Bli ägare till ett stycke kulturhistoria

Har du någon gång velat äga ett över 100 år gammalt vykort med motiv från Kalmar? Då har du chansen att helt gratis vinna ett sådant. På bloggen Ahimkar lottas det nämligen ut ett trevligt gammalt vykort denna vecka. Härlig kulturhistoria som vem som helst kan äga.

Vill du pröva lyckan: KLICKA HÄR !

Porslinet i åkern - skräp som minnen av det förflutna

Varför finns det så ofta porslinsskärvor på åkrarna? Det var en fråga som någon ställde en gång. Och det är en bra fråga. För alla som någon gång varit ute och "åkervandrat" på en plogad eller harvad åker har säkert noterat i förbifarten att det finns all möjlig bråte i joren. Porslinsskärvor, glasskärvor, keramikbitar, tegel, rostiga spikar och så vidare. Ofta har skräpet inget större historiskt värde, det kan vara rester av jordbruksredskap om det är t ex järnbitar eller en ölbutelj som någon kastat ifrån sig. Mycket av sådant som är rester av hushållsavfall - keramik, porslin med mera, är sådant som man förr kastade på gödselstacken och som sedan följde med ut på åkrarna när det var dags att gödsla. Det kommer från gårdarna som brukade jorden.

Men ibland kan historien vare fylligare. Ibland ligger detta avfall samlat i koncentrationer. Och då beror det ofta på att någon tidigare bodde på just den platsen. Det finns nämligen många boplatser även i relativt sen tid som har övergivits och sedan fallit i glömska. Det kan vara allt från ett litet båtmanstorp från 1700-talet till en hel medeltida by! Ofta är detta människornas avskräde de enda minnen som finns kvar av dem som en gång brukade och levde i landskapet. Men när det gäller skräp från historisk tid så går det oftta att komma längre. På historiska kartor kan man hitta bebyggelsen som en gång fanns där. Man kan få namn på dem som bodde där och går man vidare kan man kanske till och med till slut få deras personakt skriven. Och då kan gamla lerkrus, talrikar och länge sedan urdruckna glas och fördigrökta kritpipor få en vidare mening. De berättar i sin tur något om dem som använde dem och om hur deras tillvaro gestaltade sig.

Landskapet är ett rum som är fullt av det en gång levda. Minnen av dem som fanns här för länge sedan. Vi ser dem aldrig. Men vi möter dem ständigt.

(PP)

Hur gammalt är Söderåkra?

Söderåkra är som bekant och inte helt oväntat huvudorten i Söderåkra socken. I dag ett litet stillsamt samhälle. Men hur började det egentligen? Hur ser ursprunget ut och hur länge sedan var det? Kan man alls veta något om det?

Någon insatt i lokalhistoria kanske säger att det äldsta Söderåkra fanns på stenåldern. På sätt och vis har man då rätt, det fanns bebyggelse i och omkring Söderåkra på stenåldern - de äldsta kända spåren är över 10 000 år gamla. Men denna bebyggelse existerade långt innan någon hört talas om namnet Söderåkra. Det är alltså fel tänkt att säga att Söderåkra fanns på stenåldern. Det gjorde det inte. Frågan bör kanske i stället formuleras annorlunda. När fanns det något som kallades Söderåkra? När fanns det en identitet knuten till något med detta namn?

I skriftliga källor får vi veta att det fanns en ort med detta namn 1507. Detta år omtalas en Jeppe i Söderåkra. Året därpå, 1508, finns det bevarade brev växlade mellan Hemming Gadd och riksföreståndaren Svante Nilsson. Hemming Gadd befann sig då i Söderåkra och måste ha vistats här en tid eftersom han både hann ta emot och skicka brev härifrån. På 1530-talet får vi för första gången en aning om vad denna bebyggelse bestod av, nämligen två hemman och en utjord. Ett av dessa hemman var klockargård och ett annat var ett kronohemman, dvs "statlig egendom". Dessutom är det möjligt att utjorden speglar ytterligare ett hemman som lagts öde redan under medeltiden.

