Finn din egen historia - hembygdsgillet bjuder

Alla har vi en egen historia. En historia som berättar något om vilka vi är och var vi kommer ifrån. Men också en historia som berättar om hur det var förr, hur man levde och under vilka vilkor. Att hitta sin egen historia är både spännande och lärorikt. I Sverige finns det ganska gott om möjligheter för den som vill släktforska.

Från måndag kväll till onsdag kväll, 24-26 januari erbjuder Söderåkra Hembygdsgille dig en möjlighet att få en start till släktforskning helt gratis! Allt du behöver göra är att höra av dig till oss och lämna lite uppgifter på en lämplig släkting som du vill följa bakåt i tiden. Vi söker sedan i de arkiv vi har tillgång till och du får en skriftlig rapport på de resultat som vi uppnått och med de uppgifter vi funnit.

Resultatet beror helt på hur lätt eller svår din linje är att spåra. Ibland fastnar man och det kan ta lång tid att reda ut knutarna. Ibland får man ganska snabbt fram flera generationer. En släktforskning kan bli hur stor som helts och ta många år av arbet i anspråk. För att begränsa oss lite forskar vi ca 1,5 timme per person. Men det beror på hur många som nappar på vårat erbjudande!

Observera att vi erbjuder detta helt utan kostnad! Det finns företag som säljer tjänster av den här typen och då kostar arbetet från ca tusenlappen och uppåt.

Är Du intresserad? Hör av dig till oss från och med nu fram till onsdag 26 januari så hjälper vi Dig att finna Din historia!

skriv till:

soderakrahembygdsgille@hotmail.com

Kronkvistastugan i Bergkvara

Vid Kapellvägen i Bergkvara ligger en liten röd stuga med vita knutar. Den kallas Kronkvistastugan, det känner nog många både i och utanför Bergkvara till. Men hur många känner till dess historia? Den lilla stugan hyser två små rum, ett lite större och ett mindre. Det största är cirka 15 kvadratmeter. Ett litet kök och en förstuga ryms också innanför stugans väggar. Utanför finns ett utedass och en jordkällare. Framför huset fanns troligen ett trädgårdsland. Kapellvägen var ännu fram i 1960-talet bara en smal stig. På andra sidan denna stig fanns en brunn med vippstång, men den försvann när stigen byggdes ut till nuvarande Kapellvägen. Men än idag finns en underlig fördjupning i asfalten som man tror är spår efter brunnen.


Kronkvistastugan var innan klockstapeln och kapellet invigdes (1951 respektive 1959) den enda byggnad som fanns här. Senare växte ett helt bostadsområde fram på andra sidan kapellvägen.
Stugan såldes för en ringa summa till hembygdsföreningen i Bergkvara någon gång kring 1950-talet av två bröder, Svante och Arthur Kronqvist. Bröderna Svante och Arthur var uppväxta i stugan och Arthur hade den som bostad ännu fram i 1950-talet. Brödernas föräldrar hette Karl Kronqvist och Jenny Karolina Svensson. De hade gift sig 1886 och fick fem barn, varav tre dog tidigt. Svante var äldst i syskonskaran, född 16 november 1886. Han började sin karriär som sjöman men gick senare i land och gifte sig 1917 med Karli Johanna Johansson. Karli hade då redan en fyra år gammal ”oäkta” son, som det hette på den tiden. Det vill säga han var född utom äktenskap. Gunnar Herman var hans namn, men han fick kort tid efter giftermålet flytta till sina morföräldrar. Kanske var det för att man helt enkelt inte hade råd att sörja för den lille gossen, ty 1918 fick Svante och Karli ett gemensamt barn, dottern Anna Lisa. Det blev parets enda barn och hon bodde med föräldrarna i hemmet i Ragnabo (dit de flyttat 1922) ända till 1940. Då flyttade hon till Kalmar och blev gift där med John Einar Olsson. Svante levde till 1956 och Karli till 1947. De begravdes på kyrkogården i Söderåkra men gravstenen finns troligen inte kvar.

Karl och Jennys andra barn blev en dotter som fick namnet Konstance Eugenia Kristina och föddes 4 augusti 1888. Hon lämnade hemmet första gången 1904 för att tillbringa ett år som piga i Visby. 1905 kom hon hem igen och 1909 flyttade hon till Karlskrona. Men redan året därpå drabbades hon av sjukdom och avled i februari 1910.

