Hembygdsgillet 2010

Årsmötet har nu lagts till handlingarna och årets program har fastställts. Vill du veta vad som händer i Söderåkra Hembygdsgille under 2010 så ska du kika i menyn till vänster, under rubriken "aktuellt". Där kommer alla aktiviteter, såväl schemalagda som extrainsatta att annonseras. Så håll utkik! Större evenemang kommer även att annonseras i lokalpressen.

Årets första schemalagda aktivitet äger rum lördagen den 24 april. Då kommer arkeolog Pierre Petersson att hålla utomhusföredrag vid gravfältet i Järnsida. Det kommer att handla om detta gravfält, om järnsida från hedenhös till (nästan) modern tid och om bygden kring Järnsida med mera. I maj kommer Conny Johansson att visa Torestorps skola (den 8) och den 16 blir det byavandring i Påboda med Mats Eriksson som guide.

Under våren kommer också den nyligen restaurerade Bruatorps väderkvarn att återinvigas. Detta kommer att annonseras längre fram. Det planeras även en städ- och röjningsdag av hembygdsgillet byggnader under våren. Den som känner sig manad att hjälpa till kan anmäla sig till oss.

Vi önskar alla välkomna att delta i Hembygdsgillets aktiviteter och arrangemang. Förhoppningsvis ska vi alla ha töat fram till dess.

Vill du kontakta oss, skriv ett mail till:

soderakrahembygdsgille@hotmail.com

Den gamla kartan

Nytt år nya tag. Det har inte skrivits så mycket här på bloggen på ett tag, men nu kan det vara hög tid att uppdatera lite. 2010 kan komma att innehålla en hel del intressant men mer om det kommer senare. Hembygdsgillets program kommer att spikas på årsmötet den 15 februari.

Nu ska jag i stället presentera ett föremål ur Hembygdsgillets samlingar. Det rör sig om en gammal karta som finns inramad i en något skamfilad ram. Denna kom till Hembygdsgillet genom Södermöre Hembygdsförenings starke man, Lars Larsson. Han hade fått den av en dam från Blekinge som måhända hade någon gammal ana i Söderåkra socken.

Kartan är upprättad av lantmätaren Pehr Engström i maj 1792, som "geometrisk charta öfwer twistig Mulbetes Mark och hwad därmed gemenskap eger imellan Hemmanen Kärreboda och Skjällenäs No 3, 4..." Kartan föreställer således den utmark som byn Kärrabo nyttjade gemensamt med hemmanen 3 och 4 i Skällenäs by. Det är mark belägen öster om E 22, ungefär mellan södra avfarten till Bergkvara hamn och avfarten till Skeppevik. När sådana här kartor upprättades gjordes de normalt i tre exemplar. Ett sändes till den centrala lantmäterimyndigheten och är oftast den karta som lantmätaren lagt ner mest arbete på. En karta lagrades i lantmäteriets regionala arkiv, den så kallade konceptkartan. Det var den karta lantmätaren upprättade i fält och den var ofta okollorerad och ibland ganska klottrig. Den sista kartan var den som de som berördes av kartaktens innehåll fick, byn eller gårdarna. Det är denna sista karta som nu finns i Söderåkra Hembygdsgilles arkiv. För ovanlighetens skull, de kartor som förvarades lokalt av bönderna har ofta inte överlevt till våra dagar.

Tvisten mellan bönderna i Skällenäs och Kärrabo hade pågått en tid och var nog understundom lite upprörd. Ärende hade varit uppe i rättslig instans och lagmannsrätten hade 1791 förelagt lantmätare Engström att beskriva de tvistiga markerna och annat av gemenskap som kunde höra till ärendet så att man skulle kunna uppnå en lösning på konflikten. Med tre extrainsatta nämndemän i släptåg inställde sig så lantmätaren hos de tvistande bönderna den 11 maj 1792. Det var bönderna Sven, Olof och Anders Nilsson från Skällenäs och Jonas Abrahamsson, Anders Svensson och Anders Jönsson i Kärrabo. I dessas närvaro upprättade så lantmätaren sin akt de påföljande dagarna och arbetet var avslutat den 16 maj.

Först hade man besiktigat och preciserat rågången (ägogränsen) mellan byarna. Denna markerades i landskapet av ett antal rågångsmärken som bestod av två större jordbundna stenar och en plats "där fordom en ek skall ha stått" men där nu fanns en grop fanns som kallades "Kället". Dessa punkter markerades med nr 1, 2 och 3 längs den linje som utvisar rågången på kartan (_ .. _ .._..).