Söderåkra socken är känd i skriftliga källor redan 1390. Det medför att vi även kan räkna med en ort med samma namn vid denna tid. En socken kan inte vara utan en kyrka. Den medeltida kyrkan i Söderåkra uppfördes med stor sannolikhet på 1200-talet som en av de märkliga kyrkor som då bygdes kring Kalmarsund. Traditionellt kallar vi dem försvarskyrkor, men sanningen är av allt att döma ganska avvikande från denna gängse föreställning. Vilka funktioner Söderåkras medeltidskyrka hade kan vi inte veta mycket om eftersom den revs på 1700-talet och ersattes med den nuvarande. Den gamla kyrkans utseende är endast känt via ett par teckningar.

Det fanns hur som hellst en kyrka på 1200-talet. Troligen fanns det också någon form av bebyggelse i anslutning till denna. Men helt säkra kan vi inte vara. Däremot kan vi vara säkra på att det har funnist klara anledningar till varför kyrkan bygdes just på den plats där den ligger. Man skulle kunna hävda att det hade varit mer förstålig om kyrkan byggts i Gunnarstorp, strategiskt beläget vid Bruatorpsåns mynning och en stor och betydande by under medeltiden, eller vid Påboda som var socknens största by. Så blev inte fallet. Platsen där kyrkan byggdes måste haft en speciell betydelse. Tittar man på andra kyrkor i Möre så verkar dessa i många fall ha uppförts i anslutning till äldre storgårdar, platser från vilka en lokal aristokrati utövade sin makt över det kringliggande landskapet och dess invånare. Speciellt påtagligt blir detta i Kläckeberga vid Kalmar där man arkeologiskt har hittat ett helt gårdskomplex bara dryga tio meter norr om kyrkan. Det verkar som om gården tillsammans med kyrkan, som i ovanvåningen har hyst en stor sal, har fungerat som ett slags residens för någon storman eller annan potentat.

Söderåkra kyrka och området norr därom, vykort ca 1940-1950-tal.

Desto mer intressant är det då att man i samband med en utvidgning av kyrkogården 1929 hittade en gammal källare ett kort stycke öster om kyrkan i Söderåkra. Tyvärr hittades ingenting som kunde datera källaren och lämningarna togs bort efter en minimal dokumentation. Men möjligheten att det kan ha funnits bebyggelse i nära anslutning till kyrkan, kanske på liknande sätt som i Kläckeberga, redan på 1200-talet kan inte uteslutas. Det är nog till och med sannolikt att kyrkan uppförts i anslutning till någon sedan länge försvunnen och bortglömd storgård. Det skulle förklara varför man valt att bygga kyrkan just här. Dessutom på ett väl synligt läge, på en höjd med vid utsikt. Ett typiskt sätt att utnyttja landskapets möjligheter för att visa upp maktambitioner och inflytande. Tyvärr kan detta i nuläget dock bara bli en hypotes. (Mer att läsa om detta finns här).

För att om möjligt komma längre i vårt sökande efter Söderåkras ursprung får vi vända oss till andra källmaterial. Ortnamn, kartor och arkeologi är vad som står till buds. Ortnamnet Söderåkra betyder helt enkelt "åkern i söder" och är givet utifrån de centrala bygderna i Möre längre norrut. Däremot är det oklart om namnet ursprungligen har burits av en gård eller by, eller om det från början var namnet på den plats där kyrkan uppfördes. Ortnamnsforskarna har menat att det inte finns några bevis på att orten Söderåkra är äldre än kyrkan och socknen. Att den från 1500-talet kända bebyggelsen var så blygsam har framförts som en indikation på att bebyggelsen är yngre än kyrkplatsen och att Söderåkra ursprungligen var ett kyrkplatsnamn. Men det är på intet sätt givet.

Historiskt kartöverlägg som visar en del av Söderåkra by år 1800, från Bruatorpsån i söder till Norregården i norr. Kyrkan finns ungefär mitt i bilden. Prickade områden är åkermark och områden med stiliserade grästuvor är ängsmark.

