Undersökningar av "borgen" i Grisbäck

De första dagarna i april månad i år var medlemmar från hembygdsgillet närvarande då Kalmar läns museum utförde en arkeologisk utredning av en rund platå vid Grisbäck i södra sockendelen. Platån har tolkats som resterna av en borganläggning från järnålder eller medeltid (Raä 283 i fornminnesregistret). Undersökningen föranleddes av att en våtmark planeras nedanför platån där en bäck, "Grisbäcken", rinner fram.

Undersökningen utfördes genom att schakt togs upp med grävmaskin och området övergicks med metalldetektor. Resultatet blev tyvärr negativt. I sökschakten kunde inga anläggningar eller fynd påvisas. Metalldetekteringen visade att det inte fanns speciellt mycket metall i marken, inga fynd kunde med säkerhet dateras äldre än 1700-tal. Ett par muskötkulor kan möjligen vara en aning äldre.

Med stor sannolikhet kan man nu konstatera att platån aldrig har varit en borg eller hyst någon typ av bebyggelse. Det mest sannolika är kanske att den har fått sin form genom odlings- eller betesverksamhet knutet till Grisbäcks by som ligger alldeles i närheten. Platån finns markerad på en karta från 1774. Däremot är den inte med på en äldre karta från 1694. En liten reservation kan göras för att platån kan ha använts i äldre tider för någon verksamhet som inte avsatt något nämnvärt fyndmaterial. Själva platån är heller inte undersökt.

Kalmar läns museum har nu publicerat en rapport från undersökningen som kan hämtas HÄR

Bronsåldersröset i Rotavik

Med det här inlägget har jag tänkt börja presentera de olika platser, lämningar och föemål som lämnats kvar genom åren. Någonstans ska man börja så jag börjar med röset i Rotavik.

Detta röse som är 23 meter i diameter och drygt 2 meter högt är uppfört under bronsåldern (1800-500 f Kr). Det är försett med ett så kallat "brätte", dvs en låg stenläggning som omgärdar själva röset som brättet på en hatt. Röset är beläget på ett höjdkrön med en vid utsikt över landskapet. Det är uppenbart att läget är väl valt med tanke på att synas. Rösen av den här typen var gravar, men knappast för vem som helst. Kanske det var någon slags "hövding" eller "storman" som fick sin sista viloplats här. Det saknas arkeologiska belägg för bebyggelse eller andra former av statusmarkörer som dyrbara bronsföremål. Men det finns en del spännande lämningar från bronsåldern i närområdet, som ytterligare stora rösen och rektangulära stensättningar (ibland tolkade som så kallade "kulthus").

Röset har nummer 54 i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister för Söderåkra socken.

PP

I bloggosfären

Det här med att blogga har under de senaste åren blivit mäkta populärt. En siffra från 2007 anger att det startades 120 000 nya bloggar om dagen! Många bloggar är förståss närmast ett slags offentliga dagböcker medan andra bloggar har ett vidare budskap i någon mening. Söderåkra Hembygdsgilles blogg hör väl till den senare kategorin, där syftet är att profiliera hembygdsföreningen, berätta om dess verksamhet och sprida kunskap. En blogg blir vad man gör den till och så får man hoppas att några vill läsa den också. De största bloggarna har flera tusen läsare dagligen. Alla dessa bloggar utgör en stor djungel där det kan vara svårt att hitta det som man är intresserad av, speciellt om man inte är en van utövare i "bloggosfären". Därför presenteras nedan några bloggar som kanske kan intressera den som läser den här bloggen. Det är bloggar som mer eller mindre fokuserar på arkeologi och historia.

Av närmast geografiskt intresse är kanske Ahimkar som handlar om arkeologi och historia i Kalmarsundsregionen och Kalmar läns museums arkeologiblogg. I norra Kalmar län är också arkeologen Michael Dahlin aktiv med sin blogg Misterhultaren.

