gustav Vasa och Axel Oxenstierna. Långt innan den tiden fans det kanske en storgård här någonstans som indirekt kan ha givit upphov till Halltorp.

Vi avslutade dagens övningar vid Halltorp kyrka. En av landets märkligaste. En gång hade den fyra våningar och två torn! I dag finns två våningar kvar men inga torn. Själva kyrkorummet ligger ca tre meter över markytan och dit in fanns på medeltiden bara en ingång, genom en vacker och påkostad stenportal. Inne i kyrkan som då var mycket mindre fanns en stor fyrkantig pelare med en trappa innuti. Via den trappan kom man till kyrkans källare som ännu är bevarad. Träbjälkar här nere är daterade till 1209 eller 1210 så det var däromkring man började bygga kyrkan. Man tror att den var färdig framåt 1240. Man vet inte riktigt vad källaren haft för funktioner. Men många intressanta fynd, som biskopssigill, dyrbara glasbägare från Venedig, en liten silverskatt och mycket annat berättar om olika och ovanliga funktioner. Att försvara sig var säkert viktigt men man tror inte idag att det var den enda funktionen utöver kyrkofunktionen. Begreppet försvarskyrka är därför lite vilseledande.

Cirka 20 personer anslöt till denna kulturvandring som blev till en trevlig och lärorik dag!

Vem är Du - sök dina rötter

Att släktforska har blivit en allt mer populär sysselsättning. Att finna sina rötter, sitt ursprung och sin egen historia är något som tilltalar många. Och det är kanske inte så svårt att förstå. Att följa sina egna släktled är både spännande och lärorikt och något som ofta bjuder på överraskningar. I en tid av instabillitet och där samhällshjulen ständigt snurrar fortare och fortare är det också en väg till att finna en förankring i tiden och tillvaron. Ett sätt att svara på "vem är jag?" "Vad gör jag här?" "Varifrån kommer jag?" Historiens vingslag susar och skapar ibland en viss klarhet, en känsla av förståelse.

Den 16 mars är det släktforskningens dag. Det vill vi i Söderåkra hembygdsgille högtidlighålla genom att fram till och med denna dag erbjuda Dig hjälp och vägledning i släktforskning. Erbjudandet riktar sig i första hand till dig som inte tidigare har släktforskat. Vi svarar då på hur man kan börja och erbjuder att utföra en timmes sökning i de digitala arkiven. Det innebär i de flesta fall ett antal generationer bakåt i tiden från den eller de personer du väljer att utgå ifrån. Men eftersom människor ibland "försvinner" så kan inga garrantier utlovas. Betänk dock att komersiella släktforskartjänster kan vara tämligen kostsamma, så ta chansen att få en start och lite rådgivning alldeles gratis!

Även du som har vana av släktforskning sedan tidigare är välkommen med frågor. Att lösa upp knutar när man kört fast kan emellertid vara tidskrävande. Det går inte att utlova något, men vi försöker gärna i den mån tiden tillåter.

Välkommen med dina frågor!

soderakrahembygdsgille@hotmail.com

Eller besök Söderåkra hembygdsgille på Facebook

Hembygdsgillet har under året utkommit med en ny bok. Den heter "Landet på sjösidan" och är författad av Per Jonsson.

"Landet på sjösidan" är en bok som skildrar en del av Söderåkras kustbygd och dess invånare under 1800-talet och början av 1900-talet. Här skildras byarna Djursvik, Kroka, Åd och Påbonäs historia. Vilka människor som byggde och bodde i husen. Hur de små samhällena påverkades av de omvälvande förändringarna som ägde rum vid den här tiden; jordbrukets skiftesreformer, sjöfartens utveckling och handels- och näringsfriheten. Boken fångar kvarlevande minnen och anekdoter om människorna som levde i byarna, en dokumentation av gamla släkter som funnits på samma plats i generationer.

200 sidor, inbunden, rikligt illustrerad med bl a många gamla fotografier.

Boken säljs bl a av Hemtema i Söderåkra, Möre Hotell, Torsås bibliotek och Möre bok och kontor i Torsås. Boken kan även beställas via Hembygdsgillet.

Timat i Gunnarstorp för 635 år sedan

Den 2 februari 1377 avfattades ett brev, eller kanske snarare ett slags kontrakt, i Kalmar. Det blev ett av de äldsta dokument som finns bevarade och som berör Söderåkra socken (de allra äldsta är från 1300-talets förra hälft).

Just denna dag överlät Ingeborg Eriksdotter 1 penning av den ränta hon uppbar av sina egendomar i byn Gunnarstorp till nunneklostret i Kalmar. Just denna donation avsåg jord som fanns intill den jord som klostret redan sedan tidigare ägde i byn. Texten lyder:

Jak Ingeborgh Eriksdoter . kennis offenbarleka medh thesso mynne öpno brewe mik haua gyuit söstromyn . j Calmarnom . ena pennings skuld j Gunnisthorpe medh allom til laghwm vatom ok thorrom lygiande jnne medh thera goze . them til aeuerdhelika aego ok til gagn . Ok aafhedyr jak thet mik ok mynom arwm . for mynna syaal skuld . Til thes mere witne ok sannind saetar jak mit jnseghle for thetta breef. Scriptum Calmarnie anno Domini M ccc lxx septimo . die Purificacionis beate Virginis meo sub sigillo presentibus jmpendenti.