Därefter följer en beskrivning över de marker som kartan avbildar med de upplysningar som bönderna kunde lämna. Dessa beskrivs och värderas för respektive hemman. Förutom beteshagar med eller utan skog på, fanns några åkerlyckor och notvarpar (fiskeplatser) beskrivna. På kartan finns också tre torp, ett båtsmanstorp på Skällenäs och två på Kärrabo sida om rågången. Till ägorna hörde också de så öar som finns i Kärraboviken, men med anmärkningen "utan betydenhet". När lantmätaren så inte kunnat få fram fler upplysningar genom de tvistande parterna och vittnen de har åberorpat har han avslutat ärendet. Den 16 maj har protocellet blivit uppläst för samtliga parter och sedan lämnat till vidare rättsliga prövningar. Den sista notisen säger att ärendet har gått vidare till "Kungliga Götha Hofrätten". 218 år senare är inte mycket sig likt varken i landskapet eller i samhället i övrigt. Men kartan finns kvar som ett vittne om bråket mellan bönderna i Kärrabo och Skällenäs.

Renoveringen av kvarnen i Bruatorp

I Söderåkra Hembygdsgilles byggnadsbestånd ingår två väderkvarnar s.k. holländare. Den ena är i Grisbäck och den andra i Bruatorp. Kvarnen i Bruatorp är byggd där den står 1808 av stadsbyggmästare Nylander, som då var ägare till Bruatorps gård. Den var i drift till 1904. Mjölnare Söderberg var enligt uppgift siste mjölnaren på kvarnen. Den har sedan fått förfalla till 1955 då en en genomgripande exteriör renovering genomfördes av Söderåkra Hembyggdsgille. Nästa renovering skedde 1985 då nya vingar tillverkades. Kvarnen är ett av Torsås kommuns två byggnadsminnesförklarade objekt.

2007 kunde konstateras att gångåsen vid vingarnas genomskärning hade gått av och hölls endast samman av järnbeslag. Styrstagen från kvarnhuset var uppruttna. Fasaden behövde delvis bytas ut. Detta gjorde att en akut renovering måste till. Söderåkra Hembygdsgille beviljades av Länsstyrelsen bidrag. Även Kalmar Läns Museum beviljade ett mindre bidrag. Utöver detta har många ideella timmar arbetats av Gillets medlemmar. Under renoveringens gång har mycket uppruttet material ersatts som ej syntes vid projekteringen. Bland annat byttes lagerbalken i vilken den rundade stenen ligger som utgör gångåsens lager. Kvarnen är nu slutbesiktigad. En fasadstrålkastare kommer att lysa upp den fram till nyår. Återinvigning hoppas vi i styrelsen skall ske en vacker vårdag 2010.

Östen Jannert

Kulturarvsseminarium i Oskarshamn om medeltiden

Onsdag 4 november var det dags för årets kulturarvsseminarium i Oskarshamn. Temat detta år var medeltiden. Detta med anledning av att katalogverket Det Medeltida Sverige (ofta förkortat som DMS) har blivit fullständigt för hela Kalmar län. DMS är en sammanställning av dem bebyggelse som fanns i området under medeltdien, byar, gårdar och städer.

Söderåkra Hembygdsgiller var representerat av ett par deltagare. Schemat var minst sagt fullspäckat med en rad intressanta föredrag och gruppdiskussioner. Seminariet besöktes av över 100 personer och var nog mycket uppskattat av de flesta. Måhända begränsade det tajta schemat möjligheten till samtal med experter och andra deltagare. Och flera ämnen hade man gärna hört mer om. Ändå har Länsmuseet och Länsstyrelsen som arrangerade evenemanget gjort ett bra jobb!

Här är en kort presentation av föredragen:

Sigurd Rahmqvist berättade om den nya kunskap som arbetet med DMS har givit om Kalmar län, både i ett lokalt perspektiv som i övergripande frågor. Det finns nu en god översikt och otaliga möjligheter till detaljstudier.

Roger Axelsson berättade om hur storpolitiken och dess konsekvenser kan sätta spår i det lokala landskapet, vilket kan belysas av såväl skriftliga som arkeologiska källor. Detta exemplifierade Roger med den oroliga tid på 1300-talet då månag tyska frälsemän satt som fogdar och länsherrar i landet, hur de snabbt satte sig i besittning av stora jordegendomar i Kalmar län för att sedan bli "utkastade" av drottning Margareta. Regimskiften är sällan friktionsfria och spåren av detta finns kvar både i landskapet som t ex lämningar av befästa sätesgårdar och i de skriftliga dokumenten. För Söderåkrabygdens del kan nämnas att Påbonäs borg var ett av exemplen på Axelssons resonemnag.