Den förtsta bild vi har av hur det såg ut i Söderåkra får vi i en karta från år 1800. Det framgår här att Söderåkra låg i ägoblandning med Brod, Eket och Ekestorp. Det gör saken lite komplicerad. Men klart är i vart fall att byn bestod av tre hemman men saknade egentlig bykärna. Hemmanen var Klockaregården, Snällegården och Norregården. De senare hade två respektive tre brukare vardera. Strax söder om Norregården finns en åker benämnd som "utjorden Ängelsborg", vilken kan vara en indikation på en under senmedeltid ödelagd gård. Hur långt tillbaka i tiden kartans bild är giltig är dock mycket osäkert. Det kan finnas drag i strukturen som går en bra bit ner i medeltid, men inget kan sägas med säkerhet.

Först som sist blir det till den arkeologiska vittnesbörden vi får vända oss för att få upp några eventuella spår från det äldsta Söderåkra. Det finns ganska gott om boplatser i Söderåkraområdet varav flera har undersökts i samband med olika byggprojekt. Ytterst sällan kan denna forntida bebyggelse följas längre än till äldre järnålder eller tidigaste delen av yngre järnålder, grovt räknat kanske till och med 500-talet e Kr. Någon gång århundradena kring 600 verkar det ha skett en bebyggelseförändring i Möre. För den sydligaste delen av Möre, som berör Söderåkra, tycks detta ha inneburit en nedgång då en hel del av bebyggelsen antas ha flyttat norrut till Möres centrala delar som blir allt viktigare under yngre järnålder. Någon mer omfattande bebyggelse har sedan inte etablerats här nere i söder förrän under den tidiga medeltiden har man menat, dvs ca 1000-1200-tal.

Det finns emellertid en del spår, om än vaga och otydliga. Från yngre järnålder kan nämnas en uppgift från Fabian Baerendtz beskrivning över Kalmar läns forntid från 1907. Enligt denna ska i Söderåkra by ha påträffats en tjock armring med sju vidhängande mindre ringar, allt i silver och från vikingatid (ca 800-1050). I samband med de undersökningar som 1992 utfördes vid sjukhemmet daterades också en anläggning, en smidesgrop, till yngre järnålder. Närmare bestämt till 420-880 e Kr. Även där vägen mellan Söderåkra och Torsås drogs om vid Övraby finns anläggning med kol 14-metoden daterade till 700-900-tal. Det har med andra ord funnits aktivitet och bebyggelse i Söderåkra under denna tid.

Området vid Sjukhemmet där de omtalade arkeologiska undersökningarna utfördes 1992. Söder härom, bakom träddungen i bildens bakgrund ligger kyrkan (Foto: förf.)

Från medeltiden är det än magrare. Källaren som påträffades vid kyrkan har redan nämnt och den kan kanske vara från medeltid. Vid den ovannämnda undersökningen vid sjukhemmet C 14-daterades två härdar (eldstäder) till tidig medeltid, 1032 - 1287 respektive 1044 - 1292. Någon form av bebyggelse bör alltså ha funnits här under tidig medeltíd. I smaband med att omårdet nedanför 1992 år grävplats undersöktes inför byggandet av nya E 22:an påträffades inga bebyggleselämningar från medeltid trots omfattande arkeologisk verksamhet. Det kan betyda att de två härdarna visar en utkant av en bebygglse vars centrala delar legat mer åt kyrkan till. Det är knappast orimligt att anta att detta är indicier för ett äldre Söderåkra, även om det bara är en hypotse som kräver mer forskning för att bekräftas.

Sammantaget för att svara på frågan "hur gammalt är Söderåkra" blir svaret att vi inte riktigt vet. Vi kan däremot slå fast att det funnits bebyggelse inom det som skulle bli Söderåkra by redan under yngre järnålder. Silverfyndet kan eventuellt också antyda att det funnits personer som haft det gott ställt. Om dessa vaga spår är resterna efter en ort som faktiskt burit namnet Söderåkra är dock osäkert. Vi kan också slå fast att det funnits någon form av bebygglse under tidig medeltid, på 1000 - 1200-talen. Att misstänka att vi här ser de äldsta spåren efter orten Söderåkra förefaller ganska rimligt. På 1200-talet byggs kyrkan. Jag anser att kyrkobygget i sig är ett ganska tydligt tecken på att det har funnits en bebyggelse i närheten, som åtminstone delvis försvunnit redan under medeltiden. Det har kanske också funnits en mer betydelsefull storgård varifrån initiativet till kyrkobygget har utgått. Svaret på vår fråga kan då bli att Söderåkra är mellan sådär 800 - 1000 år gammalt, kanske ännu något äldre. Men det finns samtidgt utrymme för att detta påstående i framtiden måste modifieras i den ena eller andra riktningen. Allt i ivrig väntan på nya upptäckter.