Klarar ni ut medeltidssvenskan?

Rapport från föredraget om medeltiden

I lördags (22 oktober) arrangerade vi tillsammans med de andra hembygdsföreningarna i socknen (Bergkvara, Torsås och Gullabo) ett föredrag om medeltiden med arkeolog Pierre Petersson. Till fritidsgården på Torsskolan, där det hela gick av stapeln, hade ca 25 personer sökt sig. De fick lära sig mer medeltiden, varför det kallas medeltid och när medeltiden började. Något som visade sig inte vara så okomplicerat som man kan tro.

Vi fick lära oss att den yngre järnålderns bönder och stormän som representerade ett självstyändigt lokalsamhälle övergik i att bli en pemanent del av staten Sverige på 1200-talet. Det fick också konsekvenser för dem som bodde här. Minst 80 procent av all jord i Möre kom nämligen att ägas av andra än bönderna själva. De flesta var arrendebönder. Medeltiden innebar på många sätt en samhällsförändring som var genomgripande på alla plan.
Vi fick göra bekantskap med flera byar i det som idag är Torsås kommun, bl a med sockencenrana Torsås och Söderåkra som en gång tedde sig dramatisk annorlunda mot hur de ser ut idag. Vi mötte de märkliga kyrkorna som hade många olika funktioner och våningar. Men försvarskyrka är ett förlegat begrepp, även om försvarbarhet kan ha varit en bland flera funktioner. Vi fick veta mer om skogsbygdens omfattande järnhantering, om riddarna på Påbonäs borg som en spegling av det politiska läget under 1300-talet och om hur fattiga arrendebönder kunde skapa en social position i lokalsamhället trots mycket knappa medel.

Vi hade intrycket av att de som kommit för att lyssna var mycket nöjda med det de fick höra. Och att de tyckte det var intressant och lärorikt.

(Bilden tillhör: Pierre Petersson)

Föredrag om medeltiden

Ja det var minsan länge sedan det skrevs något på vår blogg. I dag kan vi alla fall tipsa om ett föredrag som Söderåkra Hembygdsgille arrangerat tillsammans med de andra hembygdsföreningarna i Torsås kommun.

Föredraget, som hålls av arkeolog Pierre Petersson, äger rum på lördag 22 oktober i Torsskolans fritidsgård. Det kommer att handla om medeltiden i det område som nu är Torsås kummun. Medeltiden var en spännande period då mycker av grunden till vårt samhälle och landskap lades. Hur detta skedde och hur det tedde sig i Torsås - Söderåkrabygden under den perioden kommer vi att få veta mer om på lördag då Pierre föreläser och visar blilder.

Alla intresserade är välkomna - det är naturligtvis gratis!

Bilder från förr

Här kommer ett gammalt foto från Söderåkra. Bilden föreställer som synes en affär. Huset är det som en gång var Grattes och senare "Bertils affär". Huset finns kvar om än i något förändrat skick och är beläget vid Prästgårdsvägen. I området här växte kring förra sekelskiftets början ett "andra centrum" i Söderåkra fram, främst tack vare att Kalmar - Torsås järnväg kom att dras förbi. Söderåkra var en av stationerna längs banan.

(Bild från Söderåkra Hembygdsgilles sida på Facebook)

Föredrag om Bergkvaras historia

Till slut har våren så sakteliga gjort sitt insteg efter en lång och sträng vinter. Nytt liv väcks i både människor och natur. Som vanligt följer med vårens ankomst också det årliga "utomhusföredraget" med Söderåkra Hembygdsgille. Den här gången är det lördagen den 16 april klockan 10:00 som gäller. Vi samlas vid Bergkvara sjöfartsmuseum, nere vid Bergkvara hamn. Det blir en fikapaus så den som vill får ta med fika.

Ämnet då? Jo det ska handla om just Bergkvara. Eller egentligen om vad som fanns här före Bergkvara. Smhället har växt fram på mark som tillhört ett antal större och mindre byar, som Skällenäs, Ragnabo med flera. Föredraget kommer bland annat att handla om vad vi vet om dessa byar. Hur och när uppkom de och hur utvecklades Bergkvarabygden från forntid till nutid? Och var kommer egentligen själva Bergkvara in i bilden? Det kommer alltså att handla ganska mycket om historien bortom sjöfartsepoken, som var Bergkvaras storhetstid och den period som vanligen brukar lyftas fram när det ska berättas om ortens historia. Men vi kommer även att uppehålla oss lite kring en mer modern historia till hugnad för alla hembygdsvänner.

Ett släntrianmässigt men populärt påstående när Bergkvaras historia ska sammanfattas brukar vara att det goda hamnläget "måste ha upptäckts redan av vikingarna". Men finns det egentligen någon bärkraft i detta påstående? För att skärskåda detta närmare kommer vi efter paus att förflytta oss från hamnområdet till det enda gravfält som finns i samhället. Det ligger i Ragnabo, vid Ragnabosandsgatan. Med utgångspunkt från detta gravfält kommer det att handla om forntiden i allmänhet och järnåldern i synnerhet. Vikingatiden är ju den sista delen av järnåldern. Här kommer vi också att avsluta och det blir fritt för frågor och diskussion.