Tredje barnet, Edit Hildegard Charlotta föddes 1 maj 1891 och dog i lunginflammation 7 september 1907.

Carl Axel Richard blev fjärde barnet 28 juli 1893. Det lilla barnet hann inte ens bli ett år utan dog i februari 1894.

Den 6 oktober 1895 föddes Karl och Jennys sista barn, Arthur Konstantin. Arthur verkar ha haft någon form av handikapp, i församlingsboken står det en liten notis om honom: ”krympling”. Han bodde hos föräldrarna så länge de levde och tog sedan över stugan. När han dog har inte kunnat utrönas, men det var troligen på 1960-1970-talet.

Karl Kronqvist själv var född i Bergkvara 26 augusti 1855 som son till arbetskarlen Magnus Karlsson och hans hustru Kristina Aronsdotter. Karl måste ha växt upp nere vid köpingen och hamnen och att han tidigt gick till sjöss föll sig väl ganska naturligt i den miljön. Troligen är det också någon gång under början av sitt sjömanskap han har tagit sig namnet Kronqvist. Det var inte ovanligt att man tog sig sådana namn i stället för det –sonnamn man var född med. Det fanns många som hette Karl Magnusson och det var kanske inte så lätt att hålla reda på alla med samma namn. Som Karl Kronqvist blev det lättare. Namnskicket var på denna tid inte reglerat som det är idag, så att ändra sitt namn var inre svårt. Karl avancerade så småningom och fick även befäl på några skutor. Han var kapten bl a på skonerten Troheten och 1905 på skonerten Tida som var bygd på varvet i Bergkvara för Lorentz Petersson, en av Bergkvaras stora redare och skeppsbyggare. Karl var något av en profil i Bergkvara. Lång och ståtlig var han, med en vit, buskig mustasch. Vintertid gick han alltid klädd i en rysk vintermössa och fotsid rock som med åren allt mer gick i rödbrunt. När knapparna i rocken till slut lossnade fick ett rep om midjan bära upp plagget. Ofta höll han till i lotshuset i Bergkvara, som fungerade som en slags ”klubblokal” för befälhavare på vinterupplagda fartyg. Där var han en populär historiberättare och han brukade inleda sina historier med orden ”ja jag är ju ingen blar, vet ni vad”. 1886 gifte han sig med sin Jenny, en dotter till båtsmannen Sven Peter Larsson Näsberg i Påbonäs och dennes hustru Kristina Persdotter.

När de kom att bo i den lilla stugan har inte riktigt kunnat utredas. Enligt vad som berättas ska stugan ha överlåtits till Karl av dennes far. Men i husförhörslängderna står att de i början bodde i Bergkvara, dvs nere vid hamnen. Kronkvistastugan ligger på Skällenäs ägor, på den plats där hemmanet Skällenäs nr 1 låg ända fram i 1800-talets förra del. Det bestod av två gårdar men platsen övergavs och ägarna flyttade ner till hamnen och köpingen. Den ena Skällenäs-1-gården ersattes av den så kallade herrgården som byggdes av de inflytelserika Kastmans, det var en stor byggnad som låg väster om Propsbacken. Den andra gården hamnade längre upp för Storgatan. En mangårdsbyggnad flyttades hit från det gamla gårdsläget och blev den byggnad som för dagens lite äldre Bergkvarabor är mest känd som Jockes affär och låg ungefär mitt emot Blå Hallen (huset förstördes i en eldsvårda). Men hur det är med Kronkvistastugan är alltså höljt i dunkel. Kanske har stugan flyttats nere ifrån Bergkvara till sitt nuvarande läge någon gång under det sena 1800-talet eller tidiga 1900-talet. Andra uppgifter kan tyda på att den är byggd på platsen. Vidare forskning kan kanske en vacker dag avslöja hur det ligger till med den saken.


Skällenäs nr 1, de två gårdarna var belägna invid det som nu är Kapellvägen, ungefär där Kronkvistastugan ligger. Detalj ur karta från 1802.
Den 27 november 1931 gick skepparen och sjömannen Karl Kronqvist ur tiden. Kvar i stugan bodde då hustrun Jenny som levde till 1940 och sonen Arthur.