P P

Undersökningar av "borgen" i Grisbäck

De första dagarna i april månad i år var medlemmar från hembygdsgillet närvarande då Kalmar läns museum utförde en arkeologisk utredning av en rund platå vid Grisbäck i södra sockendelen. Platån har tolkats som resterna av en borganläggning från järnålder eller medeltid (Raä 283 i fornminnesregistret). Undersökningen föranleddes av att en våtmark planeras nedanför platån där en bäck, "Grisbäcken", rinner fram.

Undersökningen utfördes genom att schakt togs upp med grävmaskin och området övergicks med metalldetektor. Resultatet blev tyvärr negativt. I sökschakten kunde inga anläggningar eller fynd påvisas. Metalldetekteringen visade att det inte fanns speciellt mycket metall i marken, inga fynd kunde med säkerhet dateras äldre än 1700-tal. Ett par muskötkulor kan möjligen vara en aning äldre.

Med stor sannolikhet kan man nu konstatera att platån aldrig har varit en borg eller hyst någon typ av bebyggelse. Det mest sannolika är kanske att den har fått sin form genom odlings- eller betesverksamhet knutet till Grisbäcks by som ligger alldeles i närheten. Platån finns markerad på en karta från 1774. Däremot är den inte med på en äldre karta från 1694. En liten reservation kan göras för att platån kan ha använts i äldre tider för någon verksamhet som inte avsatt något nämnvärt fyndmaterial. Själva platån är heller inte undersökt.

Kalmar läns museum har nu publicerat en rapport från undersökningen som kan hämtas HÄR

Bronsåldersröset i Rotavik

Med det här inlägget har jag tänkt börja presentera de olika platser, lämningar och föemål som lämnats kvar genom åren. Någonstans ska man börja så jag börjar med röset i Rotavik.

Detta röse som är 23 meter i diameter och drygt 2 meter högt är uppfört under bronsåldern (1800-500 f Kr). Det är försett med ett så kallat "brätte", dvs en låg stenläggning som omgärdar själva röset som brättet på en hatt. Röset är beläget på ett höjdkrön med en vid utsikt över landskapet. Det är uppenbart att läget är väl valt med tanke på att synas. Rösen av den här typen var gravar, men knappast för vem som helst. Kanske det var någon slags "hövding" eller "storman" som fick sin sista viloplats här. Det saknas arkeologiska belägg för bebyggelse eller andra former av statusmarkörer som dyrbara bronsföremål. Men det finns en del spännande lämningar från bronsåldern i närområdet, som ytterligare stora rösen och rektangulära stensättningar (ibland tolkade som så kallade "kulthus").

Röset har nummer 54 i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister för Söderåkra socken.

PP

I bloggosfären

Det här med att blogga har under de senaste åren blivit mäkta populärt. En siffra från 2007 anger att det startades 120 000 nya bloggar om dagen! Många bloggar är förståss närmast ett slags offentliga dagböcker medan andra bloggar har ett vidare budskap i någon mening. Söderåkra Hembygdsgilles blogg hör väl till den senare kategorin, där syftet är att profiliera hembygdsföreningen, berätta om dess verksamhet och sprida kunskap. En blogg blir vad man gör den till och så får man hoppas att några vill läsa den också. De största bloggarna har flera tusen läsare dagligen. Alla dessa bloggar utgör en stor djungel där det kan vara svårt att hitta det som man är intresserad av, speciellt om man inte är en van utövare i "bloggosfären". Därför presenteras nedan några bloggar som kanske kan intressera den som läser den här bloggen. Det är bloggar som mer eller mindre fokuserar på arkeologi och historia.