Alla är hjärtligt välkomna!

(Bild: stensättning på gravfältet i Ragnabo, Raä 40 i fornminnesregistret för Söderåkra socken. Bilden togs 1933 i samband med den första fornminnesinventeringen som utfördes av Erik Bellander. Arkiv: Söderåkra Hembygdsgille).

Finn din egen historia - hembygdsgillet bjuder

Alla har vi en egen historia. En historia som berättar något om vilka vi är och var vi kommer ifrån. Men också en historia som berättar om hur det var förr, hur man levde och under vilka vilkor. Att hitta sin egen historia är både spännande och lärorikt. I Sverige finns det ganska gott om möjligheter för den som vill släktforska.

Från måndag kväll till onsdag kväll, 24-26 januari erbjuder Söderåkra Hembygdsgille dig en möjlighet att få en start till släktforskning helt gratis! Allt du behöver göra är att höra av dig till oss och lämna lite uppgifter på en lämplig släkting som du vill följa bakåt i tiden. Vi söker sedan i de arkiv vi har tillgång till och du får en skriftlig rapport på de resultat som vi uppnått och med de uppgifter vi funnit.

Resultatet beror helt på hur lätt eller svår din linje är att spåra. Ibland fastnar man och det kan ta lång tid att reda ut knutarna. Ibland får man ganska snabbt fram flera generationer. En släktforskning kan bli hur stor som helts och ta många år av arbet i anspråk. För att begränsa oss lite forskar vi ca 1,5 timme per person. Men det beror på hur många som nappar på vårat erbjudande!

Observera att vi erbjuder detta helt utan kostnad! Det finns företag som säljer tjänster av den här typen och då kostar arbetet från ca tusenlappen och uppåt.

Är Du intresserad? Hör av dig till oss från och med nu fram till onsdag 26 januari så hjälper vi Dig att finna Din historia!

skriv till:

soderakrahembygdsgille@hotmail.com

Kronkvistastugan i Bergkvara

Vid Kapellvägen i Bergkvara ligger en liten röd stuga med vita knutar. Den kallas Kronkvistastugan, det känner nog många både i och utanför Bergkvara till. Men hur många känner till dess historia? Den lilla stugan hyser två små rum, ett lite större och ett mindre. Det största är cirka 15 kvadratmeter. Ett litet kök och en förstuga ryms också innanför stugans väggar. Utanför finns ett utedass och en jordkällare. Framför huset fanns troligen ett trädgårdsland. Kapellvägen var ännu fram i 1960-talet bara en smal stig. På andra sidan denna stig fanns en brunn med vippstång, men den försvann när stigen byggdes ut till nuvarande Kapellvägen. Men än idag finns en underlig fördjupning i asfalten som man tror är spår efter brunnen.


Kronkvistastugan var innan klockstapeln och kapellet invigdes (1951 respektive 1959) den enda byggnad som fanns här. Senare växte ett helt bostadsområde fram på andra sidan kapellvägen.
Stugan såldes för en ringa summa till hembygdsföreningen i Bergkvara någon gång kring 1950-talet av två bröder, Svante och Arthur Kronqvist. Bröderna Svante och Arthur var uppväxta i stugan och Arthur hade den som bostad ännu fram i 1950-talet. Brödernas föräldrar hette Karl Kronqvist och Jenny Karolina Svensson. De hade gift sig 1886 och fick fem barn, varav tre dog tidigt. Svante var äldst i syskonskaran, född 16 november 1886. Han började sin karriär som sjöman men gick senare i land och gifte sig 1917 med Karli Johanna Johansson. Karli hade då redan en fyra år gammal ”oäkta” son, som det hette på den tiden. Det vill säga han var född utom äktenskap. Gunnar Herman var hans namn, men han fick kort tid efter giftermålet flytta till sina morföräldrar. Kanske var det för att man helt enkelt inte hade råd att sörja för den lille gossen, ty 1918 fick Svante och Karli ett gemensamt barn, dottern Anna Lisa. Det blev parets enda barn och hon bodde med föräldrarna i hemmet i Ragnabo (dit de flyttat 1922) ända till 1940. Då flyttade hon till Kalmar och blev gift där med John Einar Olsson. Svante levde till 1956 och Karli till 1947. De begravdes på kyrkogården i Söderåkra men gravstenen finns troligen inte kvar.

Karl och Jennys andra barn blev en dotter som fick namnet Konstance Eugenia Kristina och föddes 4 augusti 1888. Hon lämnade hemmet första gången 1904 för att tillbringa ett år som piga i Visby. 1905 kom hon hem igen och 1909 flyttade hon till Karlskrona. Men redan året därpå drabbades hon av sjukdom och avled i februari 1910.

Tredje barnet, Edit Hildegard Charlotta föddes 1 maj 1891 och dog i lunginflammation 7 september 1907.