Den största bloggen som har (delvis) arkeologisk inriktning är Martin Rundkvists blogg Aardvarchaeology, som har varit rankad som världens största arkeologiblogg! Martin skriver på engelska. På engelska skriver också Magnus Reuterdahl som driver Testimony of the spade. Läsvärda och välskrivna är arkeologidoktoranden Åsa M Larssons blogg Ting och tankar och historikern och nye ständige sekreteraren i Svenska Akademien Peter Englunds blogg.

Andra bloggar skrivna av svenska arkeologer, med mer eller mindre fokus på arkeologi och historia är Leif Häggströms Arkeolog i väst, Claes Thelianders Kullenmannen och Christina Roséns Arkeologisk vardag samt Joakim Goldhans sida om arkeologi (med bl a en slags blogg) Goldhan. Slutligen har även Riksantikvarieämbetet en blogg, K-blogg.

Ja det var ett antal bloggtips till den som vill ge sig ut i bloggosfären. Säkert har jag glömt en eller annan som skulle platsa här. Men om du saknar någon så kan du alltid säga ifrån. För det är en av de bra sakerna med en riktig blogg, nämligen att man kan kommentera och diskutera det som skrivs i inläggen. Vill man göra det så ska man klicka på den lilla symbolen som ser ut som en penna, som finns under varje inlägg.

Bilder av en annan värld

Historien är lång. Men troligen har inget århundrade varit lika omvälvande som det senast gångna. 1900-talet, vilket århundrade - på gott och på ont. Även på det lokala planet har förändringarna varit genomgripande. Inte ens det minsta samhälle har lämnats oberört - eller orört. Vi tänker nog sällan på det i vardagen, men hur såg det ut år 1900? Eller 1930? Eller 1950? Eller bara för något årtionde sedan? För 1900-talet har vi den fantastiska fördelen att vi genom ett lättillgängligt källmaterial kan studera hur en ort sett ut och utvecklats - vykorten!

Vykortet var en uppfinning som såg dagens ljus under det sena 1800-talet men åren strax efter sekelskiftet 1900 inträffade en formlig vykortsboom. Det skickades miljoner och åter miljoner vykort - bara i Sverige. Och de topografiska vykorten, dvs fotomotiven från samhällen, byar och städer, var länge påtagligt dokumentära. De visar samhällena så som de såg ut i vardagen, ofta i ett slags ögonblicksskildringar. Ett fruset stycke historia. Det är egentligen bara under de senaste årtiondena som vykorten blivit turistanpassade och oftast ganska tråkiga. Den osminkade vardagen har försvunnit från bilderna och därmed själva närvaron av liv.

Men genom vykorten kan man alltså följa utvecklingem. Man kan se förändringarna, vad som försvunnit och vad som har tillkommit. Man kan spåra det tidstypiska och det tidlösa. Och man kan ana olika ideal, moden och ideer om hur det ska se ut och vad som bör finnas på en ort. Bilden ovan förställer landsvägen ("gamla E 22") genom söderåkra med gamla apoteket i förgrunden. Fotot är troligen taget på 1920-talet. I bakgrunden anara man på vänster sida det så kallade "Fläskoset", en arbetarbostad till Bruatorps gård, som låg mitt emot skolan. Huset finns inte längre kvar. Men annars är det sig relativt likt trots allt om man jämför med den andra bilden som är tagen 2006. En byggnad har tillkommit och en har försvunnit. Vägen har fått asfalt. Och så är det mycket ödsligare. Landsbygden är ju som bekant inte vad den en gång var.

Men bilderna finns kvar. Ett enastående dokumentationsmaterial av en värld som inte längre finns. En annan värld fast ändå den samma.

Nya boplatser hittade av Hembygdsgillet

Vi kallar vår äldsta del av historian för "forntiden" eller "förhistorien". Det vill säga tiden innan det fanns skriftliga källor. I bygderna kring Söderåkra betyder det så vitt vi känner till i dag ett tidsspann som sträcker sig från de första spåren av människor här för drygt 10 000 år sedan fram till medeltiden som allmänt brukar anses ta sin början under 1000-talet e Kr. När man vill studera denna historia så måste det ske med arkeologins hjälp. Arkeologin studerar de materiella lämningarna av mänskligt liv för att ta reda på hur de var för länge sedan. Det betyder att arkeologin är användbar även för att studera lämningar från tidsperioder då det finns skriftliga källor.