Även om Karl Kronqvists föräldrar finns lite upplysningar. Fadern Magnus Karlsson var född i Ludensbo 24 mars 1817, son till båtsman Karl Finne och Stina Larsdotter (eller Persdotter). Karl Finne var född i Siggatorp 30 september 1767, son till timmerbåtsmannen Mårten Persson Stadig (född 1721). Magnus Karlsson växte upp i Ludensbo och blev så småningom dräng på gården Lundensbo nr 1. Som dräng har Magnus flyttat runt lite, men 1839 kommer han från Arby socken till Bergkvara och blir dräng under E. P. Kastman, med kortare uppehåll fram till 1853. Det var under denna tid han träffade pigan Kristina som 1842 hade kommit från Kristianopel till Bergkvara för att tjäna piga. Kristina var född i ett torp i Ödemåla i Kristianopel socken, dotter till Aron Abrahamsson och Maria Jonsdotter. Tjänstefolket fick flytta runt efter var det fanns arbete att få. Kristina pendlar mellan Bergkvara, Skällenäs nr 3 och en tjänst i Ljungby socken. I början av 1850-talet har Magnus och Kristina funnit varandra och i september 1853 gifter de sig, ”drängen Magnus Carlsson på Bergkvara och pigan Christina Aronsdotter i Skällenäs”. De bildar nu ett eget hushåll i Bergkvara och Magnus förekommer nu som arbetskarlen eller arbetaren Magnus Karlsson. 1855 föds Karl som blir deras enda barn. Magnus lever i Bergkvara till 1894. Änkan Kristina står sedan som boende hos sonen och hans familj till sin egen död 1899.

Slutligen: om någon läser denna text och själv vet något om Kronkvistastugan och dess invånare är Hembygdsgillet mycket intresserade av att få ta del av dessa uppgifter. Tveka inte att höra av er till oss!

(Pierre Petersson)

Välkommen på föreläsning i Torsås!

Lördag 23 oktober kl 10:00 kommer arkeolog Pierre Petersson att hålla ett föredrag i fritidsgården på Torsskolan i Torsås. Föredraget heter "Arkeologiska nerslag i Torsås kommun - från äldsta tid till nästan modernt" och ska handla om just detta.

Från stenålder till nästan nutid presenteras bygdens historia med exempel tagna från kommunen. Stenåldersboplatser, bronsåldersrösen, fina järnåldersfynd, våra byar och gårdar på medeltiden och bebyggelse på 17-1800-talen finns bland det som kommer att beröras. Vilka var de första som bodde i Söderåkra? Hur uppkom och utvecklades Torsås? Vad fanns bortom Bergkvara? Vad hade de för sig i Gullaboskogarna? Det är alla frågor som förhopningsvis kommer att få svar.

Vi som arrangerar detta är hembygdsföreningarna i Torsås kommun.

Alla är hjärtligt välkomna!

Lyckad visning i hembygdsgården

Runt 20 personer kom på lördagen för att se Hembygdsgillets samling av fornföremål och höra arkeolog Pierre Petersson berätta mer om dem. Bland annat fick vi lära oss mer om hur man kan veta hur gammal en sak är och vad man hittat från olika tidsperioder i socknen. De äldsta föremålen som fanns representerade var så kallade trindyxor som var i bruk under perioden ca 6000-3200 f Kr. De yngsta föremålen var några krukskärvor från 16-1800-talen funna i Skällenäs.

De som var där verkade vara nöjda och många var intresserade av föremålen och det de fick höra om dem. Det framgick om inte annat av den ovanligt livliga diskussion som bröt ut under frågestunden. Där avhandlades i rask takt en lång rad ämnen och frågor.

Vi hade också gått ut med att vi ville se föremål i privat ägo och en och annan hade tagit med sig några grejer. Vi kunde göra ett par nya registreringar i vårt påbörjade register för att samla och bevara kunskap om fornfynd i socknen.

Trots att antalet besökare kanske inte var överväldigande direkt så kändes det ändå som en mycket lyckad dag. Vi är fast övertygade om att evenemang av den här typen bidrar till att sprida kunskap och intresse kring det förflutna. Med detta kommer också ökad förståelse och varsamhet för kulturarvet. Med andra ord en positiv syn som kan leda till att mer kunskap bevaras åt eftervärlden. Och så är det trevligt att kunna plocka fram sakerna ibland så att de kommer till glädje för andra och inte bara ligger bakom lås och bom och samlar damm.