Carl Axel Richard blev fjärde barnet 28 juli 1893. Det lilla barnet hann inte ens bli ett år utan dog i februari 1894.

Den 6 oktober 1895 föddes Karl och Jennys sista barn, Arthur Konstantin. Arthur verkar ha haft någon form av handikapp, i församlingsboken står det en liten notis om honom: ”krympling”. Han bodde hos föräldrarna så länge de levde och tog sedan över stugan. När han dog har inte kunnat utrönas, men det var troligen på 1960-1970-talet.

Karl Kronqvist själv var född i Bergkvara 26 augusti 1855 som son till arbetskarlen Magnus Karlsson och hans hustru Kristina Aronsdotter. Karl måste ha växt upp nere vid köpingen och hamnen och att han tidigt gick till sjöss föll sig väl ganska naturligt i den miljön. Troligen är det också någon gång under början av sitt sjömanskap han har tagit sig namnet Kronqvist. Det var inte ovanligt att man tog sig sådana namn i stället för det –sonnamn man var född med. Det fanns många som hette Karl Magnusson och det var kanske inte så lätt att hålla reda på alla med samma namn. Som Karl Kronqvist blev det lättare. Namnskicket var på denna tid inte reglerat som det är idag, så att ändra sitt namn var inre svårt. Karl avancerade så småningom och fick även befäl på några skutor. Han var kapten bl a på skonerten Troheten och 1905 på skonerten Tida som var bygd på varvet i Bergkvara för Lorentz Petersson, en av Bergkvaras stora redare och skeppsbyggare. Karl var något av en profil i Bergkvara. Lång och ståtlig var han, med en vit, buskig mustasch. Vintertid gick han alltid klädd i en rysk vintermössa och fotsid rock som med åren allt mer gick i rödbrunt. När knapparna i rocken till slut lossnade fick ett rep om midjan bära upp plagget. Ofta höll han till i lotshuset i Bergkvara, som fungerade som en slags ”klubblokal” för befälhavare på vinterupplagda fartyg. Där var han en populär historiberättare och han brukade inleda sina historier med orden ”ja jag är ju ingen blar, vet ni vad”. 1886 gifte han sig med sin Jenny, en dotter till båtsmannen Sven Peter Larsson Näsberg i Påbonäs och dennes hustru Kristina Persdotter.

När de kom att bo i den lilla stugan har inte riktigt kunnat utredas. Enligt vad som berättas ska stugan ha överlåtits till Karl av dennes far. Men i husförhörslängderna står att de i början bodde i Bergkvara, dvs nere vid hamnen. Kronkvistastugan ligger på Skällenäs ägor, på den plats där hemmanet Skällenäs nr 1 låg ända fram i 1800-talets förra del. Det bestod av två gårdar men platsen övergavs och ägarna flyttade ner till hamnen och köpingen. Den ena Skällenäs-1-gården ersattes av den så kallade herrgården som byggdes av de inflytelserika Kastmans, det var en stor byggnad som låg väster om Propsbacken. Den andra gården hamnade längre upp för Storgatan. En mangårdsbyggnad flyttades hit från det gamla gårdsläget och blev den byggnad som för dagens lite äldre Bergkvarabor är mest känd som Jockes affär och låg ungefär mitt emot Blå Hallen (huset förstördes i en eldsvårda). Men hur det är med Kronkvistastugan är alltså höljt i dunkel. Kanske har stugan flyttats nere ifrån Bergkvara till sitt nuvarande läge någon gång under det sena 1800-talet eller tidiga 1900-talet. Andra uppgifter kan tyda på att den är byggd på platsen. Vidare forskning kan kanske en vacker dag avslöja hur det ligger till med den saken.


Skällenäs nr 1, de två gårdarna var belägna invid det som nu är Kapellvägen, ungefär där Kronkvistastugan ligger. Detalj ur karta från 1802.
Den 27 november 1931 gick skepparen och sjömannen Karl Kronqvist ur tiden. Kvar i stugan bodde då hustrun Jenny som levde till 1940 och sonen Arthur.

Även om Karl Kronqvists föräldrar finns lite upplysningar. Fadern Magnus Karlsson var född i Ludensbo 24 mars 1817, son till båtsman Karl Finne och Stina Larsdotter (eller Persdotter). Karl Finne var född i Siggatorp 30 september 1767, son till timmerbåtsmannen Mårten Persson Stadig (född 1721). Magnus Karlsson växte upp i Ludensbo och blev så småningom dräng på gården Lundensbo nr 1. Som dräng har Magnus flyttat runt lite, men 1839 kommer han från Arby socken till Bergkvara och blir dräng under E. P. Kastman, med kortare uppehåll fram till 1853. Det var under denna tid han träffade pigan Kristina som 1842 hade kommit från Kristianopel till Bergkvara för att tjäna piga. Kristina var född i ett torp i Ödemåla i Kristianopel socken, dotter till Aron Abrahamsson och Maria Jonsdotter. Tjänstefolket fick flytta runt efter var det fanns arbete att få. Kristina pendlar mellan Bergkvara, Skällenäs nr 3 och en tjänst i Ljungby socken. I början av 1850-talet har Magnus och Kristina funnit varandra och i september 1853 gifter de sig, ”drängen Magnus Carlsson på Bergkvara och pigan Christina Aronsdotter i Skällenäs”. De bildar nu ett eget hushåll i Bergkvara och Magnus förekommer nu som arbetskarlen eller arbetaren Magnus Karlsson. 1855 föds Karl som blir deras enda barn. Magnus lever i Bergkvara till 1894. Änkan Kristina står sedan som boende hos sonen och hans familj till sin egen död 1899.