Jan Paul Strid berättade om hur de i Småland så vanliga målanamnen (dvs ortnamn som slutar med ändelsen -måla)kan tolkas i nytt ljus. Måla brukar normalt förklaras i betydelsen av "avmätt eller inhägnat område" för (ny)byggnation. En ofta framhållen tanke är att namnen hänger samman med frigivandet av trälarna. Strid kunde i sin forskning i stället visa att ordet måla har haft betydelsen "avtal / avtal om arrende" och liknande. Ordet skulle således snarast syfta på en arrendegård som även kunde ärvas eller försäljas. Målanamnens geografiska spridning pekar på att orterna i stor utsträckning är upptagna på kungens och stormännens ägor som en medveten strategi i syfte att kolonisera strategiskt viktiga områden som t ex gränsområen.

Ludwig Papmehl - Dufay berättade om den medeltida gård som som undersöktes tidigare i år vid Köpingsvik på Öland, med kronologisk tyngdpunkt i 11-1200-talen. Man påträffade lämningarna av flera hus, bl a ett 21x5 meter stort som tolkats som boningshus, flera brunnar och avfallsgropar. Fynd som benkammar, keramik, ett silvermynt från slutet av 1100-talet, en sporre ett bronsbeslag med växtornamentik m m kan nämnas. En del fynd tyder på att de som bott på gården tillhört ett högre socialt skick i samhället. En tanke som man försökt diskutera var att lämningarna kunde vara en föregångare till den nuvarande Köpings prästgård som ligger aldeles i närheten. Den tolkningen är dock inte oproblematisk.

Magnus Stibéus berättade om de senaste undersökningarna i och utanför Borgholms slott. En geofysisk prospektering av borggården visade tydliga spår av ett medeltida stenhus med trapptorn och källare, en del av äldre ringmur och en slottslänga där man kanske kan ana den ursprungliga ingången till borgen. Det byggnadskomplex man kan skönja har likheter med de äldsta faserna i Kalmar och Stockhlms slott. Utanför murarna grävdes också bebyggelse, både forntida och medeltida sådan, 2004. Den medeltida bebyggelsen var som intensivast mellan 1350 och 1500-talet. De undersökta byggnaderna låg nära Borgs gamla kyrka (idag bara en ruinhög) och kan eventuellt ha haft något samband med denna.

Markus Dahlberg talade om det så kallade sockenkyrkoprojektet som drivs av Riksantikvariämnetet för att kartlägga landets sockenkyrkor. Han diskuterade kring hur kyrkorna kan synliggöras som viktiga lämningar från medeltiden och framåt, hur kunskap kan produceras och upprätthållas och hur beständiga kyrkorna är som kulturarv.

Margareta Carling talade om medeltiden ur turistnäringens perspektiv, en annan och krassare verklighet än man som arkeolog eller forskare på medeltiden är van vid. Östergötland och marknadsföringen av medeltiden stod i fokus. Man kan notera att kulturturismen faktiskt är på väg att gå om bad- och soltursimen. Säkert en del att ta till sig för dem som jobbar med turism och marknadsföring av och i våra bygder.

Carina Eskelin och Daniel Serlander berättade om Kronobäcks kloster utanför Mönsterås och hur man jobbar med att levandegör medeltiden här.

Per Melin som enda representatn för "eldsjälarna", för alla som jobbar idéellt och utanför akademierna, berättade om Emmabodabygdens historiska förening och deras arbete kring Emmaboda. Det handlade om frustrationen med att befinna sig i en marginalbygd, som aldrig ser närvaron av några större exploateringsprojekt och som forskningen allt som oftast passerar med en axelryckning. Men också om arbeten man med framgång bedrivit för att synliggöra denna bygds historia. Det tydligaste exemplet är den utgrävning man lyckades få till stånd av Rostockaholme, lämningarna av en medeltida "befäst" gårdsanläggning. Den avsides belägna gården kunde dateras till 1300-talet och knytas som sätesgård för drotsen, riddaren och riksrådet Nils Turesson (Bielke).