Söderåkra Hembygdsgille riktar ett varmt tack till alla som var med och gjorde detta till en lyckad dag!

Titta på fornfynd lördag 11/9

På lördag, den 11 september, visar Söderåkra hembygdsgille sina samlingar av fornföremål. Det sker i hembygdsgården i Övraby, Söderåkra. Tid: från kl 10:00.

Arkeolog Pierre Petersson kommer att visa föremål och berätta lite om dem. Sedan är det fritt att själv titta på föremålen och ställa frågor.

Alla som vill kan också ta med egna föremål om man har några i sina gömmor och få dem bedömda. Vad det är för redskap och saker, hur gamla de är och så vidare.

Vi i Hembygdsgillet arbetar dessutom med ett register över föremål funna i Söderåkra socken i privat ägo. Det är ett viktigt arbete då många föremål försvinner, skingras eller information om dem faller i glömska genom åren. För att bevara kunskapen om vad som har hittats och var vill vi därför gärna - med Din tillåtelse - registrera det du har och det du vet om föremålen. Det är bara genom dessa kunskaper vi kan veta något om vår äldre historia. OBSERVERA, vi är bara intresserade av kunskapen. Att registrera dem hos oss får inga "obehagliga" konsekvenser. Det lerder inte till några restriktioner i bruket av mark, det leder inte till några oväntade merkostnader och ingen kommer att ta i från dig några föremål!

Tänk också på att mycket av sådant man hittar inte är stora stenyxor eller andra tjusiga grejer. Ofta ser fynden ganska futtiga ut. Men ta inte det som en förevändning för att inte visa upp dem. Även till synes ynkliga grejer kan vara mycket mer intresanta än du kanske tror!!

Så har du föremål, tveka inte att ta med dem! Känner du någon annan som har föremål så är vi tacksamma om du vill sprida budskapet om vårt intresse för fornföremål och berätta om vår "arkeologidag".

Alla är hjärtligt välkomna!

Har du frågor:
soderakrahembygdsgille@hotmail.com

Hembygdsgillet på Facebook

Även hembygdsrörelsen måste följa med i tiden. Och vi lever i tidevarv då det är viktigt att synas. Dessutom kan man grubbla länge på hur hembygdsföreningarna ska nå yngre generationer för att försöka säkra återväxten inom rörelsen.

Att ha en blogg kan vara en möjlighet. En annan kan vara att följa med i trenden med Facebook, ett Internet-forum som spridit sig som en löpeld land och rike kring. Detta är nu vår senaste lilla satsning på att nå en ny och gammal publik. Än ligger det bara i startgroparna. Men man kan redan nu ta del av evenemang, titta på många fina gamla bilder från bygderna, knyta kontakter och samtala med likasinnade med mera.

Alla som önskar är välkomna att titta förbi. Skriv gärna någon rad eller varför inte bidra med något eget.

Rostigt förflutet

Det är något visst med skogsbackar. Ett mjukt solljus som silas mellan träd och grenar. En sällsam skönhet. Och så finns det så mycket att upptäcka i skogsbackar. Sådant som påminner om att vi människor bebott och brukat landskapet länge. Ibland har dessa spår av förflutenhetens landskap en förskönande effekt. Men ibland kan resterna också vara förfulande. Åtminstone är det väl så de flesta uppfattar gammalt rostigt skräp, ting som bönderna på gårdarna kasserat. Bekvämat sig lite genom att dumpa skrotet på någon undanskym plats och vänta på att naturen ska göra sitt. Gömma. Glömma.

Ibland stöter en och annan vandrare på dessa privata små dumpställen. Skakar på huvudet och drar en suck. Vad fult! Vilket slarv! Men ändå, den rostiga gamla mjölkkannan minner om en värld som knappt längre finns. Fast det inte var så länge sedan. Till och med fult, rostigt skrot kan bära på en liten berättelse. Minna om människors vardag. Innan naturen hunnit göra sitt. Visa. Påminna.

Nästan så att det i någon mening kan bli lite vackert. Trots allt.

Eller vad tycker Du?