Slutligen: om någon läser denna text och själv vet något om Kronkvistastugan och dess invånare är Hembygdsgillet mycket intresserade av att få ta del av dessa uppgifter. Tveka inte att höra av er till oss!

(Pierre Petersson)

Välkommen på föreläsning i Torsås!

Lördag 23 oktober kl 10:00 kommer arkeolog Pierre Petersson att hålla ett föredrag i fritidsgården på Torsskolan i Torsås. Föredraget heter "Arkeologiska nerslag i Torsås kommun - från äldsta tid till nästan modernt" och ska handla om just detta.

Från stenålder till nästan nutid presenteras bygdens historia med exempel tagna från kommunen. Stenåldersboplatser, bronsåldersrösen, fina järnåldersfynd, våra byar och gårdar på medeltiden och bebyggelse på 17-1800-talen finns bland det som kommer att beröras. Vilka var de första som bodde i Söderåkra? Hur uppkom och utvecklades Torsås? Vad fanns bortom Bergkvara? Vad hade de för sig i Gullaboskogarna? Det är alla frågor som förhopningsvis kommer att få svar.

Vi som arrangerar detta är hembygdsföreningarna i Torsås kommun.

Alla är hjärtligt välkomna!

Lyckad visning i hembygdsgården

Runt 20 personer kom på lördagen för att se Hembygdsgillets samling av fornföremål och höra arkeolog Pierre Petersson berätta mer om dem. Bland annat fick vi lära oss mer om hur man kan veta hur gammal en sak är och vad man hittat från olika tidsperioder i socknen. De äldsta föremålen som fanns representerade var så kallade trindyxor som var i bruk under perioden ca 6000-3200 f Kr. De yngsta föremålen var några krukskärvor från 16-1800-talen funna i Skällenäs.

De som var där verkade vara nöjda och många var intresserade av föremålen och det de fick höra om dem. Det framgick om inte annat av den ovanligt livliga diskussion som bröt ut under frågestunden. Där avhandlades i rask takt en lång rad ämnen och frågor.

Vi hade också gått ut med att vi ville se föremål i privat ägo och en och annan hade tagit med sig några grejer. Vi kunde göra ett par nya registreringar i vårt påbörjade register för att samla och bevara kunskap om fornfynd i socknen.

Trots att antalet besökare kanske inte var överväldigande direkt så kändes det ändå som en mycket lyckad dag. Vi är fast övertygade om att evenemang av den här typen bidrar till att sprida kunskap och intresse kring det förflutna. Med detta kommer också ökad förståelse och varsamhet för kulturarvet. Med andra ord en positiv syn som kan leda till att mer kunskap bevaras åt eftervärlden. Och så är det trevligt att kunna plocka fram sakerna ibland så att de kommer till glädje för andra och inte bara ligger bakom lås och bom och samlar damm.

Söderåkra Hembygdsgille riktar ett varmt tack till alla som var med och gjorde detta till en lyckad dag!

Titta på fornfynd lördag 11/9

På lördag, den 11 september, visar Söderåkra hembygdsgille sina samlingar av fornföremål. Det sker i hembygdsgården i Övraby, Söderåkra. Tid: från kl 10:00.

Arkeolog Pierre Petersson kommer att visa föremål och berätta lite om dem. Sedan är det fritt att själv titta på föremålen och ställa frågor.

Alla som vill kan också ta med egna föremål om man har några i sina gömmor och få dem bedömda. Vad det är för redskap och saker, hur gamla de är och så vidare.

Vi i Hembygdsgillet arbetar dessutom med ett register över föremål funna i Söderåkra socken i privat ägo. Det är ett viktigt arbete då många föremål försvinner, skingras eller information om dem faller i glömska genom åren. För att bevara kunskapen om vad som har hittats och var vill vi därför gärna - med Din tillåtelse - registrera det du har och det du vet om föremålen. Det är bara genom dessa kunskaper vi kan veta något om vår äldre historia. OBSERVERA, vi är bara intresserade av kunskapen. Att registrera dem hos oss får inga "obehagliga" konsekvenser. Det lerder inte till några restriktioner i bruket av mark, det leder inte till några oväntade merkostnader och ingen kommer att ta i från dig några föremål!

Tänk också på att mycket av sådant man hittar inte är stora stenyxor eller andra tjusiga grejer. Ofta ser fynden ganska futtiga ut. Men ta inte det som en förevändning för att inte visa upp dem. Även till synes ynkliga grejer kan vara mycket mer intresanta än du kanske tror!!