På slutet hyllade länsantikvarie Kjell-Håkan Arnell alla som professionellt eller idéellt jobbar med länets kulturarv. Låt oss hoppas att Länsstyrelsen också i praktiken kommer att visa uppskattning för det stora arbete som hembygdsföreningarna lägger ner på vård och tillgängliggörande av kulturmiljöer, förmedling och produktion av kunskap och mycket mer.

Om ett mynt från Kejsar Hadrianus i Söderåkra

Den romerske kejsaren Hadrianus är en av de mest namnkunniga i det romerska rikets historia. Och faktum är att det finns en liten länk mellan Hadrianus regering och Söderåkra socken. Den länken består av ett litet silvermynt, en denar, som hittades i en grav på gravfältet i Hästhagen (Raä 10) strax norr om Söderåkra när arkeologistudenterna på hägskolan i Kalmar hade fältkurs 1998.

Romerska mynt i Sverige

I Sverige känner vi till fynden av 7705 romerska mynt från perioden 0-400 e Kr. De allra flesta är hittade på Gotland (mer än 6500 stycken). Mynten utgörs till en helt övervägande del av silverdenarer som med enstaka undantag präglats före år 200. Det beror på att nordborna endast intresserade sig för silvret och inte myntens nominella värde. 193-194 genomförde kejsaren Septimius Severus en myntreform som kraftigt sänkte denarens silverhalt och 214 ersattes denarerna med ett nytt mynt som var ännu sämre. Därmed upphörde också nordbornas intresse för romerska mynt och kom inte att upptas på nytt förän under 400-talet då man började importera senromerska guldmynt.

Romerska mynt i Småland

I Småland är 25 romerska mynt kända. De kommer dels från s k depåfynd, dvs flera mynt nedlagda i jorden vid ett tillfälle som resultat av en medveten handling. Dels är de lösfynd och slutligen finns ett gravfynd, nämligen det från Söderåkra. Nästan alla dessa mynt är hittade i Möre. Bara en av depåerna och ett lösfynd kommer från norr smålands kusttrakter. Mynten är, i den mån de är identifierade, präglade mellan åren 75/76 - 194/195 e Kr. Rikast företrädd är kejsaren Antoninus Pius som regerade mellan 138-161 e kr.

Jämför man dessa siffror med Öland så har Småland få myntfynd från den här perioden. På Öland har man hittat 136 stycken. Jämför man istället med Blekinge så har Småland många fynd av romarmynt. I Blekinge har bara två denarer påträffats.

Romerska myntfynd kring Kalmar sund, denarer till vänster, solidi till höger.

Jämför man dessa siffror med Öland så har Småland få myntfynd från den här perioden. På Öland har man hittat 136 stycken. Jämför man istället med Blekinge så har Småland många fynd av romarmynt. I Blekinge har bara två denarer påträffats.

När och hur mynten kom till Skandinavien är inte helt klarlagt. En del av mynten har säkert kommit hit under den tid då de fortfarande var i cirkulation i Romarriket. Men många mynt är kraftigt slitna vilket visar att de har varit i cirkulation en tid innan de gjorde den långa resan till våra bredgrader, säkert genom åtskilliga mellanhänder. Flera forskare tror därför att merparten av mynten importerades tidigast under 200-talet. En teori om orsakerna bakom detta gör gällande att en del av de romerska kejsarna under 200-talet försökte uppnå fred genom att köpa alaianser med de germanska folken som levde norr om romarrikets nordgräns, "Limes". De nya sämre mynten dög inte utanför romarrikets gränser och i stället användes därför indragna äldre denarer av god silverhalt. I vilket fall har mynten så småningom förts upp genom nordeuropa och kanske t ex via kustområdena i nuvarande Polen förts över Östersjön till sydöstra Sverige.

Denaren i Hästhagen

Myntet som hittades i graven i Hästhagen är alltså präglat för kejsare Hadrianus, regent 117-138 e Kr. Myntet på bilden (ovan) är dock inte den denar som hittades i graven utan en exakt lika dan som införlivats med Söderåkra Hembygdsgilles samlingar för att det ska vara möjligt att visa hur fyndet såg ut.

Denaren är präglad mellan åren 119-122 på myntverket i Rom. På framsidan visar den en bild av Kejsaren och texten IMP CAESAR TRAIAN HADRIANVS AVG. Detta är Hadrianus namn och kejserliga titlar. IMP är en förkortning av ordet imperator som betyder att kejsaren var högste befälhavare över de romerska legionerna. Caesar är en kejserlig hederstitel som syftar på kejsarens arv från Julius Caesar. Traian(us) syftar på Hadrianus roll som arvtagare av makten från sin föregångare Trajanus. AVG slutligen är en förkortning av Augustus, en anspelning på den förste kejsaren Augustus och namnet som titel betyder helt enkelt kejsare.