Inom Söderåkra Hembygdsgille finns en speciell avdelning som har ansvar för arbetet med bygdens fornlämningar - Fornminneskommitten. Fornminneskommitten arbetar med att samla och sprida kunskap om fornlämningarna och deras historia samt ser över socknens bestånd av fornlämningar. Men försök har också gjorts att bidra med helt ny kunskap.

Det finns många fornlämningar som ännu inte är upptäckta. De flesta av dem är inte synliga ovan mark. Däremot går de att spåra i åkrarna när bönderna plogar upp jorden. Då kan små föremål eller restprodukter från redskapstillverkning blottläggas. På grund av den ibland kraftiga djupplöjningen förstärs dock samtidigt många fornlämningar och man kan se rester av sönderplöjda eldstäder och andra anläggningar i jorden.

En metod för att spåra och dokumentera sådana lämningar i åkermark är så kallade lösfyndsinventeringar. De går ut på att man vandrar över plogad och harvad åkermark och registrerar det man ser i jorden. För det mesta är det bearbetat stenmaterial man hittar, vanligen bestående av flinta. Flinta finns inte natyurligt i trakten utan har importerats från Skåne och Danmark under hela stenåldern och en bra bit in i bronsålder. När man tillverkade redskap av flinta blev det många skärvor och flisor över som ett slags produktionsavfall. Och det är oftast dessa skärvor man hittar och som vittnar om gamla boplatser och andra aktiviteter. Ibland hittar man också själva redskapen. Föremål av metall är däremot ytterst ovanligt att hitta.

Hösten 2006 genomförde Hembygdsgillet under min ledning ett försök att med hjälp av inventeringar spåra hittills okända fornlämningar. Och arbetet ledde till att fyra nya "boplatsindikationer" kunde registreras och föras in i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Dessa fick nr 345, 347, 348 och 349. Om man vill veta vad Riksantikvarieämbetet skriver om dessa lämningar kan man söka på numren i det digital fornminnesregistret. Projektet resulterade också i att en rapport skrevs där arbetet och resultaten beskrivs. Denna finns nu utlagd på Internet via sidan Internet Archive och rapporten kan man läsa om man klickar HÄR. När man kommit in på Internet Archive´s sida så klickar man på ordet DOC i rutan till vänster som heter View the book.

Bilden överst visar ett av de fynd som gjordes. Ett så kallat spån av flinta som troligen använts som kniv eller liknande. Typen ska troligen dateras till bronsåder (1800-500 f Kr). Det är kul att även en liten hembygdsförening kan bidra i kunskapsuppbyggandet kring vår historia. Det är också viktigt och givande att allmänheten får möjlihet att delta i detta arbete. Jag tror att de flesta som deltog den där höstdagen kände likadant.

Pierre P.

Välkommen till Söderåkra Hembygdsgilles blogg!

Det finns nog inte så väldigt många hembygdsföreningar som har en egen blog. Men vi i Söderåkra Hembygdsgiller har i alla fall från och med nu en. Vi önskar alla välkomna hit! Här kan ni ta del av Hembygdsgillets aktiviteter, läsa inlägg om socknens historia, ta del av tankar, frågor och debattinlägg med mera.

Vi som skriver här är Hembygdsgillets medlemmar. Jag som administrerar bloggen heter Pierre Petersson och jag är arkeolog och hembygdsgillets sakkunnige i fornminnesfrågor. Jag kommer själv att skriva en del inlägg hät om stort och smått. Men jag hoppas att många fler ska göra sin röst hörd. Hembygdsgillets ordförande heter Östen Jannert. Även han kommer att skriva en del här om våra aktiviter med mera.

Jag hoppas detta ska bli en livaktig plats med många intressanta inlägg om Söderåkrabygden för alla som vill ta del av vår spännande historia i dåtid och nutid.

Hjärtligt välkomna!