Så har du föremål, tveka inte att ta med dem! Känner du någon annan som har föremål så är vi tacksamma om du vill sprida budskapet om vårt intresse för fornföremål och berätta om vår "arkeologidag".

Alla är hjärtligt välkomna!

Har du frågor:
soderakrahembygdsgille@hotmail.com

Hembygdsgillet på Facebook

Även hembygdsrörelsen måste följa med i tiden. Och vi lever i tidevarv då det är viktigt att synas. Dessutom kan man grubbla länge på hur hembygdsföreningarna ska nå yngre generationer för att försöka säkra återväxten inom rörelsen.

Att ha en blogg kan vara en möjlighet. En annan kan vara att följa med i trenden med Facebook, ett Internet-forum som spridit sig som en löpeld land och rike kring. Detta är nu vår senaste lilla satsning på att nå en ny och gammal publik. Än ligger det bara i startgroparna. Men man kan redan nu ta del av evenemang, titta på många fina gamla bilder från bygderna, knyta kontakter och samtala med likasinnade med mera.

Alla som önskar är välkomna att titta förbi. Skriv gärna någon rad eller varför inte bidra med något eget.

Rostigt förflutet

Det är något visst med skogsbackar. Ett mjukt solljus som silas mellan träd och grenar. En sällsam skönhet. Och så finns det så mycket att upptäcka i skogsbackar. Sådant som påminner om att vi människor bebott och brukat landskapet länge. Ibland har dessa spår av förflutenhetens landskap en förskönande effekt. Men ibland kan resterna också vara förfulande. Åtminstone är det väl så de flesta uppfattar gammalt rostigt skräp, ting som bönderna på gårdarna kasserat. Bekvämat sig lite genom att dumpa skrotet på någon undanskym plats och vänta på att naturen ska göra sitt. Gömma. Glömma.

Ibland stöter en och annan vandrare på dessa privata små dumpställen. Skakar på huvudet och drar en suck. Vad fult! Vilket slarv! Men ändå, den rostiga gamla mjölkkannan minner om en värld som knappt längre finns. Fast det inte var så länge sedan. Till och med fult, rostigt skrot kan bära på en liten berättelse. Minna om människors vardag. Innan naturen hunnit göra sitt. Visa. Påminna.

Nästan så att det i någon mening kan bli lite vackert. Trots allt.

Eller vad tycker Du?

Bloggen fyller 1 år + mer Järnsida

Söderåkra Hembygdsgille har nu haft sin blogg i ett år. Tanken med bloggen var att Hembygdsgillets medlemmar skulle kunna skriva inlägg om vad som berör dem. På så vis var förhoppningen att kunna skapa ett ganska fritt och livaktigt forum. Men naturligtvis också att presentera Hembygdsgillets verksamhet. Förhoppningarna har ännu bara infriats delvis. Vi har berättat om verksamheten, annonserat aktiviteter och försökt få ihop lite intressanta "artiklar" ur bygdens historia.

Däremot har nästan ingen velat skriva på bloggen. Det känns en smula nedslående. Någon borde det ju finnas som har något att dela med sig av kan man tycka. Uppdateringsfrekvensen har därmed inte heller blivit så hög. Och läsarsiffrorna är ännu låga. Å andra sidan tar det tid att inarbeta en blogg, speciellt om man inte har möjlighet att uppdatera ofta. Och Söderåkra socken är förståss ett tämligen smalt ämne. Ur det perspektivet har det första året med bloggen ändå gått hyfsat. Söderåkra Hembygdsgille finns trots allt på nätet och det är det långt ifrån alla hembygdsföreningar som gör.

Ändå, vi fortsätter att uppmana alla medlemmar att skriva på boggen. Du måste inte skriva direkt i bloggen, det går lika bra att skriva texten i ett ordbehandlingsprogram och skicka den eller till och med att skriva för hand och låta redaktionen renskriva materialet. Det finns inga begränsningar i tid, allt från stenålder till dagens datum är välkommet. Det som skrivs bör väl dock ha någon anknytnig till vad Söderåkra Hembygdsgille sysslar med, eller åtminstone till vad hembygdsrörelsen sysslar med. Man måste inte heller hålla sig inom socknens gränser så länge materialet kan anses relevant att publicera på vår blogg. Återstår att se om det andra året med bloggen kommer att föra oss närmare de uppsatta målen. Välkomna till ännu ett år, som läsare eller skribenter!

Något annat som är trevligt är bilder. Så här kommer en liten bildkavalkad från föredraget i Järnsida (föregående inlägg). Foton av Ulla Svensson.

Från föredraget i Järnsida

Vikingakungar, sägner, riddare, gravplundrare och bönder. Och så en drös stenyxor. Allt detta spelade sin roll när arkeolog Pierre Petersson på lördagen höll det årliga utomhusföredraget på temat arkeologi. Som redan framgått av tidigare inlägg var vi i Järnsida den här gången.

Solen sken från en klarblå himmel. Faktum är att solen brukar skina när det årliga utomhusföredraget går av stapeln. Det blåste lite kallt men annars kan man inte klaga. Inte klagade de ca 25 personer som kommit för att lyssna heller. Alla verkade vara nöjda och alla verkade tycka att det de fick höra var intressant.