Hadrianus föddes i nuvarande Spanien och när hans föräldrar dog blev den då blivande kejsaren Trajanus en av Hadrianus förmyndare. På sin dödsbädd år 117 utsåg Trajanus Hadrianus till sin arvinge och efterträdare (en del påstår att det egentligen var Trajanus hustru som låg bakom). Hadrianus fick snabbt arméns och senatens stöd vilket var en förutsättning för att kunna säkra makten. I sin regering var Hadrianus en fredlig och duglig kejsare. Hans kompromissvilja och strävan efter lösningar utan väpnad konflikt ledde till att riket, som vid makttillträdet hade nått sin absolut största utbredning, förlorade provinsen Parthien. Hadrianus är känd för sina många resor runt om i riket och för byggandet av Hadrianus mur i England. Under sina sista år var kejsaren sjuklig. Han adopterde då en man som hette Antoninus och utsåg honom till sin efterträdare. Antoninus blev således efter Hadrianus död år 138 kejsaren Antoninus Pius.

På myntets baksida ser vi Concordia, en personifiering av endräkten. Hon sitter på en tron och vilar ena armen på en staty av Spes - hoppet. Den andra armen är utsträkt och i handen håller hon en liten skål att offra ur, en så kallad patera, vilket symboliserar fromhet. Under tronen står ett ymnighetshorn, symbol för välstånd och överflöd. Symboliken i bilden handlar om enighet, trygghet, välstånd och stabilitet i kejsarens rike. Texten lyder P M TR P COS III och under bilden CONCORD, det sista naturligt vis ett förkortat Concordia. P M - Pontifex Maximus, betyder överste präst och anger kejsare som den högste av gudarnas präster, den som var ledare för allt som hade med religionen att göra och alla religösa ceremonier. TR P - Tribunica Potestas, folktribunernas makt, var från början ett ämbete instiftat för att tillvarata de lägre samhällsklassernas rättigheter. Det innebar bl a möjlighet att stoppa beslut i senaten och folkförsamlingen genom att lägga in veto. Det blev ett viktigt maktmedel när ämbetet från och med Augustus kom i kejsarnas händer. COS III betyder konsul för tredje gången. Under den romerska republikens tid (före kejsardömet) var konsulerna de högsta ämbetsmännen i romarriket. De var alltid två till antalet och de valdes till ämbetet för ett år åt gången. Under kejsartiden var konsulns makt av naturliga skäl ganska urvattnad. Men den innebar bl a att innehavaren eller innehavarna var senatens ledare och traditionen kring ämbetet medförde antagligen viss status. Hadrianus blev utsedd till konsul för tredje gången år 119.

Myntets sammanhang

Vad gör då detta mynt i Söderåkra och kan det berätta något om tidens historia? Myntet påträffades tillsammans med några andra föremål nedlagda i gravens kant, ett antla pärlor och tre fingerringar av guld och silver. Seden att bära fingerring har för övrigt romerskt ursprung. Kanske dessa föremål hamnade i gravn någon gång under 200-talet eller så. Vi denna tid fanns en gård i närheten av gravfältet som är arkeologiskt undersökt. Gården visade sig vara ovanlig därför att människorna som bodde där hade odlat råg i stor omfattning, något som var extremt ovanligt på svenskt område under denna tid. Man har menat att det kan tyda på kontakter med nordeuropeiska kontinenten, neråt nuvarande Polen - östra Tyskland ungefär. Där var rågodling vanligare. De som levde på gården och begravdes på gravfältet tycks alltså ha haft ett välutvecklat kontaktnät.

Som tidigare nämnts är nästan alla spår av romarriket i Småland koncentrerade till Möre. Dels utmärker sig området kring Kalmar där nästan alla mynt är hittade. Men dels utmärker sig också området som idag är Söderåkra socken. Förutom denaren i Hästhagen påträffades får några år sedan en mycket speciell keramikskärva på ett annat gravfält inte mer än kanske ett par kilometer fnorr om Hästhagen. Det är en skärva av något som kallas Terra sigillata, en keramik som tillverkades i romarrikets provinser århundradena efter kristi födelse. I Skandinavien är sådan keramik mycket ovanlig, 19 fynd är kända, och de kan nästan alla kopplas till aristokratiska miljöer. Som ytterligare tecken på rikedeom är två av totalt 14 romartida guldfynd i Småland påträffade i Söderåkra socken. Det rör sig om halsringar med ormuvudformade ändknoppar tillverkade på 2-300-talen (efter romersk förebild!). En hel kommer från Ragnabo och ett fragment från Grisbäck. Fragmentet består av en avklippt del av en halsring, men är inte mindre intressant för det. Sönderklippandet av ringarna tror man nämligen beror på att dessa kunde användas som en form av betalningsmedel i handelstransaktioner. Grisbäcksfyndet kan alltås tyda på att befolkningen i bygden var involverad i sådan handel.