Av närmast geografiskt intresse är kanske Ahimkar som handlar om arkeologi och historia i Kalmarsundsregionen och Kalmar läns museums arkeologiblogg. I norra Kalmar län är också arkeologen Michael Dahlin aktiv med sin blogg Misterhultaren.

Den största bloggen som har (delvis) arkeologisk inriktning är Martin Rundkvists blogg Aardvarchaeology, som har varit rankad som världens största arkeologiblogg! Martin skriver på engelska. På engelska skriver också Magnus Reuterdahl som driver Testimony of the spade. Läsvärda och välskrivna är arkeologidoktoranden Åsa M Larssons blogg Ting och tankar och historikern och nye ständige sekreteraren i Svenska Akademien Peter Englunds blogg.

Andra bloggar skrivna av svenska arkeologer, med mer eller mindre fokus på arkeologi och historia är Leif Häggströms Arkeolog i väst, Claes Thelianders Kullenmannen och Christina Roséns Arkeologisk vardag samt Joakim Goldhans sida om arkeologi (med bl a en slags blogg) Goldhan. Slutligen har även Riksantikvarieämbetet en blogg, K-blogg.

Ja det var ett antal bloggtips till den som vill ge sig ut i bloggosfären. Säkert har jag glömt en eller annan som skulle platsa här. Men om du saknar någon så kan du alltid säga ifrån. För det är en av de bra sakerna med en riktig blogg, nämligen att man kan kommentera och diskutera det som skrivs i inläggen. Vill man göra det så ska man klicka på den lilla symbolen som ser ut som en penna, som finns under varje inlägg.

Bilder av en annan värld

Historien är lång. Men troligen har inget århundrade varit lika omvälvande som det senast gångna. 1900-talet, vilket århundrade - på gott och på ont. Även på det lokala planet har förändringarna varit genomgripande. Inte ens det minsta samhälle har lämnats oberört - eller orört. Vi tänker nog sällan på det i vardagen, men hur såg det ut år 1900? Eller 1930? Eller 1950? Eller bara för något årtionde sedan? För 1900-talet har vi den fantastiska fördelen att vi genom ett lättillgängligt källmaterial kan studera hur en ort sett ut och utvecklats - vykorten!

Vykortet var en uppfinning som såg dagens ljus under det sena 1800-talet men åren strax efter sekelskiftet 1900 inträffade en formlig vykortsboom. Det skickades miljoner och åter miljoner vykort - bara i Sverige. Och de topografiska vykorten, dvs fotomotiven från samhällen, byar och städer, var länge påtagligt dokumentära. De visar samhällena så som de såg ut i vardagen, ofta i ett slags ögonblicksskildringar. Ett fruset stycke historia. Det är egentligen bara under de senaste årtiondena som vykorten blivit turistanpassade och oftast ganska tråkiga. Den osminkade vardagen har försvunnit från bilderna och därmed själva närvaron av liv.

Men genom vykorten kan man alltså följa utvecklingem. Man kan se förändringarna, vad som försvunnit och vad som har tillkommit. Man kan spåra det tidstypiska och det tidlösa. Och man kan ana olika ideal, moden och ideer om hur det ska se ut och vad som bör finnas på en ort. Bilden ovan förställer landsvägen ("gamla E 22") genom söderåkra med gamla apoteket i förgrunden. Fotot är troligen taget på 1920-talet. I bakgrunden anara man på vänster sida det så kallade "Fläskoset", en arbetarbostad till Bruatorps gård, som låg mitt emot skolan. Huset finns inte längre kvar. Men annars är det sig relativt likt trots allt om man jämför med den andra bilden som är tagen 2006. En byggnad har tillkommit och en har försvunnit. Vägen har fått asfalt. Och så är det mycket ödsligare. Landsbygden är ju som bekant inte vad den en gång var.

Men bilderna finns kvar. Ett enastående dokumentationsmaterial av en värld som inte längre finns. En annan värld fast ändå den samma.