Järnsida har varit en plats ovanligt omgärdad av myter, skrönor och traditioner. Den mest kända är förståss den om att sagornas vikingakung Björn Järnsida skulle ha bott här. På 1930-talet utsattes några gravar för plundringsförsök. En man från bygden hade hört de gamla berätta att stenarna på gravfältet var rester av Björn Järnsidas slott, så han hade gett sig den på att nu skulle han hitta den gamle vikingakungens skatt! Så utbredd var tron på att Björn Järnsida verkligen bott här. I dag tror forskarna inte längre på de gamla berättelserna. Gravfältet har i stället tolkats som ett gårdsgravfält för en eller flera gårdar/byar. Och det var i bruk under yngre järnålder, kanske från tiden kring 400 - 1050 e Kr. Intressant är gravfältets läge på Järnsidas ägogräns och mot en urgammal vägsträckning. Kanske var tanken att förfäderna på gravfältet skulle legitimera Järnsidabornas ärftliga rätt till jorden och gården, den så kallade odalen. Och ingen som passerade på vägen skulle undgå detta budskap.

Under senmedltid ägdes gårdar i Järnsida bland annar av en lågfrälse släkt som var förankrad i Södra Möre. En representatn för släkten, Staffan Klasson, bodde till och med här under 1500-talets förra del. Men så kom släkten i kläm efter en konflikt med några av de mäktigaste adelsfamiljerna i riket, Bielke och Grip. Det handlade om några gårdar som av oförstånd blivit sålda två gånger till olika personer. Det blev en dyr och pinsam affär och Staffan Klasson fick 1537 bege sig till Klamar för att avstå sin frälsestatus och bli en "vanlig" skattebonde. Men steget mellan lågfrälse och bättre bemedlad bonde var troligen inte så stort på den tiden.

Det blev visning av gravfälten också. Och det noterades att flera gravar var svåra att upptäcka då de blivet gräs- och mossbevuxna, delvis övertorvade och belamrade med ris och grenar. Så var det inte förr och flera deltagare mindes hur skeppssättningar som nu var svåra att se för en 50 år sedan hade varit mycket tydliga och prydlig. Det bekräftas också av gamla gfotografier.

Flera av dem som bor i närområdet hade tagit med sig fornfynd som gjorts på åkrarna. Det var en hel del stenyxor av olika slag som förevidsades. Söderåkra Hembygdsgille har börjat upprätta ett register över vad det finns för fornfynd i socknen så att denna information ska finnas samlad och kunna bevaras åt eftervärlden. Fynden som visades registerades därför på en särskild blankett och blev fotograferade. Denna information kommer sedan att finnas att tillgå i Hembygdsgillets arkiv. Se bilder nedan!

För att sammanfatta så var det en mycket lyckad och lärorik dag. Och förhoppningsvis kommer traditionen att hållas vid liv kommande år.

Välkommen på utomhusföredrag i Järnsida

Våren har nått oss, snön har smält undan och runt om i landet gör hembygdsföreningar sig redo för årets aktiviteter ute i landskapet. Vi i Söderåkra Hembygdsgille vill förståss inte vara sämre. Våran första aktivitet står nu för dörren.

Lördagen den 24 april klockan 10:00 arrangerar vi ett utomhusföredrag i Järnsida med arkeolog Pierre Petersson. Det är en aktivitet som nu har blivit lite av en tradition. Alla är hjärtligt välkomna att delta, det kostar ingenting. Samling sker på rastplatsen vid E 22, vid Järnsida gravfält. För den som inte känner till trakten så väl, följ E 22 några kilometer söderut från Bergkvara samhälle. När du kommer till avtagsvägen mot Norra Tång har du rastplatsen på motsatta sidan av E 22 (till höger om du kommer norrifrån).

Föredraget kommer att kretsa kring gravfältet i Järnsida men blicken kommer att lyftas härifrån såväl ut i samhället som i tiden. Hur såg det samhälle ut som de männsikor som begravdes på gravfältet levde i? Vad vet man om bygden kring Järnsida under denna tid? Finns det några spår av vad som hänt tidigare? Och vad hände sedan? Medeltiden är en spännande period och det finns handlingar som rör Järnsida från 1400-talet och framåt. Järnsida har också haft en plats i saga och sägen. Kan verkligen den gamle vikingakungen Björn Järnsida ha bott här? Och har det legat ett kloster i Järnsida? Om detta och mycket annat får du veta mer om du bokar in förmiddagen den 24 april!

Obs: det blir en kaffepaus i föredraget, så medtag fikakorg!

Välkommen!

Hembygdsgillet 2010

Årsmötet har nu lagts till handlingarna och årets program har fastställts. Vill du veta vad som händer i Söderåkra Hembygdsgille under 2010 så ska du kika i menyn till vänster, under rubriken "aktuellt". Där kommer alla aktiviteter, såväl schemalagda som extrainsatta att annonseras. Så håll utkik! Större evenemang kommer även att annonseras i lokalpressen.