Skärvan av Terra sigillata från Söderåkra. (Foto: författaren).

Samtidigt måste man komma ihåg att Möre befinner sig i skuggan av Öland som är oerhört rikt under dessa århundraden. På Öland finns en mycket betydande import av romerska föremål, inte bara mynt utan också andra metallförmål och glas. Ön är också rik på guldföremål och många gravar innehåller vapen och andra föremål som vittnar om status och välfärd. Att just Möre utmärker sig i Småland under denna tid kan med andra ord vara en följd av att Öland uppenbarligen var en knutpunkt i utbytesnätverken över Östersjön. Kanske föremålen i Söderåkrabygden var ett resultat av ett regionalt utbyte mellan ön och fastlandet. Man kan tänka sig att fastlandsbefolkningen försåg ön med råvaror som t ex järn, trä och produkter från djurhållningen. I utbyte sipprade kanske en eller annan pyl av det öländska överflödet in i Möre. Kanske vissa driftiga personer såg till att göra sig till herrar över varuutförseln och ingick alianser med ölänningarna. Och kanske de också lade sig till med romerska föremål för att visa sin ställning och rikedom, som aristokrater runt om i Skandinavien älskade att göra. Och därmed i sin tur solade sig lite i glansen av det mäktiga romerska imperiet, vars strålar uppenbarlign nåde ände till detta i romarnas ögon yttersta norden.

(Text och foton: P. Petersson)

Bli ägare till ett stycke kulturhistoria

Har du någon gång velat äga ett över 100 år gammalt vykort med motiv från Kalmar? Då har du chansen att helt gratis vinna ett sådant. På bloggen Ahimkar lottas det nämligen ut ett trevligt gammalt vykort denna vecka. Härlig kulturhistoria som vem som helst kan äga.

Vill du pröva lyckan: KLICKA HÄR !

Porslinet i åkern - skräp som minnen av det förflutna

Varför finns det så ofta porslinsskärvor på åkrarna? Det var en fråga som någon ställde en gång. Och det är en bra fråga. För alla som någon gång varit ute och "åkervandrat" på en plogad eller harvad åker har säkert noterat i förbifarten att det finns all möjlig bråte i joren. Porslinsskärvor, glasskärvor, keramikbitar, tegel, rostiga spikar och så vidare. Ofta har skräpet inget större historiskt värde, det kan vara rester av jordbruksredskap om det är t ex järnbitar eller en ölbutelj som någon kastat ifrån sig. Mycket av sådant som är rester av hushållsavfall - keramik, porslin med mera, är sådant som man förr kastade på gödselstacken och som sedan följde med ut på åkrarna när det var dags att gödsla. Det kommer från gårdarna som brukade jorden.

Men ibland kan historien vare fylligare. Ibland ligger detta avfall samlat i koncentrationer. Och då beror det ofta på att någon tidigare bodde på just den platsen. Det finns nämligen många boplatser även i relativt sen tid som har övergivits och sedan fallit i glömska. Det kan vara allt från ett litet båtmanstorp från 1700-talet till en hel medeltida by! Ofta är detta människornas avskräde de enda minnen som finns kvar av dem som en gång brukade och levde i landskapet. Men när det gäller skräp från historisk tid så går det oftta att komma längre. På historiska kartor kan man hitta bebyggelsen som en gång fanns där. Man kan få namn på dem som bodde där och går man vidare kan man kanske till och med till slut få deras personakt skriven. Och då kan gamla lerkrus, talrikar och länge sedan urdruckna glas och fördigrökta kritpipor få en vidare mening. De berättar i sin tur något om dem som använde dem och om hur deras tillvaro gestaltade sig.

Landskapet är ett rum som är fullt av det en gång levda. Minnen av dem som fanns här för länge sedan. Vi ser dem aldrig. Men vi möter dem ständigt.

(PP)