Årets första schemalagda aktivitet äger rum lördagen den 24 april. Då kommer arkeolog Pierre Petersson att hålla utomhusföredrag vid gravfältet i Järnsida. Det kommer att handla om detta gravfält, om järnsida från hedenhös till (nästan) modern tid och om bygden kring Järnsida med mera. I maj kommer Conny Johansson att visa Torestorps skola (den 8) och den 16 blir det byavandring i Påboda med Mats Eriksson som guide.

Under våren kommer också den nyligen restaurerade Bruatorps väderkvarn att återinvigas. Detta kommer att annonseras längre fram. Det planeras även en städ- och röjningsdag av hembygdsgillet byggnader under våren. Den som känner sig manad att hjälpa till kan anmäla sig till oss.

Vi önskar alla välkomna att delta i Hembygdsgillets aktiviteter och arrangemang. Förhoppningsvis ska vi alla ha töat fram till dess.

Vill du kontakta oss, skriv ett mail till:

soderakrahembygdsgille@hotmail.com

Den gamla kartan

Nytt år nya tag. Det har inte skrivits så mycket här på bloggen på ett tag, men nu kan det vara hög tid att uppdatera lite. 2010 kan komma att innehålla en hel del intressant men mer om det kommer senare. Hembygdsgillets program kommer att spikas på årsmötet den 15 februari.

Nu ska jag i stället presentera ett föremål ur Hembygdsgillets samlingar. Det rör sig om en gammal karta som finns inramad i en något skamfilad ram. Denna kom till Hembygdsgillet genom Södermöre Hembygdsförenings starke man, Lars Larsson. Han hade fått den av en dam från Blekinge som måhända hade någon gammal ana i Söderåkra socken.

Kartan är upprättad av lantmätaren Pehr Engström i maj 1792, som "geometrisk charta öfwer twistig Mulbetes Mark och hwad därmed gemenskap eger imellan Hemmanen Kärreboda och Skjällenäs No 3, 4..." Kartan föreställer således den utmark som byn Kärrabo nyttjade gemensamt med hemmanen 3 och 4 i Skällenäs by. Det är mark belägen öster om E 22, ungefär mellan södra avfarten till Bergkvara hamn och avfarten till Skeppevik. När sådana här kartor upprättades gjordes de normalt i tre exemplar. Ett sändes till den centrala lantmäterimyndigheten och är oftast den karta som lantmätaren lagt ner mest arbete på. En karta lagrades i lantmäteriets regionala arkiv, den så kallade konceptkartan. Det var den karta lantmätaren upprättade i fält och den var ofta okollorerad och ibland ganska klottrig. Den sista kartan var den som de som berördes av kartaktens innehåll fick, byn eller gårdarna. Det är denna sista karta som nu finns i Söderåkra Hembygdsgilles arkiv. För ovanlighetens skull, de kartor som förvarades lokalt av bönderna har ofta inte överlevt till våra dagar.

Tvisten mellan bönderna i Skällenäs och Kärrabo hade pågått en tid och var nog understundom lite upprörd. Ärende hade varit uppe i rättslig instans och lagmannsrätten hade 1791 förelagt lantmätare Engström att beskriva de tvistiga markerna och annat av gemenskap som kunde höra till ärendet så att man skulle kunna uppnå en lösning på konflikten. Med tre extrainsatta nämndemän i släptåg inställde sig så lantmätaren hos de tvistande bönderna den 11 maj 1792. Det var bönderna Sven, Olof och Anders Nilsson från Skällenäs och Jonas Abrahamsson, Anders Svensson och Anders Jönsson i Kärrabo. I dessas närvaro upprättade så lantmätaren sin akt de påföljande dagarna och arbetet var avslutat den 16 maj.

Först hade man besiktigat och preciserat rågången (ägogränsen) mellan byarna. Denna markerades i landskapet av ett antal rågångsmärken som bestod av två större jordbundna stenar och en plats "där fordom en ek skall ha stått" men där nu fanns en grop fanns som kallades "Kället". Dessa punkter markerades med nr 1, 2 och 3 längs den linje som utvisar rågången på kartan (_ .. _ .._..).

Därefter följer en beskrivning över de marker som kartan avbildar med de upplysningar som bönderna kunde lämna. Dessa beskrivs och värderas för respektive hemman. Förutom beteshagar med eller utan skog på, fanns några åkerlyckor och notvarpar (fiskeplatser) beskrivna. På kartan finns också tre torp, ett båtsmanstorp på Skällenäs och två på Kärrabo sida om rågången. Till ägorna hörde också de så öar som finns i Kärraboviken, men med anmärkningen "utan betydenhet". När lantmätaren så inte kunnat få fram fler upplysningar genom de tvistande parterna och vittnen de har åberorpat har han avslutat ärendet. Den 16 maj har protocellet blivit uppläst för samtliga parter och sedan lämnat till vidare rättsliga prövningar. Den sista notisen säger att ärendet har gått vidare till "Kungliga Götha Hofrätten". 218 år senare är inte mycket sig likt varken i landskapet eller i samhället i övrigt. Men kartan finns kvar som ett vittne om bråket mellan bönderna i Kärrabo och Skällenäs.